Det finns ett ordspråk som lyder: "Det är svårt att lära gamla hundar sitta." Det stämmer förstås, bokstavligen, och utan att kunna särskilt mycket om hundar gissar jag det har i huvudsak två orsaker. För det första blir det svårare att lära sej nya saker när man blir äldre. Att koppla ihop kommandot "sitt" med den motoriska händelsen att böja bakbenen och sätta rumpan i golvet kräver betydligt fler repetitioner för en gammal hund än för en liten valp. För det andra verkar hundar bli tjurigare ju äldre de blir. Jag har iakttagit ett tydligt exempel hos en hund jag känner. När hon var liten var hon ivrig att vara till lags och sugen på att lära sej nya trick. Nu för tiden, när hon börjar bli lite till åren, är hon helt ointresserad av att utföra ens de trick hon redan kan (till exempel "sitt"). Inte ens en liten godisbit är tillräckligt motiverande, om hon inte har lust att leka.
Poängen med ordspråk är ju dock att de inte ska tolkas bokstavligt, utan överfört på människor och mänskliga situationer. Även för människor är det svårare att lära sej nya rörelser och rörelsemönster ju äldre vi blir. För den som vill börja dansa som vuxen krävs därför stort tålamod. Det är lätt att bli frustrerad av att försökt sej på en dansad sekvens tio gånger och fortfarande inte sätta den. Jag vet inte vad det beror på, att det tar längre tid för vuxna/äldre än för ungdomar, men jag har sett att det är så. Den som håller på att lära sej något vinner dock ingenting på att bli frustrerad. När vi blir det spänner vi oss och då blir det ännu svårare att få till rörelserna. En ond cirkel, alltså, där frustration leder till spänningar som leder till ännu mer frustration som leder till ännu mer spänningar, och så vidare. Det händer såklart även för yngre dansare som stöter på svårigheter och det är ett lika stort hinder för deras utveckling som för de äldres. För de yngre är det dock, som sagt, ofta lättare att lära om, hitta en annan väg och skola om sin kropp.
Mitt viktigaste råd till den som vill börja dansa på äldre dar är därför: Ha tålamod. Acceptera att det kommer ta tid att lära sej, att utvecklingen kanske kommer gå långsamt. Lyssna på din kropp och ta hänsyn till dina eventuella krämpor. Satsa på att lära känna din kropp ordentligt snarare än att passa in den i en dansmall. Njut av att använda kroppen, av att uttrycka dej och av musiken. Bry dej mer om hur det känns än hur det ser ut. Då kommer du bli en dansare med mycket själ och du kommer ge dej själv (och andra, om du vill) stor glädje.
6 kommentarer:
Det är sjukt svårt att hitta dans för äldre. Jag som snart är 60 år har ingenstans att vända mig. Jag har prövat flera gånger men det blir helt enkelt för svårt. Kan inte du vara initiativtagare till klasser för oss över 50? Det är så trist att känna att jag inte behärskar min kropp längre. Men jag tror faktiskt att jag gör det men det går bara lite långsammare. Det är roligt att dansa. Korta enkla danser som repeteras många många gånger skulle nog vara susen.
Min arbetsgivare har faktiskt startat en balettgrupp för äldre den här terminen! Den kallas "tantbaletten", men kanske kommer vi byta namn till "vuxenbaletten" så småningom. Jag tror inte det är någon som är över 60 i gruppen, men det kanske kommer till. Jag hoppas det. Vi har även försökt starta jazz 40+, men det blev inte tillräckligt många som anmälde sej för att vi skulle kunna sätta igång gruppen. Väldigt synd, tycker jag. Ett problem verkar vara att många äldre inte ens verkar tänka tanken att de skulle kunna dansa. Även när jag gått runt på stan och delat ut riktad reklam lämnar många tillbaka flygbladen, när de ser att det handlar om dans, med orden: "Jag känner tyvärr inga ungdomar." Men låt oss hjälpas åt att sprida budskapet!
Vad härligt med en sådan grupp. Ja att börja dansa som äldre kräver tålamod. Men mest från läraren :), tror jag. Även om du har dansat lite grann tidigare går det mesta lite långsammare vid mogen ålder
Ja, det är en underbar grupp! Från läraren krävs alltid tålamod, oavsett hur gamla eleverna är. Ibland kan det vara väldigt frustrerande, när eleverna aldrig verkar få till det hur mycket man än förklarar, visar och låter dem öva. Det inträffar dock i alla åldersgrupper. Ett intressant mönster är dock att ju äldre eleverna verkar bli desto längre tid tar det innan de själva tycker att de kan materialet. 6-åringar, till exempel, förstår sällan vitsen med att öva på samma dans mer än en gång. De blir alltid lika förvånade, när man föreslår att göra det igen. I "tantbaletten" skulle vi kunna göra samma lilla fras hela lektionen, utan att eleverna skulle känna sej trygga med att de kan den, tror jag.
Jag tror det kan bero på att man som äldre är mer rädd för att göra bort sig, har svårare att slappna av för att man kanske är mer rädd för att sträcka sig eller skada sig. Man har kanske också vant in sig med rörelsemönster som har "satt" sig med åren både fysiskt och psykiskt, sen är det nog svårare att delvis lära om och omkullkasta dem.
Jag tror att du har rätt i allt du skriver, utom att vuxna skulle vara mer rädda för att göra bort sej. De som är mest rädda för att göra bort sej, enligt min erfarenhet, är utan tvekan 13-15-åringar. De brukar knappt våga röra sej alls i början. Minst rädda för att göra bort sej är förstås de minsta barnen, eftersom de fortfarande kommer ihåg att världen är till för dem och ännu inte har upptäckt konceptet "pinsamt". I mina vuxengrupper upplever jag dock att det också har varit mycket högt i tak. Det kan finnas rädsla för att göra illa sej, precis som du skriver, men det är sällan folk är generade.
Skicka en kommentar