Jag tror att de som blir de allra bästa dansarna är de som
aldrig tycker det är tråkigt. De som aldrig väljer att sitta för att de har
lite ont i huvudet. De som längtar till varje lektion. De som inte kan låta bli
att ställa frågor, för att de är så ivriga att förstå mer. Det är de som aldrig
gör en enda övning på rutin, utan utforskar och upplever varje plié, varje
tendu, varenda rörelse.
En kollega berättade en gång om en elev hon hade haft. Varje
håltimme och varje eftermiddag cyklade eleven till dansskolan och övade för sej
själv. I evigheter kunde hon stå framför spegeln i danssalen och långsamt,
långsamt göra tendu en avant. Först tittade hon på sej själv framifrån, sedan
från sidan. Först gjorde hon med ena foten, sedan med den andra. Efter ett
oändligt antal repetitioner sökte hon upp min kollega och sa: ”När jag stänger
från tendu med vänster fot känns det som om lilltån kommer i golvet senare än
med höger fot. Vad tror du det kan bero på?” Så intresserad tror jag att man
måste vara för att bli riktigt bra. Så nyfiken på rörelsen, kroppen, tekniken.
Min övertygelse är att inställning är någonting man väljer.
Det är inte så att vissa föds nyfikna och andra inte. Man kan välja att gå in i
vad man än går in i med nyfikenhet och ett utforskande förhållningssätt. Tyvärr
förväxlas det ofta i dansvärlden med att ”jobba hårt”. Det måste man
visserligen också vara beredd att göra för att klara sej i dansvärlden, men för
att bli en riktigt bra dansare tror jag ändå att nyfikenhet och lust är
viktigare. Är man nyfiken och fascinerad av det man gör känns det hårda jobbet
inte lika tufft. Har man ingen lust att känna efter, undersöka och uppleva sina
tenduer är det meningslöst att utföra hundratals repetitioner. Man kommer ändå
inte utvecklas särskilt mycket. Känns varje tendu däremot som en ny upplevelse
går det förmodligen ganska lätt att utföra hundra stycken – och man kommer bli
starkare, tydligare och mer artikulerad för varje gång.
Och är det så att man inte lyckas bli så intresserad, utan
mest tycker det är kul att dansa lite, då är det med största sannolikhet ingen
bra idé att satsa på att bli professionell dansare. Man behöver inte sluta
dansa för det. Dansa kan man göra hur mycket som helst och man kan bli ganska
bra på det utan att göra det till sitt jobb. Det kan berika ens liv och bidra
till att göra en lycklig ändå. Dansen kan vara en del av livet utan att vara
hela livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar