Vikten av att minnas elever

För ett par veckor sedan var jag i Stockholm för att delta i en workshop med Lynn Simonson. Förutom att själva klasserna såklart var fantastiska var det speciellt en sak som slog mej, nämligen hur mycket det kan betyda att vara igenkänd och ihågkommen. Innan första klassen mötte jag Lynn i korridoren. Det var tre år sedan vi sågs senast, då i en annan del av världen. Lynn har tusentals elever runt om i världen och jag hör verkligen inte till dem som dansat mycket för henne. Ändå kände hon genast igen mej – och mindes vad jag hette!

Andra dagen mötte jag Katiti King, som jag också haft som undervisare, senast för två år sedan. Även hon kände igen mej och frågade engagerat efter hur jag hade det och hur det gick med allting.

Jag berättar inte detta, för att skryta med att båda de här för mej viktiga förebilderna kände igen mej efter flera år. Det fantastiska är ju att de minns alla till både utseende och namn! Men jag berättar det inte heller enbart för att upplysa om hur fantastiska just Lynn och Katiti är. Det viktiga är den känsla det väckte hos mej att de kom ihåg mej.

Det jag kände var att jag var en person som var värd att minnas, att det hade betydelse att just jag var där och hade varit där tidigare, att jag var uppskattad.

Just den känslan önskar jag kunna ingjuta även i mina elever.

Att få vara elev en stund

Jag har just varit på en veckas workshop i Simonsonteknik med Katiti King. Katiti bor och undervisar vanligtvis i New York och jag gick på alla hennes klasser på DNA, när jag var där. Både hennes undervisningssätt och hennes rörelsematerial passar mej perfekt. Därför känns det som en enorm lyx att få möjlighet att träna för henne i Sverige, även om det bara blir en liten vecka på ett helt år.

På DNA benämns Katitis lektioner som contemporary jazz, men jag tycker snarare det påminner om den etnojazz som kom med Pearl Primus, Katherine Dunham och Joséphine Baker på 1930- och 40-talen. De var alla, förutom dansare och koreografer, antropologer och mycket inspirerade av Karibien. Katiti King hämtar inspiration från folklig dans från många delar av världen och använder också folklig eller folkligt inspirerad musik. Mycket tyngd, mycket kraft, mycket fart, mycket fysiskt.

Och så är hon så otroligt kunnig om kroppen och om danstekniken hon undervisar. På fem dagar lyckades jag hitta tillbaka till min kropp och upptäcka ett par nya saker, som jag inte lagt märke till tidigare. Så viktigt och stärkande det är att ibland få släppa lärarrollen och istället vara elev, att få handledning och bara fokusera på sin egen kropp några dagar. Jag önskar att jag hade chansen oftare, men jag gläds också åt de chanser jag får. Nu känner jag mej peppad och inspirerad att börja undervisa igen! Men det är allt några veckor kvar. Mer inspiration ska inhämtas innan dess!