2015-02-04

Terminsstart, del 3: Danssalsetikett

Bloggen Relevé your life publicerade i höstas en guide till danssalarnas etikett, som de kallar Should-be-obvious-but-apparently-is-not Dance Etiquette. Som helhet är den ganska bra, men skribenten har gjort ett par missar. Till exempel låter det på texten som om alla som dansar är tjejer och att undervisaren är den viktigaste personen i danssalen. Därför har jag gjort en egen version av etikettsreglerna:

1. VISA RESPEKT OCH FÖRVÄNTA DEJ RESPEKT
Undervisaren är där för din och alla andras skull. Du och alla andra är där för er egen skull. Vi har alla valt att lägga vår tid på det här, så att vi får möjlighet att växa och lära tillsammans. Den processen är värd största möjliga respekt. Undervisarens kompetens är viktig, men det är i samspelet mellan alla närvarande som kunskapandet sker. Visa därför både dej själv, undervisaren och dina medelever respekt, genom att lyssna, titta, visa och reflektera. Förvänta dej också samma respekt från alla andra och kom ihåg att undervisaren gör allt hen kan för att hjälpa dej att utvecklas som dansare.

Punkt 1 sammanfattar egentligen hela listan. Alla nedanstående "regler" handlar på något sätt om respekt. 

2. FOKUSERA PÅ DANSEN UNDER KLASSEN
Försök att spara det sociala till efter klassen! Känns det roligt att träffa dina danskompisar efter att ni inte setts på ett tag är det ju jättehärligt och fullt förståeligt att ni vill prata med varandra, höra hur alla mår och vad som hänt sedan sist. Dock är det inte säkert att alla kan eller vill vara delaktiga i den sociala gemenskapen. Om några ägnar sej åt sociala bitar stör det övriga, som vill fokusera på dansen. När vi går på dansklass kan vi säga att vi ingår en tyst överenskommelse om att det är dansen som står i fokus under hela den tid som är avsatt för lektionen. Före och efter kan vi prata hur mycket som helst!

3. KOM I TID
Om du kommer sent både stör du lektionen och riskerar att missa viktig information. Kommer du mycket sent missar du dessutom uppvärmningen, som är A och O för en säker och hälsosam träning. Om du ändå kommer för sent, smyg in och, om det är läge, fråga om det är ok att du hoppar in. Om det inte är läge att fråga (till exempel mitt i en genomgång), vänta på klartecken från undervisaren.

4. VAR MEDVETEN OM DITT SPACE
För att vi inte ska krocka eller på andra sätt störa varandra är det viktigt att vi organiserar oss i rummet så att alla har tillräckligt med plats. Det är något vi måste hjälpas åt med under hela lektionen. Ibland gör undervisaren en större insats och ibland en mindre. Försök ställa dej så att vi är jämnt fördelade över hela salen (om inte undervisaren har föreslagit något annat).

5. HÅLL DEJ VAKEN OCH PIGG
Bland det mest nonchalanta och otrevliga som finns är gäspningar. Visst kan de komma när vi gör vissa andningsövningar, men om de kommer för att jag är trött borde jag nog stannat hemma och vilat. För att lärmiljön ska bli så positiv och trygg som möjligt för alla närvarande är det bra att alla visar att de är pigga, närvarande och med på noterna.

6. STÄNG AV TELEFONEN
Av uppenbara skäl. Det stör om det ringer. Om du ändå måste ha telefonen på är det bra att meddela det i början av lektionen. Då slipper du irritation från alla andra om det skulle ringa.

7. UNDVIK ATT STANNA MITT PÅ GOLVET
När vi övar förflyttningar av olika slag, till exempel diagonaler eller kombinationer som rör sej över stora ytor, är det viktigt att flödet fortgår. En kan säga att det är lite som i trafiken. Om en bil plötsligt stannar uppstår krockar och trafikkaos. Samma sak i danssalen! Om du kommer av dej - och tro mej, det händer alla - se till att antingen så snabbt som möjligt flytta dej ur vägen för de andra eller försök att ändå följa med i riktningarna, även om du inte gör alla rörelserna.

8. STÄLL FRÅGOR MEN AVBRYT INTE
Om det är något som är oklart efter att undervisaren (eller någon annan) gått igenom, fråga! Du kan fråga både undervisaren och dina medelever om hjälp att reda ut svårigheterna. Känn dej inte dum för att du inte har förstått. Förmodligen beror det på att undervisaren varit otydlig och chansen är mycket stor att någon annan har samma fråga men inte vågar ställa den. Vänta med att ställa frågorna tills genomgången klar, så du inte avbryter. Kanske får du svar på din fråga utan att behöva ställa den!

9. HÅLL GOLVET SÅ RENT SOM MÖJLIGT
Gå aldrig med uteskor på dansgolvet. Ät aldrig på dansgolvet. Om du tar med vatten in i salen, se till att det är i en plast- eller metallflaska med skruvkork. Annars finns risk att vattnet välts ut. Glasflaskor kan gå sönder. Drick inget annat än vatten inne i salen; om du spiller på golvet blir det kladdiga fläckar som vi lätt fastnar på och kan göra oss illa.

10. TA MED SÅ LITE GREJER SOM MÖJLIGT IN
I bästa fall finns det hyllor inne i salen, för väskor och annat. Ju mer grejer på dansgolvet desto mindre plats för dans! Dessutom kan det vara distraherande med all röra.

2015-01-31

Terminsstart, del 2: Elever som är otrygga i skolan

När jag skulle börja sjuan flyttade min familj, vilket gjorde att jag började på en skola där jag inte kände någon. Situationen i den klass jag hamnade i blev inte särskilt bra. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att jag blev mobbad. Under höstterminens gång mådde jag allt sämre. Mina föräldrar märkte det och oroade sej förstås, men tolkade mitt nya beteende som en tonårsförändring. Jag berättade inte för dem vad som hände i skolan.

Skolan jag gick på hade ett system som innebar att alla elever i år 7 blev kallade till ett enskilt samtal hos skolkuratorn på vårterminen. Samtalet gick ut på att kuratorn ställde frågor om hur en hade det, om en trivdes i skolan och om en hade kompisar. När jag gick till mitt samtal hade jag inte planerat att berätta att alla var dumma mot mej. Jag hade inte ens reflekterat särskilt mycket över det själv. Mina dagboksanteckningar från det året vittnar visserligen om att vissa av mina klasskompisar var jättejobbiga, men ingenstans har jag skrivit om de verbala övergrepp jag utsattes för, den tystnad som omgav mej eller den klump jag hade i magen de dagar jag skulle till skolan.

Jag minns inte vilka frågor kuratorn ställde eller hur jag började berätta, men när jag väl hade börjat var det som om jag insåg själv hur illa det var och allt rann ur mej. När jag hade berättat färdigt hände det viktigaste av allt. Kuratorn tittade mej i ögonen och sa: "Så ska ingen behöva ha det." Därefter gick det snabbt. Skolan kallade mina föräldrar till elevvårdskonferens. Där satt jag omgiven av kuratorn, min förtroendelärare, rektor, biträdande rektor, skolsköterskan och båda mina föräldrar och pratade om min situation. Det kändes stort att alla dessa vuxna var samlade för min skull; att det spelade roll för dem hur jag hade det.

Jag ville byta klass och skolans representanter stöttade det. Jag fick till och med välja vilken klass jag ville byta till. Klassbytet var det bästa som hade kunnat hända. Min nya klass var inte perfekt, men jag fick en plats där. Jag fick plats. Jag fick vara med. Därmed blev resten av grundskolan uthärdlig istället för en daglig plågoeld.

Denna lyckliga utgång var ett resultat av att skolan hade bestämt att alla elever skulle ha samtal om hur de hade det. Jag skulle aldrig ha tagit initiativ till ett sådant samtal själv. Därav drar jag följande slutsatser:

  • Det är A och O för elevernas hälsa att skolan anstränger sej för att ta reda på hur alla mår. När någon frågar är det mycket lättare att berätta.
  • Att bli tagen på allvar är kanske det viktigaste som finns för en tonåring. Att plötsligt finna sej själv omgiven av vuxna som bryr sej kan vara omvälvande och avgörande för ens självkänsla.
  • Att ha ett genomtänkt och utarbetat system för att upptäcka mobbning och andra problem är en bra idé.
  • Det är inte säkert att en 13-åring själv inser att hen är mobbad. Som vuxen går det inte att vara nog tydlig med att det är viktigt att just du har det bra.

2015-01-28

Folkpartiet bevisar ännu en gång sitt förakt för forskning

Vetenskapsrådet har kommit med en ny rapport, som bygger på flera forskningsprojekt och som visar att betyg har mycket liten betydelse för elevers skolresultat. Om det har någon effekt för några elever så är det en negativ sådan för de lågpresterande, alltså de som redan har det jobbigt i skolan. [Läs mer här] Imorse var en vänsterpartist och en folkpartist inbjudna till P1-morgon för att diskutera rapporten. Inget oväntat kom upp i debatten. Vänsterpartisten konstaterade att Vetenskapsrådets resultat stödjer deras politik och folkpartisten grymtade missnöjt att betyg från år 4 ändå är en bra idé.

Lite överraskande är det ändå att folkpartisten uppvisar en så obstinat attityd. Han försöker inte förklara bort resultaten, utan påstår krasst att Vetenskapsrådet måste ha fel. När programledaren ställer mer detaljerade frågor får hon svaret: "Jag har inte läst den här rapporten." Det var då jag på riktigt vaknade till där jag stod och pysslade med min frukost. Jag började faktiskt till och med skratta. Han har inte läst rapporten. Hur är det ens möjligt? Hur kan en låta bli att läsa en rapport som en är inbjuden att debattera i radio? Okej att han kanske har diskuterat betyg så mycket att han tycker att han kan alla argument utantill, men debatten handlade inte om betyg i allmänhet. Den handlade om just den här rapporten. Och han har inte läst den.

För att summera: Folkpartiet driver frågan om betyg i allt lägre åldrar. Vetenskapsrådet presenterar en rapport som - precis som all annan pedagogisk forskning - visar att betyg har mycket liten betydelse för de flesta elever och snarast negativ betydelse för elever med svårigheter. Folkpartiets representant låter bli att läsa rapporten men väljer att ändå hävda med bestämdhet att Vetenskapsrådet har fel.

Jag är så glad att detta forskningsföraktande parti inte längre har makten över utbildningsdepartementet.

2015-01-16

Terminsstart, del 1: Till nya undervisare

Halva januari har passerat. Många tar sina första vingliga steg som cirkelledare på studieförbund eller andra undervisningsjobb. Jag reser runt i landet och håller ledarutbildningar. Tyvärr träffar jag långt, långt, långt ifrån alla som nu ska inleda sin bana i folkbildningens tecken, så här kommer mina bästa tips till dej som just ska starta din första danskurs:

  • Ha tålamod med dina elever. Mycket som känns självklart när en har dansat ett tag är egentligen jättesvårt. Du kommer inte kunna lära dem allt du kan första lektionen eller ens första terminen.
  • Ha tålamod med dej själv. Allt kommer med största sannolikhet inte vara perfekt första lektionen. Kanske kommer inte en enda lektion i hela ditt liv vara perfekt. Det gör inget. Det kommer vara tillräckligt bra. Ju mer erfarenhet du får desto tryggare kommer du känna dej.
  • Reflektera efter varje lektion. Skriv ner lite kring vad ni har gjort, vad som gick bra, vad som inte gick så bra, några tankar kring eleverna och vad ni ska göra nästa gång. Det kommer hjälpa dej att komma ihåg och samtidigt utveckla både ditt material och din undervisning.
  • Ta hjälp när du behöver. Du kan få hjälp från din chef, dina arbetskamrater, dina föräldrar, dina elever, elevernas föräldrar eller nästan vem som helst beroende på vad du behöver hjälp med. Kom bara ihåg att du inte behöver lösa alla problem på egen hand!
  • Iaktta dina undervisare och lyssna på hur de förklarar. Se de klasser du tar inte bara som en chans att lära dej mer dans utan dessutom en chans att lära dej mer om undervisning!
  • Be någon mer erfaren komma och titta på en av dina lektioner och ge dej respons efteråt. Det kan kännas läskigt och utlämnande, men är en väldigt bra hjälp.
  • Prata mycket med dina kollegor. Ni kan få mycket stöd och hjälp av varandra. Kanske har ni samma elever i några grupper till och med. Om du är ensam på din ort kan du använda dej av danslärargrupper på facebook eller andra sociala medier. Tänk på sekretessen, när du pratar om dina elever! Du får aldrig lämna ut en enskild elev med namn när du pratar med utomstående.
  • Koppla bort autopiloten. Gör ingenting på rutin, utan tänk alltid igenom vad du har för syfte med varje övning ni gör. Om du vet varför ni gör övningen kommer den bli meningsfull för både dej själv och eleverna. Du kommer också kunna förklara för eleverna och deras föräldrar, om de ifrågasätter dina val av övningar.
  • Var prestigelös. Försök inte låtsas att du vet allt. Om någon elev ställer en fråga du inte kan svara på, var ärlig med att du inte vet - men försök gärna ta reda på svaret, så du kan svara vid ett senare tillfälle! På så sätt lär du också dej själv någonting.
Jag önskar dej stort lycka till i detta roliga och utmanande jobb!

2015-01-03

Koppla bort autopiloten

Jag skrev inte många inlägg förra året, men det betyder inte att jag inte skrev mycket. Tvärtom. Förra året började jag skriva en bok. Den heter Koppla bort autopiloten och handlar om att ha ett normkritiskt perspektiv i dansundervisning (föga förvånande, kanske). Innehållet handlar bland annat om att respektera varje elevs könsidentitet, vilka olika förväntningar vi har på eleverna beroende på vilket kön vi tillskriver dem, utseendets betydelse i dans, hur solidaritet och trygghet är en förutsättning för kreativitet, det våld som förekommer i och utanför danssalar, att koreografera könsneutralt, hur vi kan bryta invanda mönster i lektionsstrukturen och historiska perspektiv på den feminina kodningen av dansämnet.

I år tänker jag blogga desto mer och boken kommer med stor sannolikhet vara ett av de återkommande ämnena för mina inlägg.