2016-08-24

Ett nytt libretto till Svansjön

Hur många har läst Tage Danielssons Sagan om Romeo och Julia, räck upp en hand? Okej, för er som inte har läst den kan jag berätta att den handlar om att jätten Gluff-Gluff försöker berätta sagan om Romeo och Julia för sin adoptivson lilla Tjocka Trollet, men Tjocka Trollet avbryter hela tiden med frågor och kommentarer, så sagan blir inte alls som Gluff-Gluff tänkt sej. Precis samma sak hände när jag skulle berätta librettot från Svansjön för en grupp 10-åringar.

Jag: Kan ni historien om Svansjön?
Barn 1: Det är en svart svan och en vit svan!
...
Jag: Det börjar med att prins Siegfried...
Hela gruppen börjar fnissa och upprepa namnet Siegfried.
Jag: Ja. Prins Siegfried var ute och jagade.
Barn 1: Sköt han?
Barn 2: Dödade han djur?
Barn 1: Så här? (skjuter med fingret)
Jag: Ja, men så såg han en svan. Och han tänkte skjuta svanen, men då sa svanen: Nej, skjut inte! Jag är en förtrollad prinsessa!
Barn 3: Sköt han ändå?!
Jag: Nej, nej! Det gjorde han inte. Svanen var verkligen en förtrollad prinsessa och hon hette Odette. Det är hon som är den vita svanen. Hon var tillfångatagen av en ond trollkarl som hette Rothbart.
Barn 2: Va!? Var han en råtta?!
Jag: Va? Nej!
Barn 4: Men du sa ju att han hette Råttbert!
Alla barnen fnissar igen och gör råttänder med fingrarna samt upprepar "Råttan Råttbert" för sej själva.
Jag: Nej, han var ingen råtta.
Barnen: Jo! Han var en råtta! Det är roligare om han är en råtta. Och han heter Råttbert.
Jag: Okej, vi kan hitta på att han var en råtta.
Barnen: Jaaa!
Jag: Prins Siegfried blir förälskad i svanprinsessan Odette, men...
Barn 5 (avbryter): ...hon gillar inte killar!
Jag: Så hade det kunnat vara, men i det här fallet var hon bara tillfångatagen av trollkarlen...
Barn 4: Råttan!
Jag: ...och förvandlad till en svan. Trollkarlen Rothbart hade en dotter som hette Odile och henne skickade han till en bal, som prinsen hade på slottet. Det är Odile som är den svarta svanen och hon förtrollade prins Siegfried, så han skulle bli kär i henne istället.
Barn 3: Blev han det?
Barn 6: Var hon ond?
Barn 4: Var hon en häxa?
Barn 1: Finns svarta svanar på riktigt?
Barn 7 (höjer rösten): Vad hände EFTER balen?
Jag, som nu fullständigt har tappat greppet om historien: Vet ni vad? Nästa vecka ska jag försöka ta med en bok, så vi kan läsa hela historien istället.
Barn 2: Det måste du!
Barn 3: Lova!
Jag: Nu dansar vi.

2016-08-15

Andas

Dra in luft i lungorna och släpp ut den igen. Låt bröstkorgen och magen vidgas och sjunka tillbaka. Andas in i skulderbladen, korsbenet, ryggraden, bäckenbotten. Fyll på med syre på höjden, bredden, längden och tvären. Musklerna suger åt sej syret. Hjärnan vaknar. Sinnet blir starkt, rörelsen alert. Rörelsen startar i andningen. Andningen blir till dans. Dansen blir till liv.

2016-08-03

Dans är ett vanligt ämne

Ganska ofta hör jag folk använda begreppet "vanligt ämne", vanligen i motsats till estetiska ämnen, i synnerhet dans. Jag brukar svara: "Dans ÄR ett vanligt ämne." Saken är den att inte ens jag själv har vetat om hur rätt jag har! Men nu vet jag.

På gymnasiet finns tre kategorier av ämnen: vanliga ämnen, vissa ämnen och yrkesämnen. Vilka som är vanliga ämnen anges i bilaga 4 till högskoleförordningen (i följande ordning):

  • engelska
  • matematik
  • modersmål
  • svenska
  • grekiska
  • latin
  • moderna språk
  • svenska som andraspråk
  • teckenspråk
  • filosofi
  • företagsekonomi
  • geografi
  • historia
  • juridik
  • psykologi
  • religionskunskap
  • samhällskunskap
  • biologi
  • fysik
  • kemi
  • naturkunskap och teknik
  • idrott och hälsa
  • bild
  • dans
  • musik
  • teater

Dans är alltså enligt lag ett vanligt ämne. Yrkesämnen är de som ingår i programfördjupningarna på de gymnasiala yrkesprogrammen. Vissa ämnen är alla som varken anges i bilaga 4 eller räknas som yrkesämnen. Dit hör lite av varje, på estetiska programmet till exempel estetisk kommunikation samt konst och kultur (tidigare kultur- och idéhistoria).

Nu vet ni också.

2016-07-25

Ta ansvar för dej själv på dansgolvet

I kontaktimprovisation sägs det ofta att var och en har ansvar för sej själv. Jag håller med om det. Tyvärr verkar alltför många tolka det som att de inte alls behöver bry sej om någon annan. Så länge de själva tycker allt känns chill kan de hålla på lite hursomhelst. Det håller jag inte med om. Att ta ansvar för sej själv handlar nämligen inte bara om att ta hand om sina egna känslor, utan också om att hålla koll på sin kropp - inklusive samtliga kroppsdelar - och sin kunskapsnivå. Att ta ansvar för sej själv inkluderar alltså att enbart dansa på sådana sätt att en kan hålla reda på var alla ens händer, fötter och andra delar är någonstans. Flaxa inte omkring i blindo. Veva inte omkring armar och ben om du inte vet riktigt var i rummet de - eller dina meddansare - är. Gör inte lyft som du inte behärskar. Låt inte din kroppstyngd falla handlöst om du inte är förhållandevis säker på att du i sista sekunden kan undvika att landa på en fot eller ett huvud som smugits dit medan du var på väg ner. Släng dej inte på någon, om du inte kan fånga dej själv om partnern missar.

Allt det här gäller förstås i alla former av improviserad socialdans. En förare har dessutom ett visst ansvar för sin/a följare. Det gäller även i kontaktimpro, när vi ger impulser och liknande. Skicka inte iväg din följare i en riktning där hen kommer krocka med eller snubbla över någon annan.

Allt det ovan nämnda är att ta ansvar för sej själv. Alla kan göra missbedömningar, råka snubbla, glida iväg, eller tappa bort sej. Olyckor händer och det är oftast ingen katastrof. Det här inläggets syfte är inte att uppmana till så stor försiktighet att det inte blir någon dans. Det jag vill säga är bara att om en håller sej vaken och tar ansvar för hela sin kropp i rummet kommer alla andra också kunna ta ansvar för sej. Tillsammans skapar vi trygghet.

2016-07-24

Färre väljer estetiska programmet

Efter gymnasiereformen 2011 är det allt färre som väljer estetiska programmet. På vissa håll är det så få att programmet inte kommer igång i höst. (P1, SVT) Det är ett stort problem, inte bara för de enskilda skolorna, utan för hela samhället.

När jag sökte till estet 1999 var det ett av de svåraste programmen att komma in på (bredvid hantverk och IB). Det behövdes både höga grundskolebetyg och ett lyckat intagningsprov. Idag fylls inte ens platserna. Självklart hänger det ihop med det bristande politiska intresset för kultur och bildning. Inför valet 2014 hörde jag inte en enda riksdagskandidat nämna kultur överhuvudtaget (fast minns ni 2012, när Tomas Tobé (m) talade högljutt om att färre borde gå estet? SvD, DN, AB). Den senaste politiker jag hörde prata allvar om kultur var Håkan Juholt (s) (SVT, SvD1, SvD2) - och han blev ju inte särskilt långlivad. 

Genom att avskaffa estetisk verksamhet som gymnasiegemensamt ämne* och införa meritpoäng för extra språk- och matematikstudier (vilket förhindrar studiemotiverade elever från att välja estetiska ämnen som individuellt val) har utbildningsdepartementet under Jan Björklunds (l) ledning tydligt visat att estetisk kunskap varken är värdefull eller allmängiltig.

Vad gör det då? Jo, skolning i kulturämnen, i konstnärlig utövning, analys och historia ger både allmänbildning, självinsikt, kritiskt tänkande och kreativ kompetens. Det är kunskaper som är viktiga såväl för den enskilda personen som för samhället i stort. För snart tio år sedan pratade Fredrik Härén om att det som behövs i Sverige inte är kunskap utan nyskap (se föreläsningen här: del 1, del 2). Just nyskap är någonting som verkligen utvecklas på estetiska programmet. Alltså kompetens som behövs för att samhället ska fortsätta utvecklas - inom alla områden.

En blir ingenting av att gå estet (i bemärkelsen att få en yrkestitel), precis som en inte blir någonting av att gå samhäll, natur, teknik eller ekonomi. Estet är nämligen ett studieförberedande program. En behöver alltså inte ens bli lågavlönad kulturarbetare. Många, många utbildar sej till något helt annat efter att de gått ut estet. Och en del fortsätter att utbilda sej inom sin valda konstform och blir till exempel dansare, lärare och småföretagare - som jag. 

Unga läsare, välj estet! Äldre läsare, uppmuntra ungdomar i er närhet att göra det. Ni kommer att växa som människor, få en bra grund för fortsatta universitetsstudier (exakt samma behörighet som om ni går samhäll) och utveckla kompetenser som är livsviktiga för hela samhällskroppen. Brasklapp: om du är mer pepp på att gå ett annat program ska du förstås göra det. Välj med hjärtat!

-----------------------
*Estetisk verksamhet var ett av åtta kärnämnen i gymnasieskolan fram till reformen 2011. Efter reformen finns inget ämne med rubriken estetisk verksamhet. Istället finns estetisk kommunikation, som är programgemensamt ämne på estetiska programmet. Inget kulturämne (utom svenska) finns bland de gymnasiegemensamma ämnena.