2017-08-18

Normkritisk pedagogik och antidiskriminering (en variant av vad jag sa på Malmö Pride)

Förra veckan var jag, som representant för Feministiskt initiativ, inbjuden av Öppna moderater att delta i ett panelsamtal om hbtq och skolan. Då sa jag bland annat ungefär så här:
Foto: Andreas Paulsson
Jag vill trycka på vikten av normkritisk pedagogik. Det här samtalet heter HBTQ och skolan. Det är fyra bokstäver. I Feministiskt initiativs partiprogram skriver vi HBTQIA+. Det är sex bokstäver och ett plus för att täcka in alla som ändå inte går in i någon av de sex kategorierna. Att bokstäverna måste bli allt fler och till slut ersätts av ett plus för att täcka in alla gör det tydligt att de grupper vi talar om är många till antalet och inbördes olika. Det som är gemensamt är att de alla bryter mot cisnormen och heteronormen. Det är bara två. Alltså är det mer relevant att titta på normerna än på "avvikelserna". Det är det som är fokus i normkritisk pedagogik. Till skillnad från toleranspedagogik, som går ut på att normpersoner ska förstå och genom sin förståelse lära sig tolerera utsatta och diskriminerade grupper, angriper den normkritiska pedagogiken problemets kärna och belyser de strukturer som vi alla ingår i och på olika sätt är med och upprätthåller eller motarbetar, men som ingen kan undgå att förhålla sig till medvetet eller omedvetet.

Det är inte bara Feministiskt initiativ som förespråkar normkritisk pedagogik, utan även Skolverket. Redan 2009 publicerade Skolverket rapporten Diskriminerad, trakasserad, kränkt? (rapport 2009:326) där de poängterar att normkritisk pedagogik är helt nödvändig för att få bukt med kränkningarna i skolan.

Feministiskt initiativ driver att alla lärargrupper ska ges möjlighet till fortbildning i intersektionalitet, normkritik och antidiskrimineringsarbete. Det ska självklart också ingå i lärarutbildningen.

2017-08-11

Styrdokument som hjälp (en variant av vad jag sa på Malmö Pride)

I veckan var jag inbjuden av Öppna moderater att delta i ett panelsamtal om hbtq och skolan under Malmö Pride. En del av samtalet handlade om skolans styrdokument. Då sa jag bland annat ungefär så här:
Styrdokumenten ska vara en hjälp för alla som arbetar i skolan och en garanti för likvärdig utbildning över hela landet. Syftet är att alla elever ska få utbildning av hög kvalitet samt att deras rättigheter tillgodoses i skolan, till exempel rätten att slippa diskriminering. Styrdokumenten finns inte för sin egen skull eller för att någon politiker har extremt stort kontrollbehov, utan det finns ett tydligt och relevant syfte med vart och ett av styrdokumenten.

Det är viktigt att lärare och övrig skolpersonal arbetar aktivt med styrdokumenten i för- och efterarbetet, alltså planering och utvärdering. På så sätt implementeras styrdokumenten i undervisningen. Det som är bra är att under lärarutbildningen präntas innehållet i styrdokumenten in i de blivande lärarna, så att implementeringen sker mer eller mindre automatiskt till slut. Utbildning och fortbildning är alltså en viktig insats för att styrdokumenten inte bara ska följas, utan framför allt förstås. Hur många lärare som utbildas och hur lärarutbildningen utformas är politiska frågor.

Foto: Andreas Paulsson

I övrigt behövs organisatoriska insatser, som möjlighet till gemensamt arbete i lärarlaget i alla faser, såväl planering som genomförande och utvärdering. Hur arbetet organiseras på varje enskild skola är dock inte något som jag tycker ska styras politiskt. Politiker måste lita på att skolledare, lärare och övrig skolpersonal själva kan avgöra hur arbetet bäst organiseras på deras skolenhet.

Som lärare tycker jag det finns en stor poäng i att se styrdokumenten som en hjälp snarare än en massa påbud ovanifrån. När jag till exempel tittar på det centrala innehållet i mitt ämne eller på vilka värden som ska genomsyra skolans arbete tänker jag att halva min planering är gjord. Det står ju där vad jag ska arbeta med! Hur jag sedan arbetar med det är en pedagogisk fråga och där har som tur är politiker fortfarande tillräckligt med förtroende för att professionen klarar av det på egen hand.

2017-08-04

Fred Astaire vs Bill Bojangles Robinson

Nyligen delade en bekant till mig två videoklipp på min facebookvägg. Det ena visar Bill Bojangles Robinson och Shirley Temple i en berömd scen från filmen The little colonel från 1935:

Det är, enligt mig, en underbar dansscen, som förmedlar lekfullhet och prestigelöshet i kombination med knivskarp teknik och rytmisk precision. Förutom att klippet visar vilken briljant dansare Mr Bojangles var är det också ett tydligt exempel på hur afroamerikaner porträtterades som barnsliga, asexuella och naiva i Hollywoodfilmer på 1930-talet. Svarta dansare och skådespelare tilläts inte att spela romantiska roller. Om de alls syntes i filmerna var det som artister eller tjänstefolk. I klippet från The little colonel framställs Mr Bojangles inte som en ansvarsfull och mogen vuxen, utan han och Temple framstår snarare som två barn, lekkamrater, som busar tillsammans.

Det andra klippet visar Fred Astaire i Puttin' on the ritz från 1946:

Även om det skiljer tio år mellan att just de här två filmerna kom ut var Fred Astaire och Mr Bojangles samtida, men väldigt olika. Jag hade aldrig sett just det här klippet förut och jag fann det njutbart att se Astaire presenteras som en skicklig, elegant och lekfull solodansare. I de flesta klipp som går att hitta dansar han tillsammans med Ginger Rogers, som naturligtvis var en lika skicklig dansare som Astaire, men får mycket mindre cred för det. Ett klipp med Astaire och Rogers tillsammans skulle ha gjort det jag skrev ovan om att Mr Bojangles inte fick dansa romantiska roller tydligare, men även i solonumret kan vi se skillnaderna mellan de två manliga dansarna. Astaire är rik (han påpekar till och med att han har "lots of dollars" i fickan) och oberoende och framför allt är han vuxen. Även om koreografin är lekfull och rolig dansar han den med uttrycket hos en erfaren och korrekt vuxen och visar inget av den barnslighet eller spjuveraktighet, som syns i Mr Bojangles dans.

I ett jämlikt samhälle hade det här kunnat vara skillnader i två dansares personlighet, men i sin historiska kontext måste det ses som exempel på de olika möjligheter som svarta respektive vita dansare hade i Hollywood på den här tiden (och koppla det till hur det ser ut idag). Dessutom lärde sig Fred Astaire de flesta av sina moves av svarta dansare, som hade hittat på dem, men inte fick synas på vita duken.

2017-07-28

Fortbildning under semestern

Det är sommar och det kryllar av danskurser av olika längd. Dansundervisare, som under terminerna har ett alltför späckat schema för att hinna ta några klasser, reser till och njuter av att äntligen få dansa lite "för sin egen skull". Det många inte tänker på är att det de gör är fortbildning och kompetensutveckling, som de ger sin arbetsgivare alldeles gratis genom att betala både resor och kursavgifter ur egen ficka och gladeligen avsätta ett par veckor av sin hoptjänade semester till det.

Ja, de flesta av oss har jättelångt sommarlov. Den som arbetar i skolan har kanske tio veckor. Den som arbetar på studieförbund har oftast ännu längre. Men det motiverar inte att vår fortbildning ska ske under de veckorna. De kollektivavtal som lärare och cirkelledare omfattas av är utformade så att vi arbetar mer under terminerna. Den extra lediga tiden under sommaren och andra lov har vi alltså arbetat ihop genom att ha ett mycket mer intensivt schema än vi annars skulle ha under de veckor vi har lektioner. Förutsatt att vi har procenttjänster såklart.

När du går en danskurs, hur kul du än tycker den är, under din sommarledighet ska du alltså få kompensationsledigt för det under terminen. Din arbetsgivare bör dessutom betala kursavgiften, resan dit och övernattning. För hur kul du än tycker det är är du där och arbetar. Du är där och utvecklar din kompetens. Du kommer tillbaka till nästa termin inte bara med ny inspiration, utan med ny kunskap och uppdaterad om vad som händer i dansvärlden utanför din skola och ort. Kvaliteten på undervisningen höjs. Kanske känner du till och med att det är nödvändigt för dig att gå en eller flera kurser under sommaren, för att du ska orka med nästa läsår? Det kan du i så fall berätta för din arbetsgivare och använda som argument för att de ska stå för kostnaderna OCH ge dig kompensationsledigt.

Fyll gärna i enkäten i högerspalten för lite statistik!

2017-07-21

Lite grann om danslärares arbetstid

Jag blev nyligen erbjuden ett jobb. Tjänsten var på 40 % fördelat på två dagar i veckan. Jag reagerade med glad förvåning på denna fördelaktiga deal. Berättade för en kollega: 40 % på två dagar! Hon svarade: "Men GUD vad bra!"

I de flesta andra branscher skulle det kanske tyckas självklart att 40 % är två arbetsdagar i veckan. Kanske till och med för lärare i andra ämnen än dans (eller andra kulturämnen). 40 % ÄR två arbetsdagar i veckan. Men inte för danslärare.

Jag har haft en anställning på 20 % fördelat på två dagar. Måndag och fredag. Jippi. Jag har haft 60 % fördelat på fyra dagar, där jag på en av dagarna bara hade en enda lektion (visserligen 90 minuter, men ändå). Jag har haft 75 % fördelat visserligen på fyra dagar, men med både morgon- och kvällsklasser. Vilket för övrigt är normalt att folk har.

Eftersom många anställningar är små, i bästa fall små procenttjänster men ännu oftare timanställningar, hattar väldigt många dansundervisare runt på olika ställen, inte sällan på olika orter och undervisar lite här på morgonen och lite där på kvällen och så barndans på lördagsmorgnar, eftersom det verkar vara alla barnfamiljers favorittid. De flesta, både arbetsgivare och undervisare, verkar se detta som normalt. Det är ju ändå så alla gör.

Därför vill jag nu vidarebefordra det råd jag fick från Lärarförbundet, när jag ung och oerfaren ringde angående min 20 % tjänst fördelad på måndagar och fredagar: KRÄV HÖGRE LÖN som kompensation för att arbetstiden är så obekväm. Igen: KRÄV HÖGRE LÖN som kompensation för att arbetstiden är obekväm.

20 % är EN arbetsdag. Att fördela en sådan tjänst på två dagar hindrar undervisaren att arbeta någon annanstans den andra dagen, även om det inte är heldagar. Vår bransch har inga OB-tillägg, men kvällar och helger ÄR obekväm arbetstid. KRÄV HÖGRE LÖN som kompensation. Att arbeta både kväll och morgon är än mer obekvämt. KRÄV HÖGRE LÖN. Dansundervisare som alla andra har laglig rätt till 11 timmars sammanhängande dygnsvila och 36 timmar sammanhängande veckovila. Undervisare som arbetar i skolan, på studieförbund och viss mån på privata dansskolor omfattas dessutom av kollektivavtal slutna med Lärarförbundet och Teaterförbundet. Läs ditt kollektivavtal. Lär dig vad som står i lagarna om arbetsmiljö och arbetstider. Håll koll på dina rättigheter. Gå med i facket. Och var inte tacksam över att du får arbeta med det du är duktig på. Var stolt. Så kan vi skapa bättre villkor för alla.