Tankar från Radical Contact, del 4: Verklig tillit

Under Radical Contact deltog jag bland annat i ett utomhuslab med titeln Perceive and act on it. Fokus var att uppleva omgivningen med olika sinnen, hörsel, syn och känsel, och låta de upplevelserna leda till dans, först solo och sedan i kontakt. Labbet påminde mej om varför jag ville åka till Radical Contact från början. Där upplevde jag äkta trygghet och tillit. Då behövs egentligen inga förhandlingar och formella ramar för att skapa ett tryggt rum. I labbet jobbade vi visserligen mycket med tillitsövningar och kanske kan eller vill man inte använda varje jamintroduktion till det, för att skapa ett tryggt jam. Kanske vill man hellre träna teknik eller bli ordentligt varm eller något annat, men jag tänker mej att vi alla har ansvar för att skapa den trygga atmosfären ändå. Hur gör vi då det? Jo, genom att lyssna. Att lyssna med kroppen är inte lätt. Det är något man måste öva på för att behärska, men jag tror att alla eller åtminstone de flesta kan lära sej det.

Om jag går in i ett jam med inställningen att jag ska sätta gränser och försvara dem kommer hela mitt fokus vara på mej själv. Visst är det viktigt att ta ansvar för sej själv, men om jag är helt koncentrerad på mej kommer jag ha mycket svårare att upptäcka och respektera de andra dansarnas viljor, önskningar och gränser. Kommunikationen kommer förmodligen fungera ganska dåligt.

Om jag däremot går in i jammet med öppet sinne och öppna sinnen kommer jag, kanske utan att ens tänka på det, respektera de andras gränser. Om vår kommunikation fungerar kommer risken att något oönskat händer vara liten. Med fokus utåt snarare än inåt ökar chanserna för en god kommunikation avsevärt. Om båda lyssnar kommer dansen leda oss dit vi ska.

Tankar från Radical Contact, del 3

Jag har varit med om att bli lyft, när jag inte har velat det. Det har hänt, eftersom den som lyfte inte lyssnade med kroppen. Lyften hände inte av sej själva, som de brukar i kontaktimprovisation, utan personen använde bara sin muskelstyrka till att genomföra sin vilja. Men kände jag mej kränkt? Nej. Mest trött, faktiskt. Kände jag ett behov av att säga stopp? Nej. Jag kände bara att det inte var roligt att dansa med den personen just då. Min lösning var att lämna den dansen och söka upp en ny. En av de stora styrkorna hos dansformen är att den är så osentimental, att man kan lämna en dans utan att det är en stor grej.

Tankar från Radical Contact, del 2: Säga ifrån eller inte?

Vid några tillfällen, när jag har jammat, har det hänt att någon har tagit i mej på ett sätt jag inte har velat. Jag har uppfattat det som att deras intention inte har varit att dansa utan snarare att kela eller känna på min kropp. Jag kallar det att pilla. Att utnyttja kimprosituationen för att pilla tycker jag är respektlöst, men jag har aldrig haft lust att diskutera det med personen det har gällt. Jag går nämligen inte till ett jam, för att jag vill prata och diskutera, utan för att jag vill dansa. Om någon pillar dansar jag därför hellre därifrån. Kanske lägger jag på minnet vem det var och undviker att dansa med henom i fortsättningen, men det är inte alltid det känns viktigt. Att säga ifrån och ta en diskussion om pillandet just när det sker skulle kännas svårt för mej. Förutom att jag inte riktigt har lust att prata när jag dansar är jag rädd att diskussionen skulle bli ganska fruktlös, typ:

A: ”Nu uppfattade jag det som att du pillade på mej, att du ville kela istället för att dansa.”
B: ”Det gjorde jag inte! Jag dansar så.”

Det skulle vara alltför energikrävande.

Tankar från Radical Contact, del 1: Det fina med kimpro*

Jag brukar inte tänka så mycket på min egen kropp, när jag dansar. Istället tänker jag på rörelsen, förflyttningen, rummet och upplevelsen av stöd, styrka och lätthet. Det händer att jag upplever intimitet och närhet, men inte alltid. Kanske inte ens oftast. Oftare upplever jag glädje, förvåning, förståelse och samhörighet. Ibland upplever jag tristess, oförståelse och klumpighet. Då brukar jag försöka lämna den dansen. Jag ser det inte som att jag lämnar personen eller personerna jag dansar med, utan själva dansen. Dansen handlar inte om min och andras privata relation, utan om någonting vi skapar tillsammans i ögonblicket.

*Kimpro är kort för kontaktimprovisation. Radical Contact är en workshop eller ett konvent, som jag deltog i förra veckan. Den har hållits en gång tidigare, i mars i år. Fokus för workshopen är kontaktimprovisation och kroppspolitik.

Läs också:

Kontaktimprovisation

Tre anledningar till att jag dansar