Färre väljer estetiska programmet

Efter gymnasiereformen 2011 är det allt färre som väljer estetiska programmet. På vissa håll är det så få att programmet inte kommer igång i höst. (P1, SVT) Det är ett stort problem, inte bara för de enskilda skolorna, utan för hela samhället.

När jag sökte till estet 1999 var det ett av de svåraste programmen att komma in på (bredvid hantverk och IB). Det behövdes både höga grundskolebetyg och ett lyckat intagningsprov. Idag fylls inte ens platserna. Självklart hänger det ihop med det bristande politiska intresset för kultur och bildning. Inför valet 2014 hörde jag inte en enda riksdagskandidat nämna kultur överhuvudtaget (fast minns ni 2012, när Tomas Tobé (m) talade högljutt om att färre borde gå estet? SvD, DN, AB). Den senaste politiker jag hörde prata allvar om kultur var Håkan Juholt (s) (SVT, SvD1, SvD2) - och han blev ju inte särskilt långlivad. 

Genom att avskaffa estetisk verksamhet som gymnasiegemensamt ämne* och införa meritpoäng för extra språk- och matematikstudier (vilket förhindrar studiemotiverade elever från att välja estetiska ämnen som individuellt val) har utbildningsdepartementet under Jan Björklunds (l) ledning tydligt visat att estetisk kunskap varken är värdefull eller allmängiltig.

Vad gör det då? Jo, skolning i kulturämnen, i konstnärlig utövning, analys och historia ger både allmänbildning, självinsikt, kritiskt tänkande och kreativ kompetens. Det är kunskaper som är viktiga såväl för den enskilda personen som för samhället i stort. För snart tio år sedan pratade Fredrik Härén om att det som behövs i Sverige inte är kunskap utan nyskap (se föreläsningen här: del 1, del 2). Just nyskap är någonting som verkligen utvecklas på estetiska programmet. Alltså kompetens som behövs för att samhället ska fortsätta utvecklas - inom alla områden.

En blir ingenting av att gå estet (i bemärkelsen att få en yrkestitel), precis som en inte blir någonting av att gå samhäll, natur, teknik eller ekonomi. Estet är nämligen ett studieförberedande program. En behöver alltså inte ens bli lågavlönad kulturarbetare. Många, många utbildar sej till något helt annat efter att de gått ut estet. Och en del fortsätter att utbilda sej inom sin valda konstform och blir till exempel dansare, lärare och småföretagare - som jag. 

Unga läsare, välj estet! Äldre läsare, uppmuntra ungdomar i er närhet att göra det. Ni kommer att växa som människor, få en bra grund för fortsatta universitetsstudier (exakt samma behörighet som om ni går samhäll) och utveckla kompetenser som är livsviktiga för hela samhällskroppen. Brasklapp: om du är mer pepp på att gå ett annat program ska du förstås göra det. Välj med hjärtat!

-----------------------

*Estetisk verksamhet var ett av åtta kärnämnen i gymnasieskolan fram till reformen 2011. Efter reformen finns inget ämne med rubriken estetisk verksamhet. Istället finns estetisk kommunikation, som är programgemensamt ämne på estetiska programmet. Inget kulturämne (utom svenska) finns bland de gymnasiegemensamma ämnena.

Estetisk verksamhet

Vad gör man på estetisk verksamhet? undrar en bloggläsare. Jag tolkar det som att det är gymnasiekursen Estetisk verksamhet som avses. Annars kan ju estetisk verksamhet också innebära frivillig kursverksamhet eller vilket konstnärligt utövande som helst inklusive heminredning och kakdekorationer. I vilket fall som helst var Estetisk verksamhet en kurs som var obligatorisk på alla gymnasieutbildningar innan förra årets reform Gy11. Sorgligt nog finns kursen inte med varken de gymnasiegemensamma ämnena i den nya gymnasieskolan. Kursen finns inte heller kvar som valbar, men motsvaras i princip av den nya kursen Estetisk kommunikation, som är obligatorisk på estetiska programmet. Kanske går den också att välja till på individuella valet på en del skolor. Alla skolor är i alla fall ålagda att erbjuda estetiska kurser på individuella valet, även om eleverna inte precis uppmuntras att välja dem med tanke på att de får meritpoäng om de läser mer av de teoretiska ämnena. Eftersom Estetisk verksamhet fortfarande kan vara aktuell för elever i år 2 och 3 skriver jag om kursen i presens.

Uppnåendemålen för Estetisk verksamhet är följande:

Eleven skall 

- kunna uttrycka tankar eller idéer med något estetiskt uttrycksmedel 

- kunna reflektera över och diskutera sitt eget skapande 

- ha kunskap om olika konstnärliga uttryck och företeelser 

- kunna se anknytningen mellan estetisk verksamhet och den egna studieinriktningen

Innehållet kan förstås skifta beroende på skolornas val, lärarnas kunskap och elevernas intressen. När jag gick på gymnasiet fick alla, som inte gick estetiska programmet, välja ett ämne för sin estetiska kurs. Jag tror att de bara kunde välja musik eller bild, men kanske också dans och teater. När jag jobbade på ett gymnasium för några år sedan fungerade det på ungefär samma sätt, men eleverna kunde välja vilket som helst av de fyra ämnena som fanns som inriktningar på estetiska programmet. Jag gick estetiska programmet och fick därför inte välja vad jag ville göra på Estetisk verksamhet. Kursen ingick, tillsammans med Sceniskt projektarbete, i arbetet med en musikal som dans- och musikelever satte upp tillsammans på våren i 3:an. Kanske inte helt optimalt med tanke på uppnåendemålen, men så var det i alla fall.


Min erfarenhet är att Estetisk verksamhet undervisas på ungefär samma sätt som de estetiska kurser som ingår i estetiska programmet. I dans innebär det att kursen till största delen består av teknikklasser och repertoarträning. När jag undervisade i kursen en termin försökte jag också få in de reflekterande delarna, men det föll inte särskilt väl ut, eftersom det inte överensstämde med elevernas förväntningar. Kanske hade jag inte heller nog med kompetens att ställa rätt frågor och utforma bra uppgifter. Om man lyckas stimulera eleverna till eftertanke och reflektion tror jag dock att den lilla kursen (den omfattar endast 50p) kan bli väldigt bra och givande för eleverna. Kursens fokus berör en viktig del av allmänbildningen och utvecklar eleverna på andra områden än de flesta andra ämnen som läses på gymnasiet. Därför tycker jag det är synd att ingen dylik kurs längre ingår i de gymnasiegemensamma ämnena.


Läs också:
På tal om vad jag skrev igår
Juholt vill återinföra estetisk verksamhet

Den som har ska få - om meritpoäng

Meritpoäng. Vad är det för dumheter egentligen? Ok, jag förstår tanken. Läser man mer matte eller språk än man behöver får man extrapoäng till sitt gymnasiebetyg. Allt för att uppmuntra elever att läsa ännu mer av det vi redan har mest av i skolan. Allt för att maximera betoningen på den språklig-verbala och den logisk-matematiska intelligensen. Eller helt enkelt för att uppmuntra "duktiga" elever som "kämpar" i skolan.

Problemet är bara det att de "duktiga" (=högpresterande) eleverna sällan kämpar särskilt mycket i skolan. Det är i alla fall min erfarenhet. Jag hade närapå maxpoäng i mitt gymnasiebetyg. Detsamma gällde många av mina kompisar (lika barn leka bäst?). Vi pluggade såklart, men ofta betydligt mindre än många av dem som hade sämre betyg. Det var mycket sällan kämpigt. Jag och mina högpresterande vänner kom allihop från samma trygga (i vissa fall övre) medelklassfamiljer med engagerade föräldrar, som läste böcker för oss från den dag vi föddes och diskuterade aktuella samhällsfrågor med oss vid frukostbordet. Hemförhållanden och andra förutsättningar som gav oss gratisskjuts rakt upp till MVG-steget (eller ibland bara till VG och då fick man läsa på lite, men kämpigt var det ändå inte).

När vi gick i nian kom två av mina kompisar (som jag umgicks med varje dag) på delad tredjeplats i den där nutidsorienteringstävlingen, som alla högstadieelever väl deltar i. De fick åka till Stockholm, vara med vid nobelprisutdelningen och skaka hand med drottningen (enligt utsago hade hon så många armband att det klirrade vid handskakningen). På skolavslutningen det läsåret sa rektorn i sitt traditionsenliga tal: "Vi är stolta över att vi har två elever här på skolan, A och J, som har kommit trea i DN:s nutidorientering!" Där satt de med sina 320 betygspoäng vardera och fick ta emot ännu mer cred medan C, som gick i min klass, för första gången hade fått G i alla ämnen. Han hade kämpat och i sitt slutbetyg lyckades han äntligen få godkänt i allt och kunde därmed komma in på ett gymnasieprogram han ville gå. Jag önskade redan då att rektorn hade struntat i A och J* och istället sagt: "Vi är så stolta över C, som verkligen har överträffat sej själv den här terminen! Bra jobbat!"

Men nix nej. Istället creddar man dem som redan har fått cred. Precis som man gör med meritpoängen. Åt den som har skall varda givet, som det stod i Bibeln tidigare.**

Jag räknade för övrigt ut vad jag skulle haft för meritpoäng om jag hade tagit studenten nu.*** Jag fick gissa lite på språken. Chansade på att Franska B motsvaras av Moderna språk steg 4. I så fall skulle jag få mest meritpoäng om jag skulle söka lärarprogrammet (tänka sej) eller juristprogrammet. Där får jag extrapoäng för såväl Engelska B som Matematik B och Moderna språk. Dessutom får jag en halv extrapoäng för att jag har läst Kultur- och idéhistoria, som var obligatoriskt på mitt program (vem hade kunnat tro det?). Näst mest meritpoäng skulle jag få om jag sökte till Studie- och yrkesvägledare, där det tydligen krävs att man har läst mer engelska och den halva poängen därmed försvinner. På tredje plats i min lista kommer naturbrukssektorn, där jag klämmer in 0,25 poäng för kursen Arbetsmiljö och säkerhet.

Jag måste säga att jag inte förstår riktigt. När det gäller Kultur- och idéhistoria samt Arbetsmiljö och säkerhet antar jag att jag får meritpoäng för dem, eftersom de anses behövas för eller åtminstone underlätta studier vid nämnda utbildningar. När det gäller språk och matte däremot får jag meritpoäng för kurser som inte behövs för att komma in på programmet. När behörighetskraven höjs försvinner meritpoängen. Förutom franska har jag inte läst någonting som inte var obligatoriskt på mitt program. Jag har alltså inte ansträngt mej ett dugg mer än jag behövde, förutom då franskan som faktiskt hörde till mina kämpigare kurser på gymnasiet (mina bristande kunskaper i franska har omnämnts tidigare här på bloggen). Vad jag förstår ska yrkesprogrammen efter gymnasiereformen inte längre ge grundläggande behörighet till högre studier och på de högskoleförberedande programmen är väl matte och språk obligatoriskt i ganska stor utsträckning? Då blir ju vitsen med meritpoäng ännu mindre. Varför inte bara ta bort dem innan det ens har börjat?

*I den händelse någon läsare vet vilka jag pratar om vill jag förtydliga att jag inte vill dissa eller förminska A och J. De var väldigt betydelsefulla för mej och jag tycker fortfarande mycket om dem. Men jag hoppas och tror att det framgår att det här handlar om sak och inte person.
**Numera står det: "...den som har, han skall få..." och vidare: "...men den som inte har, från honom skall tas också det han tror att han har." (Luk 8:18)
***Räkna på meritpoäng.se