När jag träffar nya människor och berättar vad jag jobbar med händer det slående ofta att de svarar med att berätta ett dansminne för mej.
Jag dansade balett när jag var liten och då hade jag en fröken som...En gång såg jag en fantastisk dansföreställning som...Min kollegas dotter är dansare och hon brukar alltid...Ibland ser jag barn dansa på gården där jag bor och de...Förr gick jag ut och dansade varje lördag och då...
Det är som om alla människor går runt och bär på starka dansupplevelser som bara väntar på att få bubbla fram, bara någon trycker på knappen. Plötsligt vänds det halvtrista kallpratet om vad vi jobbar med till ett utbyte av högst personliga och ibland ganska intima erfarenheter, som berättas med lysande ögon och engagerad värme i rösten. Jag fylls av tacksamhet över att mitt yrkesval har gett mej den genvägen in i människors inre. Hoppas jag får höra många, många fler sådana berättelser!
1 kommentar:
Dansminnen är ett väldigt trevligt ämne att prata om
Skicka en kommentar