Tankar från Radical Contact, del 3

Jag har varit med om att bli lyft, när jag inte har velat det. Det har hänt, eftersom den som lyfte inte lyssnade med kroppen. Lyften hände inte av sej själva, som de brukar i kontaktimprovisation, utan personen använde bara sin muskelstyrka till att genomföra sin vilja. Men kände jag mej kränkt? Nej. Mest trött, faktiskt. Kände jag ett behov av att säga stopp? Nej. Jag kände bara att det inte var roligt att dansa med den personen just då. Min lösning var att lämna den dansen och söka upp en ny. En av de stora styrkorna hos dansformen är att den är så osentimental, att man kan lämna en dans utan att det är en stor grej.

Skulle du vara intresserad av en onlinekurs för dansledare?

Jag får en del frågor från läsare, som undervisar i dans utan att ha någon formell utbildning och som känner sej osäkra på hur de ska lägga upp sina lektioner, hur de ska komma på nya övningar, i vilken ålder man kan börja med olika saker, och så vidare. När jag ser vilka googlesökningar, som har lett nya läsare till min blogg, kan jag konstatera att det finns många fler som undrar än de som skriver direkt till mej. Därför har jag börjat spåna på att starta handledning online för nya och oerfarna dansledare!

För att delta i handledningen skulle man betala 50:- i månaden. Man kan säga att det blir som en prenumeration, som man kan avbryta när som helst. I prenumerationen ingår följande:

• Kursbrev varje vecka, där jag skriver om något som jag tycker är till hjälp när man undervisar.
• Möjlighet att ställa frågor, som jag besvarar antingen i de ordinarie kursbreven eller i extra sådana, som skickas ut mellan de ordinarie.
• Möjlighet att skicka in filmat material för utvärdering (det skulle kosta extra).

Skulle du vara intresserad av att delta i en sådan onlinekurs? Skriv gärna en kommentar eller mejla mej förslag på vad du skulle vilja att kursen innehöll! Klicka också gärna i ett svar i min enkät i högerspalten! --->

Vad tjänar en superlärare?

I regeringens utredning om karriärsteg för lärare föreslår utredaren Anita Ferm två sådana, förstelärare och lektor (LN1, LN2). Terminologin är både skrattretande och lite skrämmande. Lektor är väl ok, men "förstelärare" låter som något hämtat från en svunnen tid. Vi skulle kunna återinföra "ordningsman" när vi ändå håller på. Dock är det varken lika skrattretande eller lika skrämmande som termen "superlärare". Oklart vem som har hittat på det, men DN använder det hurtfriskt i en artikel idag (jag hoppas det är DN och inte Skolverket, som har valt begreppet). Jag visste faktiskt inte att Skolverket hade skickat ut ett gäng superlärare för att rädda skolvärlden, men tydligen är det så. De måste ha blivit inspirerade av SVT:s dokusåpa Klass 9A. Men känns det inte lite som om Skolverket och Anita Ferm har gått om varandra lite? Båda arbetar ju på uppdrag av regeringen! Alltså borde väl "superlärare" vara med bland de möjliga karriärstegen? Frågan är bara om det ska komma före eller efter lektor. Kanske är de helt oberoende av varandra?

Förresten finns det ju ännu fler möjligheter för lärare. Man kan vara legitimerad eller olegitimerad och man kan ha lite olika kvalitetsstämplar. Jag kan urskilja inte mindre än sex karriärsteg i nuläget:

1. Lärare. Har en lärarexamen, men har inte fullgjort sitt introduktionsår. Denna lärare får hanka sej fram på vikariat, tills hen lyckas få en introduktionsplats.
2. Legitimerad lärare. Har en lärarexamen och har fullgjort sitt introduktionsår, betalat en slant och genomlidit byråkratisk väntan. Denna lärare får ansvara för undervisning i sina ämnen och den skolform/åldersgrupp hen är legitimerad för samt sätta betyg.
3. Kvalitetsstämplad lärare. Är lärare eller legitimerad lärare och har dessutom genomgått en procedur, där en privat aktör har bedömt och gett feedback på hens undervisning. Arbetsgivaren har betalat en stor slant och läraren själv en lite mindre. Ännu oklart vad denna lärare har för förmåner och ansvarsområden, som skiljer henom från den legitimerade läraren. Kanske beror det lite på.
4. Förstelärare. Är legitimerad lärare och dessutom yrkesskicklig. Denna lärare coachar sina kollegor och utvecklar undervisningen (som om vi inte gör det, allihop). Hen kan också vara huvudlärare i sitt ämne och ansvara för lärarstuderande. För detta får hen 5000:- mer i lön än sina kollegor.
5. Lektor. Är legitimerad lärare (antar jag) och har dessutom en licentiat- eller högre examen. Denna lärare sprider ämneskunskap till sina kollegor och bedriver forskning som gynnar undervisningen. För detta får hen 10000:- mer i lön än sina kollegor.
6. Superlärare. Är legitimerad lärare och eventuellt också kvalitetsstämplad, förstelärare eller lektor (men inte nödvändigt, gissar jag). Denna lärare är utsänd av Skolverket till särskilt utvalda skolor med riktigt usla betygsnivåer, för att coacha enskilda lärare till att förstå att det är deras personliga fel och inte den orimliga arbetsbelastningens dito att resultaten är så låga.

Jag vill gärna skicka detta tillbaka till Anita Ferm för vidare utredning. Fortfarande ter sej nämligen möjligheterna till karriär tämligen oklara och godtyckliga.

Fler bra saker med kimpro

I söndags lyfte jag en person som vägde kanske 25 kg mer än jag. Det är också något av allt det fina med kontaktimprovisation; alla kan få känna sej både lätta och starka - oavsett hur stora deras kroppar är.

Hitta och välja musik

Danslärare måste lyssna väldigt mycket på musik. Som tur är tycker de flesta att det är en ganska trevlig sysselsättning, men att leta musik till något speciellt kan ändå vara tråkigt och frustrerande. Man vet vad man vill ha, men kan inte hitta det. Ibland kanske man hittar något bra, men så måste man ändå välja bort det på grund av till exempel text, tempo eller ojämnheter (duktiga musiker gör ofta musiken lite mer spännande genom att lägga in extra 2:or eller 4:or här och där). Det finns många saker att ta hänsyn till när man väljer musik till lektioner och uppvisningar:

• Genre - balettmusik till balett, jazz- och populärmusik till jazz, och så vidare
• Min smak - jag måste gilla musiken, men kan ändå inte välja mina bästa låtar, eftersom de blir lite förstörda när man använder dem till undervisning
• Elevernas smak - det är alltid ett plus om eleverna gillar musiken, även om det inte är ett måste
• Tempo - musikens tempo ska passa för övningen och elevernas nivå
• Rytm - rytmerna får inte vara för svåra, utan hjälpa eleverna snarare än stjälpa
• Övningens mål och syfte
• Variation - om musiken är likadan rakt igenom hela lektionen blir det oftast tjatigt och tråkigt
• Elevernas ålder
• Låtens text - jag väljer bort alla låtar med för grovt språk och använder bara dem där jag kan stå för texten, även om det är på utrikiska
• Den känsla jag vill förmedla
• Temat för lektionen, uppvisningen eller föreställningen

Så hur gör jag då för att hitta det jag behöver?

• Jag använder spotify. Även när jag fritidslyssnar på musik lägger jag in låtar jag hör i mina jobblistor. Dyker det upp något användbart får man inte riskera att glömma bort det! Har jag hittat en låt jag tycker är bra lyssnar jag på fler av den artisten och om artisten är bra lyssnar jag också på liknande artister. På spotify har jag också tillgång till många kompisars och kollegors listor, där jag kan hitta nya låtar och artister.
• Jag byter musiktips med mina kollegor.
• Jag ber min bästa vän, som är musiker, om hjälp. Förutom att han känner till väldigt många låtar kan han också klippa till dem och ändra, så de passar perfekt till det jag ska ha dem till. Har jag extra tur skapar han något själv. Att ha tillgång till honom är en extra lyx.