Något jag ofta påpekar för mina elever är att de måste tänka
på ståbenet.* Det är så lätt att glömma bort, särskilt för nybörjare men även
för avancerade elever. När arbetsbenet har ett komplicerat mönster hamnar lätt
hela fokus på det. Även om arbetsbenet har ett enklare mönster fokuserar
eleverna ofta på det benet, att utföra rörelserna korrekt, vrida ut benet,
jobba genom foten, och så vidare. Inget fel i att tänka på det! Det är viktiga
saker. MEN – ännu viktigare är
ståbenet. Om inte ståbenet är stabilt kommer dansaren tappa balansen eller
behöva använda arbetsbenet eller armarna för att balansera. Om dansaren inte
orkar hålla utåtvridningen på ståbenet kommer hela bäckenet vridas mot benet
och ta med sej arbetsbenet samt eventuellt överkroppen. Då spelar det ingen
roll hur bra man vrider ut arbetsbenet. Det kommer se inåtvridet och snett ut
ändå. Om dansaren sjunker ner över ståbenet och inte orkar lyfta upp sej själv
får arbetsbenet inte plats, när det stänger från till exempel tendu eller rond
de jambe. Då måste arbetsbenet böjas varje gång det stängs i eller passerar 1:a
position. Sist, men inte minst, om ståbenet inte är starkt och stabilt kommer
dansaren inte kunna lyfta upp arbetsbenet i luften, åtminstone inte på någon
avsevärd höjd.
När jag under de senaste veckorna har jobbat med en elev,
som för några månader sedan skadade ena benet har detta blivit väldigt tydligt.
Vi har jobbat med en ganska simpel stångskola, som är på en betydligt lägre
nivå än eleven är van vid. Hens prestation är dock helt olika på de två
sidorna. På höger sida, när det skadade benet är arbetsben och det friska benet
alltså är ståben, har hen fin balans och kan låta arbetsbenet jobba utan ansträngning
fram och till sidan. Utan svårighet lyfter hen benet till 120°. På andra sidan
däremot, där det skadade benet är ståben, orkar hen bara lyfta arbetsbenet till
ca 60°. Och inte bara det – även i de mindre övningarna är skillnaden enorm.
När det skadade benet är ståben sjunker överkroppen ihop, armarna tappar sin
placering, bäckenet vinklas, arbetsbenet förlorar sin tydlighet och balansen
blir osäker. Jag har vetat det länge, men jag har aldrig sett det så tydligt
illustrerat tidigare – och för eleven har det blivit en riktig aha-upplevelse.
Väldigt, väldigt intressant.
*Det benet som man står på medan det andra benet utför en
rörelse. Det benet som rör sej kallas ”arbetsbenet”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar