De senaste två dagarna har jag hållit i workshops för
bibliotekarier med syfte att ge deltagarna inspiration att presentera böcker på
kreativa sätt. Förutom att det är ett jättespännande uppdrag är arbetsmiljön
extremt lyxig, om jag jämför med vad dansundervisare är vana vid. Vi är på en
konferens- och spaanläggning. För den som inte är anställd på eller själv
driver en dansstudio är den vanliga situationen att åka runt till olika
grundskolor och undervisa. På vissa sätt kan det likna det uppdrag jag har just
nu. Dansundervisaren kommer in i en grupp, som är ny för undervisaren och
kanske för varandra. Det är deras första möte med dansen och det gäller att
fånga deras intresse. Oftast deltar eleverna på grundskolor lika entusiastiskt
som de vuxna deltagare jag träffar här. Där slutar dock likheterna. Den fysiska
miljön är så annorlunda att det är svårt att föreställa sej.
När en kommer till en grundskola är det stor tur om de har
en adekvat sal. Oftast sker dansundervisningen i idrottssalen. Där finns vanligen
alldeles för mycket utrymme. Det blir svårt att hålla ihop gruppen. Den höga
takhöjden och akustiken gör det svårt att använda rösten dynamiskt och
därigenom skapa olika stämningar. Musikanläggningen finns ofta i ett
angränsande utrymme, så att undervisaren måste lämna gruppen i salen, för att
gå och sätta på musiken. Därmed tappar undervisaren kontakten med eleverna.
Ribbstolar, tjockmattor och andra idrottsverktyg distraherar eleverna genom att
locka dem till klättring och annat.
Ibland har skolan en annan typ av lekhall, särskilt
förskolor och fritidshem. Jämfört med de andra salarna på skolan är den såklart
stor, men för dansen blir den tyvärr allt som oftast för liten. I spring- och
hoppövningar hinner barnen sällan få upp farten innan rummet är slut. Det finns
sällan någon musikanläggning i sådana lekhallar. Jag har också undervisat i
musiksalar, där notställ, staplade stolar och gitarrer tar upp halva rummet och
större delen av uppmärksamheten. Det händer till och med att dansundervisningen
äger rum i elevernas ”vanliga” klassrum med borden/bänkarna bortskjutna mot
väggen. Där får barnen knappt rum att sträcka ut armarna. Oavsett vilken typ av
rum dansen hamnar i är det nästan garanterat att någon del av ljudanläggning
eller annan teknik strular.
Jag har ingen tidigare erfarenhet av att undervisa på
konferensanläggningar, men min upplevelse av de senaste två dagarna har varit i
princip den motsatta mot att undervisa i grundskolan. Visserligen var salen
inte optimal, men i gengäld fanns där tillbringare med vatten och staplar med
glas – som fylldes på och byttes ut i pauserna! Där fanns en godisskål, som
också fylldes på utan att jag märkte att det hände. All teknik var förberedd
och fungerade, till och med det trådlösa nätverket. Min sal städades och
ställdes iordning till dag 2. Till och med sladden, som jag låtit ligga kvar i
ett slarvigt trassel på golvet på eftermiddagen, hängde prydligt hoprullad på
en krok på morgonen efter. Dessutom har jag blivit serverad vällagad mat i
restaurangmiljö istället för att bli hänvisad till en stökig skolmatsal (där
jag bara i bästa fall får äta gratis) OCH jag får ett vettigt arvode för min
insats.
Jag menar inte att skolan ska fungera som ett
konferenshotell. Inte behöver jag bli servad med godisskålar och att någon
plockar upp det jag av slarv har lämnat efter mej. Jag tänker bara på att om en
skola skulle ha i närheten av samma ekonomiska resurser som en
konferensanläggning skulle det vara en så mycket mer positiv upplevelse att
vara där – förmodligen för både lärare och elever. De här två dagarna har
inneburit en aha-upplevelse för mej: Aha, det kan vara så här att komma som inhyrd workshopledare till ett
ställe! Det skulle kunna vara så här
i skolan också – om det satsades pengar där.
Detta är naturligtvis en politisk fråga.
2 kommentarer:
Hej! Jag har en fråga angående stretching. Jag får alltid väldigt ont i baksida lår efter att jag har stretchat. Smärtan sitter i flera dagar och det gör jätte ont när jag försöker gå ner i spagat eller stretcha baksidan. Vet du vad detta kan bero på?
Hej Sara! Jag tycker det låter som om du har sträckt dej någon gång tidigare och att den skadan irriteras igen, när du stretchar. Sträckningar är allvarligare skador än de flesta tror och kan sitta i uppåt tio år. Jag rekommenderar att du går till en sjukgymnast, som kan hjälpa dej med detta. Det bästa är om du kan hitta en sjukgymnast, som är van vid att jobba med dansare. Lycka till!
Skicka en kommentar