Hundraårscykler: teknisk utveckling som haft betydelse för dansen (i Europa)

Ju mer jag har fördjupat mej i danshistoria desto tydligare har det blivit att utvecklingen går i hundraårscykler. Det innebär att liknande fenomen återkommer med ungefär 100 års mellanrum, inte i exakt samma tappning men tillräckligt likt för att väcka mitt intresse. En sådan sak är hur tekniska framsteg, som har betydelse för dans, verkar hända i början av århundranden.

Tidigt 1700-tal: trägolv. Tidigare hade det funnits jord- och stengolv och trägolvet innebar en revolution för den europeiska dansen. Den största nyheten var att det gick att glida med fötterna längs golvet, vilket möjliggjorde nya rörelsemönster. Den nya dansen var vals, som hade varit omöjligt utan trägolv.

Tidigt 1800-tal: gaslampor. Tidigare hade det funnits typ... stearinljus. Gaslamporna gjorde möjligt att ljussätta scenen på helt nya sätt. Med hjälp av färgade lampskärmar gick det att få färgat ljus, till och med! Nackdelen var att de kvinnliga dansarna fortfarande använde långa kjolar, vilket utgjorde en allvarlig brandrisk tillsammans med gaslamporna.

Tidigt 1900-tal: elektriskt ljus. Gas byttes mot el, vilket skapade ytterligare möjligheter för ljussättning. En pionjär på området var dansaren Loïe Fuller, som dansade med stora, virvlande tyger, som hon manipulerade med långa pinnar i händerna och ljussatte med färgat ljus. Klippet nedan är kolorerat i efterhand, men ger en bild av hur det ungefär såg ut.

Tidigt 2000-tal: interaktivt ljus och ljud med hjälp av datorer. Okej, datorer har funnits länge, men det är först under de senaste två decennierna som de börjat användas på det här sättet. Det finns nu relativt lättanvända program som tillåter rörelserna att styra ljus och ljud. Det gör det också möjligt att ljussätta enbart själva dansaren istället för hela rummet. En programmerare som jobbar mycket med det är Frieder Weiss, som bland annat jobbar med danskompaniet Chunky Moves.