Normkritik. Vad är det för ord egentligen? Vissa verkar ha förälskat sej i det fullständigt. De vill säga det hela tiden. Normkritik normkritik normkritik. Andra får obehagskänslor och vill hellre säga: nej nej nej. Eller: nja... Låter inte normkreativitet trevligare? Lite mer mysigt, så där.
Det är lätt att tänka sej att normkritik går ut på att vara kritisk mot normer och att målet är ett normlöst samhälle. Men är ett normlöst samhälle ens ett samhälle? På wikipedia står det så här: "Kritik är ett brett begrepp som omfattar exempelvis bedömning, recension, ifrågasättande och undersökning av bland annat konst och andra kulturella företeelser..." [länk] Jag brukar jämföra normkritik med teaterkritik. Det finns många teaterkritiker som gillar teater, åtminstone vissa uppsättningar av vissa pjäser. Målet med teaterkritik är inte att avskaffa teater som företeelse, utan att belysa och synliggöra teatern på olika sätt. Samma med normkritik.
Normkritik är inte att säga att alla normer är dåliga och måste bort. Normkritik är att belysa och synliggöra normer och framförallt hur de påverkar individers makt över sitt eget liv samt i olika rum och samhället i stort. Det kanske inte är relevant att prata om bedömning och recension av normer, men ifrågasättande och undersökning tycker jag är bra ord för att beskriva vad normkritiken gör. De sju lagstadgade diskrimeringsgrunderna är användbara som utgångspunkt för normkritik, men det finns också andra normer som påverkar olika personers handlingsutrymme på olika sätt. Sedan finns det ytterligare normer, som inte har någon direkt betydelse för maktpositioner och som därför inte är så intressanta för normkritiken.
På senare tid har normkreativitet smugit sej in som ett till synes oskyldigt alternativ till normkritik. Jag föreställer mej att de som föredrar normkreativitet tycker att normkritik låter bråkigt och jobbigt, medan normkreativitet låter härligt, lösningsinriktat och framåtsträvande. Att byta ut det förra mot det senare begreppet är dock inte så oskyldigt som det kan verka. Genom att påskina att vi kan undersöka (kreativt) utan att ifrågasätta (kritiskt) förmedlar begreppet normkreativitet en bild av att vi alla är fria att leka med normer som vi vill. Där normkritiken lyfter fram att den som bryter mot vissa normer riskerar att utsättas för olika typer av sanktioner, som till exempel fysiskt eller psykiskt våld, att bli nekad ett jobb hen är kvalificerad för eller att inte kunna komma in i offentliga byggnader, försöker normkreativiteten skyla över detsamma.
På wikipedia står att läsa: "Kreativitet är ett resultat av tre funktioner i samverkan. Det handlar för det första om kunskaper inom ett område. För det andra handlar det om kunskaper om kreativa processer, alltså olika metoder för nytänkande. För det tredje handlar det om inre motivation." [länk] Kreativitet möjliggörs alltså av kunskap. Normkritik ger kunskap. Därmed är normkreativiteten helt beroende av normkritiken.
Gå nu ut och ägna er åt normkritik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar