När elever vill ha extraundervisning online

Ganska ofta skickar mina elever mejl till mej, oftast på facebook. Mejlen, som tidigare alltid handlade om att de var sjuka eller av någon annan anledning inte kunde komma på nästa lektion, innehåller allt oftare frågor om olika tekniska moment eller dansterminologi. På sista tiden har ett par mejl också innehållit ett youtubeklipp, som avsändaren gillar och/eller undrar något om. Till exempel: "Titta på det här! Jag tycker hennes teknik är helt fantastisk. Ville höra vad du tycker om det här klippet." Eller: "Vad heter snurren hon gör i slutet av det här klippet?" Såna mejl gör mej glad, inte bara för att jag har elever som är intresserade av samma saker som jag, utan också för att jag tycker att det visar att de har förstått något av vad det innebär att lära sej dansa. Det räcker inte att gå och ta klass en eller ett par gånger i veckan. Man måste iaktta, vara nyfiken, analysera och nörda lite grann. Och så att de har insett vilken nytta de kan ha av internet! Inte ens när jag var tonåring (vilket faktiskt inte var så fruktansvärt länge sen) fanns den möjligheten att se dans var och när som helst - och inte heller att skicka iväg en fråga om det jag just sett till min lärare. Hurra för 2010-talet!

Lustigt nog skrev Killfröken om samma sak nästan samtidigt.

Allt för att nå målen - och då menar jag allt

En lärare blir flintis för att bota en elevs rädsla för att tala inför folk. Jag tycker det är helt underbart. Ibland kan det vara värt att sätta sin egen värdighet på spel för att nå sina pedagogiska mål.

Nu måste jag ändå skriva nåt om katederundervisning

Jag har ingen kateder i mitt klassrum. Hade jag en skulle den mest bara vara i vägen. Mina elever har förstås inte några bänkar heller. I omklädningsrummen finns skåp, där de kan låsa in sina grejer. Ibland behöver de springa dit och hämta nåt, men det är sällan. Till lektionen har de med sej skåpsnyckeln och en vattenflaska. Det räcker för det mesta.

Så varifrån leder jag då min undervisning? Den här lustiga debatten har fått mej att fundera på det på ett sätt jag aldrig gjort förut. Jag har ju ett musikskåp, tänker jag. Det kanske kan jämföras med en kateder? I musikskåpet finns cd-spelare och förstärkare. Ovanpå musikskåpet ställer jag min dator, som jag använder både som musikspelare och fusklapp (anteckningar om vad vi gjorde förra lektionen, vad vi ska göra den här lektionen och vad jag ska komma ihåg till nästa vecka). Där försöker jag också ofta balansera min vattenflaska, mina nycklar, en anatomibok, lappar till eleverna och en trumma. Bredvid musikskåpet har jag, om jag kommer ihåg att bära in den från där jag hade den sist, en portabel whiteboard med blädderblock.

Så kanske kan man säga att undervisningen utgår från musikskåpet? Men nä... redan när jag tänker det börjar jag fnissa. Och ännu roligare blir det när jag tänker mej att skulle sätta mej bakom musikskåpet för att prata med eleverna. För det första skulle jag inte synas, eftersom skåpet är högre än den gängse katedern. Men låt oss säga att jag skulle ställa mej där bakom då, som om det var en talarstol. Det är nästan lika skrattretande. Vad skulle jag vinna på att gömma mej där? Det skulle inte kännas klokt. Så kommer jag att tänka på att vissa av mina lärare i skolan brukade sitta ovanpå katedern, men jag skulle då rakt inte få plats på mitt skåp utan att plocka bort alla de andra sakerna.

Så istället sitter jag på golvet eller står någonstans eller går omkring lite. Eleverna gör likadant. Och tänk att det fungerar alldeles utmärkt, det också.

Se så uppmärksamma de är - trots att jag inte har någon kateder!

Elitsatsning i grundskolan

Nu kommer de, spetsutbildningarna i grundskolans senare del (LN1). När förslaget kom skrev jag det här och jag tycker fortfarande samma sak, så det är ingen idé att skriva ännu ett långt inlägg om det. Som vanligt är Jan Björklund och pedagogikforskarna oeniga (LN2). Christermagister har också skrivit om det.

Reklamfilm för Kulturama Preparandum