Undervisningsinstanser, del 2

Dagens undervisningsinstans är Battuta Mall i Dubai, Förenade Arabemiraten. Shoppingcentret har fått sitt namn efter den marockanske 1300-talsgeografen Abu Abdullah Muhammad Ibn Abdullah Al Lawati Al Tanji Ibn Battuta. Mitt bland alla affärer finns en utställning om nämnde man, där man kan läsa om vart han reste och hur mycket han hade att lära ut till dem han mötte. Utställningen är fin med målade bilder, tv-skärmar, små skålar med kryddor, montrar med föremål från längesen och texterna däremellan verkar i första hand gå ut på att bevisa arabernas överlägsenhet över andra folk. Mycket intressant med lite nya perspektiv, måste jag säga, även om tankarna går både till den iranske pappan i Kalla det vad fan du vill och den indiske dito i Goodness Gracious Me (till exempel i det här klippet).

Muslimska astronomer mäter den exakta tiden för dagens fem böner, Battuta Mall, Dubai.

Dag 16 - Din första kyss

Den här rubriken fick mej att fundera. Kyssar förekommer ganska ofta i dansföreställningar och dansfilm. Inte lika ofta som i spelfilm, men ändå ganska ofta. En bekant till mej gick och provade kontaktimprovisation en gång, men vill aldrig mer gå dit igen, eftersom folk hånglade i hörnen. Det har jag aldrig varit med om, men två av mina elever pussades en gång i en improvisation jag ledde. Det var vad jag kom på när jag funderade. Jag insåg att jag själv aldrig har varken pussats eller hånglat i något dans- eller annat jobbsammanhang. En sommar var jag dock med i en föreställning (Éclipse av Marina Palovaara) där jag klängde mej fast på en av de andra dansarna, ständigt upprepande: "I love you. I love you."

Den bästa kysscenen jag sett var med i The Guest House av Fernando Melo (se film).

Dag 15 - Dina drömmar

Jag drömmer mycket och märkligt och kommer ofta ihåg vad jag har drömt. Ganska ofta drömmer jag om jobbet, särskilt vid terminsstart och inför uppvisningar och föreställningar. Vid terminsstart rusar alla elever genom huvudet på mej nätterna i ända. I bästa fall dansar de, men mycket oftare ställer de frågor jag inte kan svara på, bråkar med varandra, vägrar dansa, vägrar över huvud taget komma in i klassrummet. Jag drömmer om missnöjda föräldrar, icke-existerande lektionsplaneringar, ljudanläggningar som inte fungerar, musik jag har glömt ta med. Och över alltihop dundrar André Sulockis hårt framhamrade pianoklink eller nån poplåt jag inte gillar. Lite trevligare, men mer sällsynta, är de drömmar som innehåller musik jag uppskattar, elever som har blivit superduktiga över lovet och lektioner som flyter på som de ska. Det har till och med hänt att jag har drömt en övning, som jag inte kommit på innan, men som jag kan skriva ner i min planering på morgonen.

Inför uppvisningar och föreställningar följer drömmarna ett liknande mönster. Jag kommer upp på scen utan att ha någon koreografi, musiken strular, eleverna dyker inte upp, publiken går hem. Ofta går drömmen, likt en actionfilm, ut på att jag under tidspress måste fixa föreställningen. Till skillnad från Hollywoods alster slutar mina drömmar bara alltför sällan med att det går vägen. Jag vaknar helt utpumpad och uppjagad och inser lättad att det inte har hänt på riktigt.

Det finns tillfällen när mardrömmarna uteblir. Då blir jag nervös för det. Vad har jag missat? Vad är det jag inte har tänkt på? Kommer kaoset inträffa i verkligheten nu?

Hur blir man en legitimerad danslärare?

Äntligen kommer nånting annat än hyllningar från Lärarförbundet när det gäller förslaget om lärarlegitimation (LN). Lärarförbundet kräver nu att alla nyutexaminerade lärare ska garanteras en plats för sitt introduktionsår. Super, tycker jag, men inser att jag själv hamnar i kläm igen. Hur kommer det funka för lärare i "nya" ämnen? Jag är medlem i Lärarförbundet och skulle väldigt gärna få en garanterad plats för introduktionsår trots att det snart är två år sen jag examinerades. Jag har inte jobbat tillräckligt mycket i rätt skolform för att få ut en legitimation, så jag är nog så illa tvungen att göra det där året i vilket fall som helst. Är jag garanterad en plats om det blir som LF vill? Och vem blir i så fall min mentor? Det är det som är det mest intressanta. Dansinriktningen i lärarutbildningen startade 2003, samma år som jag antogs. Den första som blev klar (ja, det var bara en) utexaminerades i juni 2008. I mars 2009 var jag nummer fem. Jag vet inte exakt hur många som har examinerats sen dess, men max två kullar à 13 studenter. Jag vet inte heller hur många av dem som har jobbat heltid ett år i rätt skolform. Förmodligen inte så många, eftersom de flesta blir anställda antingen av kulturskolan (se tidigare inlägg) eller hattar runt på olika vikariat.

Frågorna hopar sej. Jag måste nog snart ta och skriva till nån som kanske kan svara. Skolministern till exempel. Eller mitt fackförbund.

Läs gärna Janis inlägg på Metabolism också.

Dag 14 - Vad du hade på dig idag

Igen?! Men jag ska ändå nämna det, för juluppehållet har börjat. Inga mysbyxor, ingen dansdräkt, inga svettiga balettskor, utan bikini, haremsbyxor och en tunn t-shirt. Ibland är det fint med lov.