Jan Björklund vill tvinga föräldrar att sitta med i skolan, om deras barn missköter sej. (DN, 24.se, AB, SvD, GT, svtplay, svt) Vilka föräldrar tror han att han pratar om? Tror han att han pratar om pappan som ringde till min kollega och sa: "Min [8-åriga] son ska inte vara med på dansen. Bara så du vet om det." "Jaha," sa min kollega, "fast dans är ju ett obligatoriskt ämne precis som alla andra på den här skolan, så det kan inte du bestämma." Pappan gav sej inte. Hans son skulle inte vara med på dansen, för han skulle minsann inte bli bög. Min kollega gav sej inte heller. Det slutade med att hon fick hänvisa honom till rektor. Tror Jan Björklund att den 8-åriga pojken i fråga skulle sköta sej bättre på dansen om hans pappa satt med och tittade på?
Eller tror Björklund att han pratar om pappan till den 15-åriga pojken jag mötte på min sista vfu? Den här pojken var mycket intresserad av estetiska ämnen i allmänhet och musik och dans i synnerhet. Han hade känsla för musik, ett uttrycksfullt kroppsspråk och dessutom en analytisk förmåga. Tyvärr visade han sitt intresse väldigt sällan. Oftast satt han och stirrade i väggen eller på telefonen, eller så kom han inte alls på lektionerna. Varför? För att hans pappa inte tyckte att estetik var något pojken skulle ägna sej åt. Det var oviktigt och fjolligt. Den här pojken hörde definitivt till de "stökiga elever" Jan Björklund talar om, men att ta dit pappan hade varit en katastrof. Enda gångerna pojken koncentrerade sej, arbetade entusiastiskt och lät det där lilla ljuset lysa i sina ögon var när han glömde bort att tänka på sin pappa.
Så vem är det Janne pratar om egentligen?
2 kommentarer:
Vilket bra inlägg! Du belyser problemen med Bjärklunds förslag på ett fantastiskt sätt!
Tack Bella! Och välkommen hit!
Skicka en kommentar