Jag vet inte mycket om fotboll, men jag känner till Zlatan Ibrahimovic och jag har förstått att han är ungefär bäst i världen på just denna sport. Det berömda "fjärde målet", som han gjorde i matchen mot England förra veckan, kan även jag se är exceptionellt. Förutom att han är extremt vig för att vara fotbollsspelare (vilken annan spelare som helst hade totalsträckt baksida lår av slänga upp benen i luften så där) träffar han målet på 30 meters håll, trots att han har ryggen mot det. Landslagets sjukgymnast Rickard Dahan säger till Expressen att en av de bidragande orsakerna till Zlatans framgångar är att han har så väl utvecklad rumsuppfattning (eller spatial intelligens, som Howard Gardner skulle formulerat det). No shit. Det som slår mej är att den spatiala intelligensen är helt central i dansträning. Från första lektionen och vid varje lektionstillfälle efter det tränar man rumsuppfattningen, förmågan att "lokalisera sej och sin omgivning, var man har fötter, kropp i förhållande till underlag och motståndare", som det står i Expressen. Eller, med en mer dansrelaterad formulering, veta var man befinner sej i rummet och var man har alla sina kroppsdelar i förhållande till rummet och övriga dansare.
Nu menar inte jag att alla skulle bli lika grymma på fotboll som Zlatan genom att träna dans. Så funkar det inte. Man måste träna fotboll också och så måste man kanske ha de övriga fysiska och mentala egenskaper, som Zlatan besitter. Det jag menar är att fotbollsspelare, precis som många andra, skulle kunna ha nytta av lite (eller mycket) dansträning. Just bland fotbollsspelare har jag ofta stött på en negativ attityd till både dans och rörlighetsträning, men jag tycker vi kan se på Zlatan att det kanske inte skulle vara så dumt ändå. Dans innehåller ju, som bekant, både mycket rörlighetsträning och mycket rumsträning.
Läs också:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar