Förra veckan publicerade den amerikanska tidskriften JAMA en artikel av Anna Dunberg, doktorand vid Örebro Universitet, som i en studie kommit fram till att dansträning kan minska stress och press hos unga tjejer. 112 flickor deltog i studien. De led av psykosomatiska problem eller lättare depression. Dunberg är sjukgymnast och danspedagog och erbjöd drygt hälften av flickorna dansundervisning två gånger i veckan i åtta månader. Den andra hälften utgjorde kontrollgrupp. Resultaten lät inte vänta på sej.
Det här är väldigt intressant, tycker jag (förstås). Dansterapi har funnits länge, men i det här fallet verkar det snarare handla om ganska traditionell dansundervisning med jazz och afrikansk dans som grund samt stort fokus på det egna skapandet. Kravlöshet är nyckeln till de positiva resultaten, säger Dunberg till svt och det tycker jag verkar helt rimligt. Det väcker tankar hos mej om den dansundervisning jag själv jobbar med och som bedrivs på mängder av skolor och studieförbund. Kan vi ge våra elever en sådan fristad, som tjejerna i studien talar om? Mår de bättre eller sämre av att delta i våra lektioner? Inte all undervisning upplevs som kravlös och stärkande, det kan nog vilken dansare som helst intyga. Samtidigt, om man inte ställer några krav, hur blir det då med utvecklingen i själva dansandet? Kan eleverna utvecklas som dansare och som levande, mående varelser samtidigt? Hur hittar vi balansen där? Och det utan att tappa bort syftet med dansundervisningen...
Jag hoppas få höra mycket om det här framöver. Fler studier! Mer forskning om dans, undervisning, hälsa och kreativitet! Mer, mer, mer!
Läs också:
Dans ger unga tjejer bättre psykisk hälsa på Forskning.se
Kravlös dans får stressade tonårsflickor att må bättre på svt.se (där finns också ett intressant videoinslag, där man kan se korta klipp av själva dansundervisningen)
5 kommentarer:
Om jag någon gång kommer igenom arbetsterapeututbildningen och lyckas vidareutbilda mig sen vill jag jobba med sånt där.. Har jag tänkt. Forska vore sjukt kul faktiskt.
Jag har också svårt att se dansen som just kravlös. Och skulle väl kunna diskutera länge om hur man kan balansera det hela. För det finns ju verkligen massa olika sätt att lägga upp danslektioner och fokus för dom osv. Blir väldigt nyfiken också på vad dom lägger i begreppet 'kravlöst'.
Är det så att det uppfattas som kravlöst för att det inte sätts betyg? Just betyg är ju en väldigt stor stress under skoltiden.. Eller för att det är i en grupp där alla har liknande problem och man kanske slipper dom sociala prestationskraven på ett sätt? Är det så att läraren har attityd som tillåter att det blir fel ibland och att det ses mer som en del i utveckling snarare än ett misslyckande? Eller är det mer en inre inställning att det är något man gör på en mer lagom prestationsnivå? Är det en mindre dömande attityd i dansgruppen än andra sammanhang i deras vardag? Osv...
Hur intressant som helst iaf..
Det är väldigt intressanta frågor du ställer! Jag skulle också gärna vilja diskutera dem. Vi kanske kan prata lite om dem när vi ses? :) Men jag skulle också vilja diskutera dem med Anna Dunberg (som gjort studien) och/eller andra, som sysslar med liknande saker eller undervisning i allmänhet. Har faktiskt mejlat Dunberg, men ännu inte fått något svar. Först och främst skulle jag vilja läsa hela rapporten, men den verkar bara finnas i den där tidningen JAMA. Om man inte kan få den direkt från Dunberg eller Örebro Universitet alltså.
Och förresten tycker jag din framtidsplan låter alldeles strålande. :)
Försökte också hitta hela.. Om du får tag på den kanske jag också kan få läsa? Funderade på att maila henne också.
Tycker en diskussion om det när vi ses låter som en utmärkt plan. Även om jag är lite bättre på att diskutera i skrift ;o)
Om jag lyckas komma hela vägen till forskning så kanske jag kan anställa dig som lärare som kan hålla i gruppen jag forskar på? ;o)
Haha, ok. Det är en deal. :D Alltihop förresten.
Skicka en kommentar