Nästan vem som helst kan bli lärare

Jag har lånat rubriken från en artikel i DN i förrgår. SvD har klämt i med Bottenresultat räckte för lärarlinje vilket kan tyckas mindre hoppfullt, men ändå har ett större nyhetsvärde. Det hela handlar om en granskning, som DN gjort och som visar att 123 personer kom in på lärarprogrammet med poängen 0,1 på högskoleprovet. Snittresultatet på HP för de antagna vid lärarprogrammet i höstas var 0,5. Det högsta resultatet man kan få är 2,0. Hur många av de antagna hade det? Det framgår inte av artikeln. Det är ganska mycket som inte framgår, faktiskt, till exempel hur bra indikator ens HP-resultat är på ens lämplighet för läraryrket. Eller hur många som totalt antogs till lärarprogrammet i höstas. Jag har inte lyckats hitta någon uppgift på det heller, men när jag läste svenska var vi ungefär 123 studenter på en inriktning vid ett lärosäte. Nog för att svenska är en populär inriktning, men 123 studenter är en ganska liten del av hur många som faktiskt läser lärarprogrammet i hela Sverige. Genom att utelämna den uppgiften får DN antalet studenter med lägsta möjliga resultat på HP att framstå som väldigt stort. Det är helt enkelt en fortsättning på den svartmålning av skolan, lärarutbildningen, lärare och lärarstudenter, som nu pågått i ganska många år i media och i rikspolitiken. Artikeln framstår som ytterligare en larmrapport, som "avslöjar" hur illa det är ställt i den svenska skolan och hur dåliga svenska lärare är. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det är vi inte.

Om syftet inte är att svartmåla skolan och lärarkåren vet jag inte varför man skriver en sådan här artikel överhuvudtaget. Jag ser aldrig några artiklar om andra studentgruppers resultat på högskoleprovet. Sjuksköterskestudenter, till exempel, vad har de för HP-resultat? Ingenjörer? Skådespelare? Präster? Varför skriver man inte om det? Antagligen för att de flesta antar att ingenjörsstudenter har höga resultat på HP och att det är helt irrelevant för de andra gruppernas framtida yrkesutövande. Lärare, sägs det i DN:s artikel, bör vara samhällsengagerade och allmänbildade. Jag kan hålla med om att det är positiva egenskaper hos en lärare, men är det vad som mäts på högskoleprovet? Knappast. Det som testas där är den språklig-verbala intelligensen, den matematiska dito samt hur van man är att sitta ner och skriva prov under flera timmar. Det har ingenting med vare sej samhällsengagemang eller hur bra lärare man kan bli att göra.

DN:s rubrikval är också ganska fascinerande, tycker jag. "Nästan vem som helst kan bli lärare." Jaha. Är det bra eller dåligt? I mina öron låter det väldigt positivt. Det måste väl ändå ses som en bra sak om det finns en mångfald inom lärarkåren? Olika lärare kan nå olika elever. Olika lärare kan förstå olika elever. Olika elever kan få förtroende för olika lärare. Om alla lärare kommer från någon slags akademisk medelklass händer ingenting spännande alls i skolan.

Till sist måste jag återkomma till något jag upprepat i oändlighet redan: DN:s artikel handlar inte om alla lärarstudenter. Ok, vi får veta att 123 stycken hade lägsta möjliga resultat på HP och att snittresultatet också ligger förhållandevis lågt, men vi får inte veta hur många som hade bättre resultat. Jag brukar inte prata så ofta om mina poäng och betyg, för jag tycker det är ganska ointressant, men mitt resultat på HP den enda gången jag skrev det var 1,4 - och det var inte så att jag var helt ensam på lärarutbildningen om ett resultat i den övre halvan av poängskalan.

Förresten finns det ett tredje sätt att bli antagen till lärarutbildningen, inte bara två som DN påstår, nämligen "särskild antagning". Detta tillämpas till exempel på programmets konstnärliga inriktningar, som dans och musik, där man måste komplettera sina betyg och HP-poäng med ett färdighetsprov. Ett betydligt mer rättvisande verktyg än högskoleprovet, ifall ni frågar mej.

Läs också:

Det är inte antalet som räknas