Den här veckan har det talats om ett regeringsförslag om subventionerad läxhjälp och som vanligt hamnar debatten lite snett (AB, GD, svt, DA, Arbetet, P3, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2) Det diskuteras huruvida det enbart gynnar de redan rika medan det är oanvändbart för familjer med mindre ekonomiska resurser. En viktig fråga på sätt och vis, eftersom den ena ekonomiska reformen efter den andra fungerar på just det sättet. Bidrag till fattiga och sjuka dras in och ges istället till rika och friska i form av olika ”avdrag”, vilket ju i praktiken är detsamma som ett bidrag.
 |
| Guvernant. Från unlearningracism.org |
Just när det gäller läxhjälp skulle jag dock vilja att man diskuterade något annat, nämligen följande: Om det är så många som har behov av att köpa semiprofessionell läxhjälp att det finns någon mening med att subventionera det är väl det ett tecken på att något inte står rätt till i skolan? Det måste väl ändå vara meningen att huvudparten av skolarbetet ska ske i skolan? Om det ges läxor ska väl de inte vara så komplicerade att eleverna behöver hjälp för att klara av dem?
På något sätt känns det som ytterligare ett förslag som antyder att vem som helst kan undervisa – utom möjligen de med lärarutbildning. Därför har jag ett annat förslag: Kan vi inte bara återinföra guvernanter till de rikas barn, så kan skolan få jobba med de andra i lugn och ro?
2 kommentarer:
Är inte läxhjälp för alla i hela Sverige?
Nej, helst inte. Läxor i sej är, som jag ser det, ganska omodernt och otidsenligt. Om man ändå ger läxor eller hemuppgifter måste de vara utformade så eleverna klarar dem på egen hand. Gör de inte det, utan behöver läxhjälp, är det något fel på läxorna (även bortsett från att allt skolarbete borde göras i skolan). När staten dessutom går in och subventionerar läxhjälpen istället för att satsa pengarna i skolan har någon tänkt riktigt snett.
Allt skolarbete bör utföras i skolan under ledning av utbildade lärare. Det är min enkla åsikt.
Skicka en kommentar