Statistik från Socialstyrelsen visar att det är vanligare
att barn, som är födda sent på året, får diagnosen ADHD än att barn, som är
födda tidigt på året, får det. (SR, SVT, DN, LN, VB, NA) Jag ser det som ett tecken på hur våra
förväntningar styr vår tolkning av människors beteende. Om en 1-åring plötsligt
skriker rakt ut är det väl ingen som skulle förvånas eller börja mumla om DAMP,
men om en 10-åring beter sej på samma sätt reagerar de flesta helt annorlunda.
Även om åldersskillnaden inte är lika stor på dem som går i samma klass är i
alla fall de i december födda ett helt år yngre än de som fyller år i januari.
Den brittiska koreografen Gillian Lynne var vild i skolan.
Hennes lärare bad hennes mamma ta med henne till en läkare. Mamman följde
rådet. Som tur var fick Gillian inte diagnosen ADHD. Läkaren tog med sej mamman
ut ur rummet och lämnade Gillian kvar tillsammans med en radio, som spelade
musik. Mamman och läkaren iakttog sedan Gillian genom ett sånt där
spegelfönster. Så fort de hade lämnat rummet hoppade Gillian upp och började
dansa till musiken, vilket bekräftade den misstanke läkaren hade haft redan
från början: ”Mrs Lynne,” sa han, ”jag tror inte din dotter är sjuk. Jag tror
att hon är en dansare. Ta henne till en dansskola.” Mamman följde också
läkarens råd och Gillian har i vuxen ålder vittnat om hur fantastiskt hon
tyckte att det var. Hela dansskolan var full av barn som hon – barn som inte
kunde sitta still. Idag är Gillian miljonär tack vare royaltyn från musikalerna Cats och Phantom of the Opera, som hon koreograferade 1981 respektive 1986.
Gillian hade tur. En annan läkare hade kanske gett henne en
psykiatrisk diagnos och ordinerat mediciner, som skulle lugna ner henne. Att få
en diagnos leder nämligen inte bara till större förståelse för varför man inte
kan sitta still, utan också till att man blir tilldelad narkotikaklassade läkemedel. Då känns det både mer hälsosamt och mycket roligare att dansa,
tycker jag.
Jag menar inte att dans kan lösa alla skolans problem. Jag
menar inte heller att barn, som har svårigheter inte ska få medicinsk hjälp.
Jag menar bara att man måste fundera på vem
som har problem med koncentrationssvårigheterna. Är det barnet eller är det de
vuxna runt barnet? Om man drogar ner barn, för att de ska klara av att sitta
still i skolan, är någonting allvarligt fel i det svenska skolsystemet. Jag ser
två enkla lösningar:
- Man kan få börja skolan lite senare.
- Man kanske inte behöver sitta still riktigt så mycket som man gör i skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar