Som jag skrev igår känns det inte alltid så lockande att ha
teorilektion i ett rörligt ämne.* Ändå finns det vissa moment i det centrala
innehållet, som kräver teoretiska genomgångar. Min lösning har blivit att väva
in lite teori i varje lektion. Jag kallar det "dagens teoripass". Det fungerar hur bra som helst! Det hela har
blivit en väldigt opretentiös historia. Jag hade faktiskt inte ens märkt själv
att jag hade små teoripass innan diskussionen kom upp på ett konvent för
danspedagoger och cirkelledare. Många av de närvarande tyckte att de hade för
lite kunskap för att ha teori med sina elever, men jag tror att de flesta kan
mer än de tror. I vilket fall som helst är mitt system med ”dagens teoripass”
ett hett tips!
Så här går det till: Teoripasset är oftast oplanerat och kan
dyka upp när som helst under lektionen. Det dyker alltid upp något som behöver
en genomgång, antingen för att någon elev frågar eller för att jag ser på deras
sätt att dansa att det är något de inte har förstått. Det kan handla om
anatomi, terminologi, teknik, historia eller rörelseanalys. Ibland blir det en
liten föreläsning och ibland blir det en diskussion. Teoripasset brukar ta 5-10
minuter och varken eleverna eller jag brukar tycka att det är särskilt tungt.
Det händer att det kommer upp frågor, som varken jag eller
eleverna kan svara på. Då tar jag på mej uppgiften att kolla upp det till nästa
lektion. Extra glad blir jag när jag kommer tillbaka nästa lektion och det
visar sej att någon av eleverna också har läst på om frågan. När eleverna blir
särskilt intresserade av någonting kan teoripassen bli längre, men pratar vi i
mer än en kvart försöker jag alltid väva in praktik i teorin (istället för
tvärtom). Till exempel säger jag: ”Ok, nu testar vi det här med kroppen! Vi gör
développé en gång till och så fokuserar ni helt på den här muskeln.” Eller: ”Jag
sätter på någon bra musik här, så försöker ni röra er i rummet så långsamt det
bara går.” Eller vad vi nu har pratat om. Ibland kan det ta hela lektionen och
då är oftast både eleverna och jag nöjda efteråt.
*Rörliga ämnen är till exempel dans, idrott och hälsa,
rytmik eller drama. Där är rörelsen ett självändamål. Vilket ämne som helst kan
dock använda rörelse som metod. Begreppet rörliga
ämnen är mitt eget och inte alls vedertaget – men det kan ju bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar