I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Så börjar Bibelns
skapelseberättelse. Dessförinnan fanns ingenting, utom Gud förstås. Gud hade
kunnat skapa precis vad som helst, men valde att skapa jorden och allt som
lever här. Varför? Ingen vet.
På samma sätt är det varje gång vi skapar en koreografi.
Ingenting finns. Vi har alla möjligheter. Vi är förstås inte riktigt lika fria
som Gud var i begynnelsen, eftersom vi har de fysiska lagarna att förhålla oss
till, men bortsett från det är det tomt. Allt är möjligt.
Problemet är att alla möjligheter är lite för många. Det
blir svårt att överblicka och svårt att se vilka möjligheter jag har. Jag måste
välja bort. Man kan naturligtvis också säga att jag väljer en av alla
möjligheter, men att välja en är att välja bort alla andra. Ibland ser jag inte
en enda av alla möjligheterna, men ganska ofta ser jag flera. Det är då jag
upptäcker att jag faktiskt måste välja bort alla utom en. Om jag försöker kombinera
två eller flera idéer blir resultatet sällan särskilt bra.
När jag väl har valt idé står återigen oändligt med
möjligheter till buds. Jag har alla rörelser och kvaliteter att välja på för
att gestalta min idé. Och samma sak gäller när jag väljer rörelser, som när jag
väljer idé. Jag väljer bort mängder av möjliga rörelser till förmån för några
få.
Extra tydligt blir det när jag gör film. Till film skapar
man alltid för mycket material. Sist hade jag 28 minuter filmat material, av
vilka jag var tvungen att välja bort 27. Det var då jag insåg att skapande i själva
verket inte innebär att producera koreografi, utan att välja bort oändligt med
potentiellt material, bara för att jag har fäst mej vid en droppe i havet.
Vilken är den bästa droppen?
PS. Det dröjer ett par månader till innan den omnämnda filmen
kommer publiceras på internet. Håll utkik på min youtubekanal!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar