Många dansskolor har ett café, där elever, studenter och
lärare kan äta lunch eller fika mellan sina klasser. Med tanke på hur hårt
dansare i allmänhet tränar skulle man kunna tänka sej att proteindrycker, ägg
och nötter skulle vara självklara nyttigheter i dansskolornas caféer, precis
som i gymmens, men jag har ALDRIG sett sådant säljas på en dansskola. Istället
erbjuder fiken där lätta sallader, fruktsmoothies och kanske yoghurt. Inte
mycket protein där. Varför? För att det i dansvärlden tyvärr inte anses lika
viktigt att vara stark som att vara smal, smal, smal.
I boken Getting Started in Ballet – A Parent’s Guide to Dance Education ger Anna Paskevska
kostrekommendationer för unga dansare och hennes råd är minst sagt
motsägelsefulla. I samma andetag som hon varnar för risken för ätstörningar och
smalhets påpekar hon att det är viktigt för dansare att hålla vikten och att
det är normalt att ett barn som dansar äter mindre än sina syskon. Hon pushar
för vikten av att få i sej tillräckligt med näring medan man växer, men citerar
sedan det bästa råd hon själv tycker att hon någonsin fått (min översättning):
”Ät allting i små mängder, ta aldrig en andra portion, undvik sötsaker och ät aldrig mellan måltider.” (s 108)
Det här är vad Paskevska tycker att en dansare i tonåren bör
äta:
Frukost: En skål
flingor med 2,5 dl lättmjölk, en bit frukt och en bit fullkornstoast eller
fullkornsmuffin.
Lunch: En liten
sallad eller en skål soppa, en kalkon- eller tonfisksmörgås och en bit frukt.
Mellanmål: Välj
två av följande: morotsstavar, en bit frukt, russin, yoghurt, ett par fullkornskakor
eller kex.
Middag: Kött (en
liten stek, kycklingbröst eller lår eller fiskfilé); pasta eller potatis, gröna
bönor, spenat eller zucchini; en liten grönsallad och bröd.
Inget mer.
Jag skulle påstå att det här är ganska lite mat för någon
som växer och inte tränar. Det är
definitivt mindre än vad jag äter nu. Jag hoppas att ingen förälder följer de
här råden, för deras elittränande ungdomar kommer vara hungriga hela tiden (och
vad det kan leda till har jag skrivit om tidigare). Tyvärr är min erfarenhet
att Paskevska inte är ensam i sin inställning. Även om hon skrev sin bok 1997
har inte mycket hänt i dansvärlden sedan dess. Det syns i dansskolornas caféer,
det hörs i mina elevers samtal och det gör mej ledsen. En av mina stora
uppgifter i hälsoundervisningen är att få mina elever att förstå hur mycket de behöver äta och inte hur
lite.
Anna Paskevskas hemsida har adressen tallskinny.com, vilket jag tycker är ganska talande...
Läs också:
2 kommentarer:
jag röstar på att du skriver boken. helst i samarbete med en dietist (en riktig sådan, inte sånadär fejkdoktorer som är så populära på the internets,)
Å, tack! Det är inte alls en dum idé, faktiskt... :P
Skicka en kommentar