I torsdags var jag på föreläsning och teater om (o)jämställdhet och homofobi i idrottsrörelsen tillsammans med 350 gymnasieelever och ett antal idrottslärare. Det var väldigt intressant. Förutom själva föreläsningen och pjäsen var det också mycket givande att iaktta ungdomarna i publiken. Alla ungdomarna som var med på evenemanget har valt en profil- eller specialidrott som komplement till sitt gymnasieprogram. Föreläsningen hölls i en idrottshall och publiken var placerad på de sluttande läktarna. Därför var det lätt att studera dem från min plats ungefär i mitten. Framför allt la jag märke till två tecken på förändringar i könsrollsmönster, som skett någon gång under de 10 år som gått sedan jag själv gick på gymnasiet.
Framför mej satt nästan enbart killar. Det som slog mej var att de ständigt pillade på varandra på samma sätt som tjejer brukade göra, när jag var i deras ålder. Det var inga boxar på axlarna eller hårdhänta brottningar. Nej, den framför lutade sej mot benen på den bakom och han i sin tur la sina händer på den framförvarandes axlar/bröst. De klappade varandra på kinden, killade varandra i nacken, pillade varandra i håret och vilade huvudena på varandras axlar. Det här handlar alltså inte om två killar, utan om hela den stora grupp, som befann sej framför mej på vår del av läktaren. Det var mycket glädjande att se att all denna vänskapliga ömhet, som var så betydelsefull för mej i tonåren, nu verkar vara tillgänglig och tillåten även för killar - och även om de håller på med idrott.
I pausen mellan föreläsningen och teatern mötte jag en av mina elever, som just hade stått och pratat med en kille från en annan klass. Hon berättade för mej: "Han ba (pressad röst): 'Det är ju massor av tjejer här - och jag har inte fixat håret!' (himlar med ögonen) Alltså, killar..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar