Många personer som jag träffar och som inte själva dansar försöker prata med mig om dans. Det brukar gå så där. Nej, förresten, det brukar gå urdåligt. Om det ens blir ett samtal blir det vanligen inte särskilt givande för någon av oss. Skillnaden i kunskap är helt enkelt för stor.
Att jag säger detta är inte snobberi från min sida. Fenomenet är varken specifikt för mig eller för dans. Samma sak händer när till exempel jag försöker prata med någon som är kunnig på ett ämne jag inte kan ett skvatt om. Det som händer är att den okunniga personen ställer frågor, som hen inte förstår svaren på, eftersom hen saknar referenser. Till exempel:
Personen: "Vilken typ av dans sysslar du med?"Jag: "Mest det som kallas modern nutida dans. Känner du till det?"Personen: "Nej?"Jag: "Du kanske har sett till exempel Skånes Dansteater?"Personen: "Nej?"Jag: "Har du sett någon dans?"Personen: "Njae, jag har ju sett Melodifestivalen."Jag: "Okej, det jag gör är oftast ganska olikt det som syns i Melodifestivalen."
Mer specifika än så blir vi inte, eftersom det inte finns någonting mer att utgå ifrån.
Samma sak förstås i ett annat sammanhang:
Jag: "Vilken typ av programmering sysslar du med?"Personen: "q94jf#%"&/=/W!houh>*)¤. Känner du till det?"Jag: "Nej?"Personen: "Du kanske har använt )#/"R&=?"Jag: "Nej?"Personen: "Kan du någonting alls om kod?"Jag: "Njae, jag har ju använt en dator..."
Min slutsats: det är mer givande för alla att prata om sådant båda är ungefär lika kunniga i.
PS. Jag har tidigare skrivit om att många berättar dansminnen för mig. Det är en helt annan sak. De samtalen uppskattar jag mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar