Från 2010-04-21
Jag och mina elever har ett problem. Vi har inte samma musiksmak. Problemet yttrar sej främst inom jazzgenren. Jag tycker att till exempel Norah Jones, Funkstörung och De Phazz kan vara användbara. Eleverna är mer inne på Lady Gaga och Beyonce. Så vad gör en öppen och tillmötesgående lärare? Jo, hon införskaffar ett par hundra låtar med utgångspunkt i elevernas lista på sina favoritartister. Sen gäller det att lyssna igenom eländet och komma fram till vilka låtar som skulle kunna vara uthärdliga att höra hela terminen - eller om jag kanske till och med kan hitta något som är bra!
Först fastnade för Beyonces låt Honesty. Eleverna verkade faktiskt uppskatta den, men i samtliga tre grupper jag använde låten fick jag frågan: "Vad är det här för musik?" "Det är ju Beyonce!" svarade jag och fick till svar ett mycket förvånat: "Jaha?!"
Sen tänkte jag att nu är det dags för det riktigt tunga artilleriet. Jag valde en låt med Lady Gaga (och faktiskt också Beyonce), Telephone, och gjorde en kombination med snabba steg, precis som eleverna hade önskat sej. Återigen hade jag bommat, visade det sej. Eleverna sa inget då om att de inte kände till låten, men min kollega Martin utbrast för nån vecka sen: "Det var så bra när du gjorde så där att du valde en låt som eleverna inte kände igen och så nu spelas den hela tiden! Vill du göra det igen har jag en bra sida där de lägger ut all ny musik som kommer slå om ett tag!" Jaha. Och mycket riktigt. Jag valde att återanvända en sekvens från Telephone-kombinationen. Några av eleverna kände inte igen stegen och jag ville testa det Martin hade sagt, så jag sa: "Men det är ju den vi gjorde till den där Lady Gaga-låten! Ni vet, Telephone!" Men på den punkten var gruppen överens: "Näää, vi har ALDRIG dansat till den!"
Så idag, när jag var på stan, hörde jag Broken-Hearted Girl med - ännu en gång - Beyonce spelas inne på apoteket. Ha! tänkte jag. Jag är hipp! Den låten använder jag på nästan alla mina jazzlektioner just nu! Ungefär en kvart senare, när jag var inne på Åhléns, började jag tvivla. Då spelades The Sign med Ace of Base - och den vet jag var med på min första egna cd, Absolute Music 17 1994.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar