2012-11-07

Efter föreställning

Igår var jag på konsert. Det var en jag kände som spelade. Efteråt väntade jag ett tag på att få prata med honom. Det var jag inte ensam om! Det bildades nästan som en liten kö och han hann bara prata en liten kortis med varje person, försöka uttrycka sin uppskattning för att vi hade kommit och lyssnat och ta emot några uppskattande ord från oss, för att sedan skynda vidare till nästa person. Jag kände igen mej. Det är inte lätt att bete sej efter att man uppträtt. Man har varit spänd länge. Den här konserten var två timmar lång och anspänningen hos musikerna satte förmodligen in långt innan de började spela. När spänningen släpper har man kanske inte alltid lust att vara trevlig mot vänner, bekanta och obekanta. Jag vill helst bara gråta efter varenda föreställning. Storgråta. Samtidigt vill man förstås visa publiken att man uppskattar att de var där, särskilt de man känner. Man vill hinna prata med alla, men hinner i praktiken inte riktigt prata med någon. Därför sa jag till min bekant: "Jag åker hem, så hörs vi en annan dag istället." Han tyckte det var en bra idé.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!

Tack för en bra blogg!

Den här kommentaren har inget att göra med ditt inlägg utan med dans generellt. Jag har börjat en nybörjarkurs i modern dans och har ingen tidigare erfarenhet. Jag valde just den stilen för att den verkar så uttrycksfull och fri men har under kursens gång inte alls upplevt någon dansglädje utan mer en sträng kroppsfokusering som handlar om kontroll. De flesta av oss har ingen särskilt bra hållning eftersom vi är nybörjare men jag tänker mig att teknik borde kunna läras ut på något annat sätt än genom objektifiering av den egna kroppen..? Jag och flera med mig känner oss bara fel, för tjocka (är normalviktig men inte supersmal) och ofria att uttrycka oss i danssalen. Måste dans vara såhär?
/Maria

Emelie sa...

Hej Maria! Välkommen hit! Det var väldigt tråkigt att höra att du upplever dansträningen så. Det behöver absolut INTE vara på det sätt du beskriver! Jag hoppas av hela mitt hjärta att ingen av mina elever har upplevt det så. Vilken stad bor du i? Kanske kan jag rekommendera någon lärare eller skola jag tycker är bra.

Jag kommer skriva ett eller flera separata inlägg som svarar på dina frågor. Håll utkik! Läs också gärna de inlägg jag skrivit under etiketten "ideal", som du finner i högerspalten!

Anonym sa...

Tack för ditt svar! Vad glad jag blir att dans inte nödvändigtvis måste vara så! Jag tycker att dans tillhör människan oavsett om hon är utbildad eller ej - dans är mänskligt och finns inom oss! Jag bor i Göteborg, tar gärna emot tips! Läste också dina tidigare inlägg :)

Emelie sa...

Du har tur, som bor i en storstad! Jag har inte dansat särskilt mycket i Göteborg, men där torde finnas ett stort utbud. Om du inte är nöjd med den kurs du går nu, ge inte upp, utan leta vidare! Jag kan egentligen inte rekommendera någon särskild lärare eller skola, eftersom jag har så dålig koll på Göteborg, men jag har sett att det finns en lärare på Dansforum, som undervisar releasebaserat. Hon heter Helena Ström och är utbildad vid Laban Centre i London, vilket är en väldigt spännande, experimentell och framåtskridande skola. Utan att veta skulle jag gissa att hennes undervisning skulle passa dina önskemål. Jag tror också att du skulle kunna gilla kontaktimprovisation. Titta på http://kontaktimprogbg.wordpress.com/ för att få veta mer! Det är en väldigt fri dansform, som verkligen inte lägger fokus på kroppsideal. Sök gärna på kontaktimprovisation i sökrutan här på bloggen (högst upp i högerspalten), för att läsa vad jag har skrivit om det tidigare!

Anonym sa...

Tack!! Låter bra!