Under Radical Contact deltog jag
bland annat i ett utomhuslab med titeln Perceive
and act on it. Fokus var att uppleva omgivningen med olika sinnen, hörsel,
syn och känsel, och låta de upplevelserna leda till dans, först solo och sedan
i kontakt. Labbet påminde mej om varför jag ville åka till Radical Contact från
början. Där upplevde jag äkta trygghet och tillit. Då behövs egentligen inga
förhandlingar och formella ramar för att skapa ett tryggt rum. I labbet jobbade
vi visserligen mycket med tillitsövningar och kanske kan eller vill man inte
använda varje jamintroduktion till det, för att skapa ett tryggt jam. Kanske
vill man hellre träna teknik eller bli ordentligt varm eller något annat, men
jag tänker mej att vi alla har ansvar för att skapa den trygga atmosfären ändå.
Hur gör vi då det? Jo, genom att lyssna. Att lyssna med kroppen är inte lätt.
Det är något man måste öva på för att behärska, men jag tror att alla eller åtminstone
de flesta kan lära sej det.
Om jag går in i ett jam med
inställningen att jag ska sätta gränser och försvara dem kommer hela mitt fokus
vara på mej själv. Visst är det viktigt att ta ansvar för sej själv, men om jag
är helt koncentrerad på mej kommer jag ha mycket svårare att upptäcka och
respektera de andra dansarnas viljor, önskningar och gränser. Kommunikationen
kommer förmodligen fungera ganska dåligt.
Om jag däremot går in i jammet
med öppet sinne och öppna sinnen kommer jag, kanske utan att ens tänka på det,
respektera de andras gränser. Om vår kommunikation fungerar kommer risken att
något oönskat händer vara liten. Med fokus utåt snarare än inåt ökar chanserna
för en god kommunikation avsevärt. Om båda lyssnar kommer dansen leda oss dit
vi ska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar