Ett citat som skulle kunna handla om den svenska skolpolitiken

"Sedan han ställde in pulpeten i buren har hon helt slutat leka. Även om han saknar stunderna när han satt i solen och iakttog henne då hon jagade sin egen olydiga skugga är han övertygad om att det nya arrangemanget är bra för hans lilla elev. Sedan lekarna upphört ger hon ett fogligt intryck, men han känner henne bättre än så, hon gör fortfarande uppror mot hans lektioner. Varje morgon när han kommer tillbaka till verkstaden har hon pillat ut block och kritor mellan spjälorna och skjutit bort dem så långt från buren som det är möjligt. När hon tar hjälp av en pinne för at skjuta iväg de föraktade föremålen ännu längre bort från gallret bestraffar han henne genom att börja ransonera hennes mat. Om hon klarar av att lösa problemet med att göra sig av med papper och penna är hennes intelligens tillräcklig för att lära sig teckna, resonerar han. Han plockar bort apelsinerna från menyn eftersom han har förstått att hon älskar dem." - ur Darling River av Sara Stridsberg

Nu måste jag ändå skriva nåt om katederundervisning

Jag har ingen kateder i mitt klassrum. Hade jag en skulle den mest bara vara i vägen. Mina elever har förstås inte några bänkar heller. I omklädningsrummen finns skåp, där de kan låsa in sina grejer. Ibland behöver de springa dit och hämta nåt, men det är sällan. Till lektionen har de med sej skåpsnyckeln och en vattenflaska. Det räcker för det mesta.

Så varifrån leder jag då min undervisning? Den här lustiga debatten har fått mej att fundera på det på ett sätt jag aldrig gjort förut. Jag har ju ett musikskåp, tänker jag. Det kanske kan jämföras med en kateder? I musikskåpet finns cd-spelare och förstärkare. Ovanpå musikskåpet ställer jag min dator, som jag använder både som musikspelare och fusklapp (anteckningar om vad vi gjorde förra lektionen, vad vi ska göra den här lektionen och vad jag ska komma ihåg till nästa vecka). Där försöker jag också ofta balansera min vattenflaska, mina nycklar, en anatomibok, lappar till eleverna och en trumma. Bredvid musikskåpet har jag, om jag kommer ihåg att bära in den från där jag hade den sist, en portabel whiteboard med blädderblock.

Så kanske kan man säga att undervisningen utgår från musikskåpet? Men nä... redan när jag tänker det börjar jag fnissa. Och ännu roligare blir det när jag tänker mej att skulle sätta mej bakom musikskåpet för att prata med eleverna. För det första skulle jag inte synas, eftersom skåpet är högre än den gängse katedern. Men låt oss säga att jag skulle ställa mej där bakom då, som om det var en talarstol. Det är nästan lika skrattretande. Vad skulle jag vinna på att gömma mej där? Det skulle inte kännas klokt. Så kommer jag att tänka på att vissa av mina lärare i skolan brukade sitta ovanpå katedern, men jag skulle då rakt inte få plats på mitt skåp utan att plocka bort alla de andra sakerna.

Så istället sitter jag på golvet eller står någonstans eller går omkring lite. Eleverna gör likadant. Och tänk att det fungerar alldeles utmärkt, det också.

Se så uppmärksamma de är - trots att jag inte har någon kateder!

Det var det där med katederundervisning, ja

Jag hade tänkt skriva något om den där berömda debattartikeln och hur ämnen där ordet kateder är helt irrelevant återigen glöms bort. Sådana ämnen som mitt eget. Men jag länkar till Ny i svenska skolans senaste inlägg istället. Mycket givande läsning.