Rangordningen av skolans olika kunskapsområden blir allt tydligare. Man hade kanske kunnat hoppas på en utveckling i motsatt riktning, men utbildningsministern styr skolan obönhörligt bakåt. Estetiska ämnen och modersmål är inte så viktiga, det har vi fått klart för oss, men ännu längre ner på stegen finner vi fritidshemmet. "Fritidspedagoger är inte lärare," säger Jan Björklund till
Lärarnas Tidning. Må så vara. Före 2001 var inte fritidspedagog en lärarexamen. Men att påstå att deras kompetens därför inte är viktig är en annan sak. Björklund formulerar sej visserligen inte så, men han säger: "Tanken är att vi i framtiden inte ska ha personer som
bara är fritidspedagoger."* I slutet av 00-talet, när det började utredas hur lärarutbildningen skulle förändras, var det alla lärare som gått den förra lärarutbildningen som skulle vidareutbilda sej. Det kravet har som tur är försvunnit, men finns tydligen kvar för fritidspedagoger. "Jag tycker det är eftersträvansvärt att de som har en äldre fritidspedagogexamen vidareutbildar sig och läser in något eller några ämnen," säger Björklund. "Då blir de grundlärare. Vill man inte det och vill vara kvar i fritidspedagogrollen blir man inte legitimerad. Men vidareutbildar man sig ökar anställningsbarheten påtagligt. /.../ Regeringen kommer att underlätta för fritidspedagoger och motsvarande som har en inriktning enbart mot fritidshem.** Genom Lärarlyftet 2 ska de kunna studera ett eller två praktiska eller estetiska ämnen för att bli behöriga som lärare i likhet med grundlärare med inriktning mot fritidshem."
Ja, jisses. Låt dem inte läsa ett teoretiskt ämne! Hur skulle det se ut? En fritidspedagog som undervisar i no- eller so-ämnen? Näe, där går faktiskt gränsen. Fritidspedagogerna ska plugga några år - i vissa fall kanske lika länge som de redan har pluggat för få sin nuvarande kompetens - men de måste ändå hållas kvar där nere på statusstegen bland estet- och idrottslärare. Det är ju sånt de ändå kan, eller hur?
Ok, jag blir sarkastisk. Det är svårt att låta bli. Det jag verkligen undrar är: Vart tog det fritida lärandet vägen? Det informella lärandet? Det som fritidspedagogerna är experter på? För det är en viktig kompetens som inga andra lärare har (utom möjligen förskollärarna); att guida barnen i det informella lärandet, att hjälpa dem vidare och låta dem växa i sin egen takt. Men precis som utbildningsdepartementet verkar tro att danslärare bara sätter på musiken och låter barnen snurra runt i rummet verkar de tro att fritidspedagogerna i bästa fall plockar fram lite pussel åt barnen och sen sätter sej och tittar på när barnen leker.
*Min kursivering.
**"Motsvarande" måste ju betyda lärare utbildade efter 2001. Eller?
Läs också:
6 kommentarer:
Det informella lärandet är så automatiserat och sker på ett (halvt) omedvetet plan att kunskaper i hur man underlättar det inte kan ges. Vi lär alla något i alla situationer. bara för att man är närvarande när ett sådant lärande sker är man inte automatiskt lärare. I så fall
borde föråldrar ocksp få en lärarlegitimation.
Är statusen så viktig? Jag gillar din blogg och ditt sätt att tala om ditt ämne, men är det viktigt att kalla sig pedagog?
Det var roligt att läsa att du gillar min blogg! Jag vet inte om status är viktigt, men alla tjatar ju om det hela tiden, så det verkar så. Jag tycker att det är viktigt att få respekt för sin kompetens och det kunskapsområde man representerar. Min erfarenhet är att lärare i estetiska ämnen i allmänhet och dans i synnerhet får ganska lite respekt för sin kompetens både i skolvärlden och i dansvärlden. Fritidspedagoger och lärare i fritidshem verkar få ännu mindre respekt för sin kompetens. Att fritidspedagoger inte skulle vara delaktiga och viktiga i barnens fritida lärande är helt klart en missuppfattning. Även om verksamhetens form skiljer sej radikalt från grundskolans är de samtal och gemensamma aktiviteter fritidspedagogerna har med barnen viktiga och professionellt avvägda. Det finns forskning på området, som kan upplysa oss mer. Jag är inte fritidspedagog eller lärare i fritidshem, så min kunskap om detta är klart begränsad.
Jag kallar mej inte pedagog. För mej är det tvärtom viktigt att kalla mej lärare. För personer som vill undervisa dans finns två olika utbildningar: danspedagogutbildningen, som ger en konstnärlig examen, och lärarutbildningen med inriktning dans, som ger en lärarexamen (numera enbart mot gymnasiet). Jag har skrivit mer om det i mitt inlägg Lärare vs pedagog. http://danslararen.blogspot.com/2011/02/larare-vs-pedagog.html
Tack för att du engagerar dig.
http://fritidspedagog.wordpress.com/
Välkommen hit, Hadar, och tack själv! Vi sitter ju i samma båt, så det är bäst vi hjälps åt att ro.
Hej!
Önskar att jag skrivit inlägget om fritidspedagogik själv. Tack för att du gjorde det. Har kämpat för att få "alla" att förstå vad som händer i fritidshem i snart 37 år. Fortfarande är den allmänrådande synen att "där händer inget som inte skulle ha hänt någon annanstans" utan den lärarledda undervisningen.Ändå får Lärare med kompetens i fritidshemverksamhet allt fler uppgifter i den obligatoriska skolan. Hur är detta möjligt? Jag blir inte klok på logiken. Idag finns det forskning om lärande och meningsskapande i fritidshem. Hoppas att de som sitter på makten tar del av den forskningen och använder sig av den. För är det inte Skola på vetenskaplig grund som vi nu inför?
Anonym: Regeringens logik är för mej en gåta. När det gäller talet om vetenskaplig grund tycker jag mest det verkar vara läpparnas bekännelse - eller åtminstone väldigt selektivt användande av forskningsresultat.
Alexandra: Välkommen hit! Jag har hört talas om att möjligheterna att kombinera olika ämnen skulle begränsas, men att ta för givet att man är duktig eller intresserad av musik bara för att man är det av bild och vice versa är ju väldigt märkligt. Jag är glad att jag inte var tvungen att läsa ett annat estetiskt ämne, för det finns inget jag hade varit varken tillräckligt intresserad av eller tillräckligt bra på. Däremot hade jag gärna läst svenska. Jag började faktiskt, men hoppade av (inte pga bristande intresse utan av helt andra anledningar). Jag hoppas fortfarande kunna komplettera med det någon gång i framtiden. Även om man inte tar hänsyn till personligt intresse tror jag det är väldigt bra för skolan, eleverna och ämnenas utveckling om lärare korsar de traditionella gränserna för ämnesgruppering. Matte och historia, fysik och geografi, bild och svenska, idrott och hem- och konsumentkunskap. Varför inte? Jag tror det skapar mer vidsynta lärare och rikare ämnesundervisning.
Skicka en kommentar