2012-03-21

Nationella prov i förskolan

Igår kom nyheten att en forskargrupp föreslår obligatoriska diagnostiska prov i förskoleklassen (skoljobb, svt). Min spontana reaktion var naturligtvis: NEJ! De får inte förstöra förskolan också! Men så tittade jag på ett inslag i svt:s Gomorron Sverige och började tänka lite.



Först och främst är hela samtalet ganska förvirrat. Forskaren, fackordföranden och rektorn pratar, i mina öron, om olika saker. Var och en har sin egen agenda och jag får intrycket av att de, likt politiker, upprepar ett inövat stycke, som de vill få fram. Efter att ha hört rektorn beskriva den strukturerade bedömningen på sin skola hade jag velat att de, istället för resurser, hade gått närmare in på vad nationella prov i förskolan innebär i praktiken. Vad är ett prov? Hur utformas det?

Det rektorn beskriver tycker inte jag låter som ett prov. Barnen vet inte om att de är testade, utan bedömningen verkar ske i den vanliga, dagliga verksamheten, där man till exempel "leker med rim och ramsor". I de helt vardagliga leksituationerna gör lärarna sin bedömning av barnens kunskaper. Det jag undrar är: Gör inte alla lärare det? Hur vet de annars vad de ska göra nästa dag? Jag bedömer mina elevers kunskaper varenda lektion. Största delen av mitt jobb är i frivillig verksamhet. Vi har inga läroplaner eller kursplaner, inga nationella kunskapskrav och har väldigt begränsade möjligheter att genomföra någon form av formella tester. Ändå vet jag vad mina elever kan. Jo, det är faktiskt möjligt - och nödvändigt. Igår, till exempel, gjorde jag bedömningen att eleverna i en grupp nu börjar få kläm på balancé, så nästa gång kan vi koncentrera oss på pas de basque. Om jag inte hade varit kapabel att göra den typen av bedömningar hade jag inte heller kunnat planera mina lektioner, så att de blev till hjälp för elevernas utveckling.

Att bedöma elevernas kunskaper och avgöra hur man kan och bör jobba vidare därifrån är en del av lärarprofessionen. Det är en del av vår kompetens. Jag tror och hoppas att de flesta lärare kan det och gör det. Att skapa standardiserade test gör bedömningen snävare, men inte nödvändigtvis mer effektiv. Dessutom fråntar det lärarna deras yrkeskunnande. Det är helt enkelt en misstroendeförklaring mot lärarkåren. Ännu en.

Läs också:
Nationella prov i dans
Kreativitet, nyskap, nyfikenhet och rädsla
Vad händer med processen i en standardiserad skola?
Bristande förtroende för lärarna - igen

4 kommentarer:

Björn sa...

Det räcker inte med detta. Rapporten vill även samla in rapporter från barnens allra första år:
"Som ett led i detta förordar vi att BVC:s dokumentation av barns utveckling samlas in centralt."

Sjukt.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/infor-skolplikt-for-sexaringar_6936877.svd

Emelie sa...

Jamen, vilken bra idé. Jag som misslyckades på mitt första test (kunde inte peka på lampan) och ändå hade så bra betyg i nian, jag står ju nu utanför all statistik.

Anonym sa...

Håller helt med!
INGEN forskning visar att tester, prov, betyg etc leder till bättre prestationer! Låt lärarna på alla stadier (även på fsk)ägna sig mer åt det de är proffs på istället för att lägga på uppgifter som inte leder till ngt positivt!!

När ska forskning få börja styra skolan istället för politikers egna idéer?

Kristina

Emelie sa...

Tack för din kommentar, Kristina! I rättvisans namn måste jag dock säga att det i det här fallet var just en forskargrupp och inte någon politiker som har kommit med förslaget. I forskargruppen verkar dock inte finnas någon som ägnar sej åt pedagogisk forskning (i alla fall inte om man går på vilka som har skrivit under debattartikeln), utan nationalekonomi och psykiatri.