Klass 9A - att sitta rakt på stolen

Jag har just sett första avsnittet av svt:s Klass 9A. Det var ungefär som jag hade förväntat mej. En sak reagerade jag dock på. Gunilla, som enligt svt är "en av Sveriges främsta pedagoger", ska lära no-läraren Malin hur man får eleverna att ta ner fötterna från bordet och sitta rakt i bänken. Det jag undrar är: lär man sej mer/bättre om man sitter rakt i bänken? Jag kommer alltför väl ihåg hur obekvämt det var att sitta på de där trästolarna hela dagarna. Tänk hur många timmar i veckan eleverna förväntas sitta still med alla leder i räta vinklar. Hälsosamt? Inte särskilt. Rät vinkel är inte det mest hälsosamma läget för någon enda led i kroppen. När man låter kroppen flyta på saltvatten intar lederna sitt mest naturliga läge, vilket är lite böjt men långt ifrån 90°. Men bäst för kroppen är förstås ändå att få röra på sej, hålla blodcirkulationen igång och ändra ställning då och då. Och mår kroppen bra, sitter man bekvämt och ser till att försörja hjärnan med syre tänker man ju bättre också och har förstås lättare att lära sej även teoretiska ämnen.


Mitt bästa sätt att sitta i skolan var helt åt sidan med fötterna uppe på stolen bredvid, om den var tom eller om en kompis satt där. Min bästa vän tycker att det mest bekväma var att väga på stolen. Förresten undrar jag om läraren Malin själv inte skulle behöva sitta lite åt sidan, så hon får vrida på huvudet och öka rörligheten i nacken lite. Det ser ut som om det gör ont när hon vrider på huvudet. Och alla lärarna skulle kunna lära sej något av eleven Hiram, som har ett underbart rörelsespråk i den korta sekvensen där man får se honom spela fotboll.

Det här kanske kan vara en ny stolmodell för skolan?

Dag 24 - Något som får dej att gråta

Att se mina elever framföra mitt material på scen, det får mej nästan alltid att gråta - oftast av stolthet och glädje. Klippet nedan kommer från förra läsårets uppvisning på Växjö Konserthus.

Hur mycket en danslärare undervisar

Återigen vill jag tillmötesgå en googlesökning som lett till min blogg. Den här gången har någon hittat hit genom att söka på danspedagog hur många timmar ren undervisning. Mitt svar är: Det beror på vilket kollektivavtal man går på. Jag undervisar i studieförbund och går därmed på cirkelledaravtal (ingått av folkbildningsförbundet, lärarförbundet, lärarnas riksförbund och teaterförbundet, om jag inte missminner mej). Enligt det undervisar en cirkelledare på heltid 1080 timmar per läsår. En studietimme är 45 min. Alltså ska en cirkelledare, som jobbar heltid, undervisa 1080 x 45 min varje läsår. Sträcker sej läsåret över 40 veckor innebär det 27 x 45 min i veckan. Studieförbund har ofta kortare terminer än skolan. Där jag jobbar sträcker sej de ordinarie kurserna över 30 veckor. Det innebär att jag skulle undervisa 32 x 45 min i veckan. Det är nästan omöjligt, både med tanke på min hälsa och med hänsyn till att vi inte kan börja förrän eleverna slutat skolan/jobbet och inte kan hålla på hur sent som helst (folk vill åka hem och sova). Det betyder att jag kompletterar med intensivkurser på loven samt workshops med skolor och arbetsplatser. I vissa fall får jag också byta ut undervisningstimmar mot administrativa timmar, när administrationen behöver hjälp med uppgifter som vanligtvis inte ingår i min tjänst.

Vikten av inspiration

Häromdagen intervjuades "superlärarna" Gunilla Hammar Säfström och Stavros Louca i svt:s Go' kväll. Louca får frågan hur man ska höja statusen. Hans svar blir en uppräkning varav det mesta har sagts förut - högre lön, högre krav och så vidare - men en sak man inte hör så ofta finns med. Louca säger: "Se till att de är inspirerade!" Inte inspireraNde utan inspirerade. Jätteviktigt! En inspirerad lärare är med största sannolikhet mer inspirerande än en oinspirerad. En inspirerad lärare kan förmedla sin inspiration, sin glädje, sin entusiasm inför ämnet till eleverna. En inspirerad lärare orkar förmodligen också hantera motgångar på ett mer konstruktivt sätt än en oinspirerad.

I helgen hade vi danskonvent på mitt jobb. Min arbetsgivare har tillsatt fokusgrupper för olika ämnen inom studieförbundet. Fokusgruppernas uppgift är att utveckla respektive ämne inom regionen. Fokusgrupp Dans första insats var att arrangera ett danskonvent, en mötesplats för regionens cirkelledare i dans. Vi hade inte råd att bjuda in någon utifrån, utan undervisade istället varandra. Minst lika inspirerande! Ge en klass och få tio! Jag tror också det gör deltagarna mer aktiva än om man bara ska ta emot. Då hade det blivit som en vanlig kurs med ett slags motsatsförhållande mellan den som håller i kursen och deltagarna. Som det var nu var vi alla både givare och mottagare. Vi kan alla lära oss något av varandra! Och efter två dagar proppfulla av inspirerande danslektioner, samtal och möten med nya och gamla kollegor är alla sugna på att sätta igång terminen med buller och brak. På lördag börjar vi - inspirerade och inspirerande!

Den som har ska få - om meritpoäng

Meritpoäng. Vad är det för dumheter egentligen? Ok, jag förstår tanken. Läser man mer matte eller språk än man behöver får man extrapoäng till sitt gymnasiebetyg. Allt för att uppmuntra elever att läsa ännu mer av det vi redan har mest av i skolan. Allt för att maximera betoningen på den språklig-verbala och den logisk-matematiska intelligensen. Eller helt enkelt för att uppmuntra "duktiga" elever som "kämpar" i skolan.

Problemet är bara det att de "duktiga" (=högpresterande) eleverna sällan kämpar särskilt mycket i skolan. Det är i alla fall min erfarenhet. Jag hade närapå maxpoäng i mitt gymnasiebetyg. Detsamma gällde många av mina kompisar (lika barn leka bäst?). Vi pluggade såklart, men ofta betydligt mindre än många av dem som hade sämre betyg. Det var mycket sällan kämpigt. Jag och mina högpresterande vänner kom allihop från samma trygga (i vissa fall övre) medelklassfamiljer med engagerade föräldrar, som läste böcker för oss från den dag vi föddes och diskuterade aktuella samhällsfrågor med oss vid frukostbordet. Hemförhållanden och andra förutsättningar som gav oss gratisskjuts rakt upp till MVG-steget (eller ibland bara till VG och då fick man läsa på lite, men kämpigt var det ändå inte).

När vi gick i nian kom två av mina kompisar (som jag umgicks med varje dag) på delad tredjeplats i den där nutidsorienteringstävlingen, som alla högstadieelever väl deltar i. De fick åka till Stockholm, vara med vid nobelprisutdelningen och skaka hand med drottningen (enligt utsago hade hon så många armband att det klirrade vid handskakningen). På skolavslutningen det läsåret sa rektorn i sitt traditionsenliga tal: "Vi är stolta över att vi har två elever här på skolan, A och J, som har kommit trea i DN:s nutidorientering!" Där satt de med sina 320 betygspoäng vardera och fick ta emot ännu mer cred medan C, som gick i min klass, för första gången hade fått G i alla ämnen. Han hade kämpat och i sitt slutbetyg lyckades han äntligen få godkänt i allt och kunde därmed komma in på ett gymnasieprogram han ville gå. Jag önskade redan då att rektorn hade struntat i A och J* och istället sagt: "Vi är så stolta över C, som verkligen har överträffat sej själv den här terminen! Bra jobbat!"

Men nix nej. Istället creddar man dem som redan har fått cred. Precis som man gör med meritpoängen. Åt den som har skall varda givet, som det stod i Bibeln tidigare.**

Jag räknade för övrigt ut vad jag skulle haft för meritpoäng om jag hade tagit studenten nu.*** Jag fick gissa lite på språken. Chansade på att Franska B motsvaras av Moderna språk steg 4. I så fall skulle jag få mest meritpoäng om jag skulle söka lärarprogrammet (tänka sej) eller juristprogrammet. Där får jag extrapoäng för såväl Engelska B som Matematik B och Moderna språk. Dessutom får jag en halv extrapoäng för att jag har läst Kultur- och idéhistoria, som var obligatoriskt på mitt program (vem hade kunnat tro det?). Näst mest meritpoäng skulle jag få om jag sökte till Studie- och yrkesvägledare, där det tydligen krävs att man har läst mer engelska och den halva poängen därmed försvinner. På tredje plats i min lista kommer naturbrukssektorn, där jag klämmer in 0,25 poäng för kursen Arbetsmiljö och säkerhet.

Jag måste säga att jag inte förstår riktigt. När det gäller Kultur- och idéhistoria samt Arbetsmiljö och säkerhet antar jag att jag får meritpoäng för dem, eftersom de anses behövas för eller åtminstone underlätta studier vid nämnda utbildningar. När det gäller språk och matte däremot får jag meritpoäng för kurser som inte behövs för att komma in på programmet. När behörighetskraven höjs försvinner meritpoängen. Förutom franska har jag inte läst någonting som inte var obligatoriskt på mitt program. Jag har alltså inte ansträngt mej ett dugg mer än jag behövde, förutom då franskan som faktiskt hörde till mina kämpigare kurser på gymnasiet (mina bristande kunskaper i franska har omnämnts tidigare här på bloggen). Vad jag förstår ska yrkesprogrammen efter gymnasiereformen inte längre ge grundläggande behörighet till högre studier och på de högskoleförberedande programmen är väl matte och språk obligatoriskt i ganska stor utsträckning? Då blir ju vitsen med meritpoäng ännu mindre. Varför inte bara ta bort dem innan det ens har börjat?

*I den händelse någon läsare vet vilka jag pratar om vill jag förtydliga att jag inte vill dissa eller förminska A och J. De var väldigt betydelsefulla för mej och jag tycker fortfarande mycket om dem. Men jag hoppas och tror att det framgår att det här handlar om sak och inte person.
**Numera står det: "...den som har, han skall få..." och vidare: "...men den som inte har, från honom skall tas också det han tror att han har." (Luk 8:18)
***Räkna på meritpoäng.se