Meritpoäng. Vad är det för dumheter egentligen? Ok, jag förstår tanken. Läser man mer matte eller språk än man behöver får man extrapoäng till sitt gymnasiebetyg. Allt för att uppmuntra elever att läsa ännu mer av det vi redan har mest av i skolan. Allt för att maximera betoningen på den språklig-verbala och den logisk-matematiska intelligensen. Eller helt enkelt för att uppmuntra "duktiga" elever som "kämpar" i skolan.
Problemet är bara det att de "duktiga" (=högpresterande) eleverna sällan kämpar särskilt mycket i skolan. Det är i alla fall min erfarenhet. Jag hade närapå maxpoäng i mitt gymnasiebetyg. Detsamma gällde många av mina kompisar (lika barn leka bäst?). Vi pluggade såklart, men ofta betydligt mindre än många av dem som hade sämre betyg. Det var mycket sällan kämpigt. Jag och mina högpresterande vänner kom allihop från samma trygga (i vissa fall övre) medelklassfamiljer med engagerade föräldrar, som läste böcker för oss från den dag vi föddes och diskuterade aktuella samhällsfrågor med oss vid frukostbordet. Hemförhållanden och andra förutsättningar som gav oss gratisskjuts rakt upp till MVG-steget (eller ibland bara till VG och då fick man läsa på lite, men kämpigt var det ändå inte).
När vi gick i nian kom två av mina kompisar (som jag umgicks med varje dag) på delad tredjeplats i den där nutidsorienteringstävlingen, som alla högstadieelever väl deltar i. De fick åka till Stockholm, vara med vid nobelprisutdelningen och skaka hand med drottningen (enligt utsago hade hon så många armband att det klirrade vid handskakningen). På skolavslutningen det läsåret sa rektorn i sitt traditionsenliga tal: "Vi är stolta över att vi har två elever här på skolan, A och J, som har kommit trea i DN:s nutidorientering!" Där satt de med sina 320 betygspoäng vardera och fick ta emot ännu mer cred medan C, som gick i min klass, för första gången hade fått G i alla ämnen. Han hade kämpat och i sitt slutbetyg lyckades han äntligen få godkänt i allt och kunde därmed komma in på ett gymnasieprogram han ville gå. Jag önskade redan då att rektorn hade struntat i A och J* och istället sagt: "Vi är så stolta över C, som verkligen har överträffat sej själv den här terminen! Bra jobbat!"
Men nix nej. Istället creddar man dem som redan har fått cred. Precis som man gör med meritpoängen. Åt den som har skall varda givet, som det stod i Bibeln tidigare.**
Jag räknade för övrigt ut vad jag skulle haft för meritpoäng om jag hade tagit studenten nu.*** Jag fick gissa lite på språken. Chansade på att Franska B motsvaras av Moderna språk steg 4. I så fall skulle jag få mest meritpoäng om jag skulle söka lärarprogrammet (tänka sej) eller juristprogrammet. Där får jag extrapoäng för såväl Engelska B som Matematik B och Moderna språk. Dessutom får jag en halv extrapoäng för att jag har läst Kultur- och idéhistoria, som var obligatoriskt på mitt program (vem hade kunnat tro det?). Näst mest meritpoäng skulle jag få om jag sökte till Studie- och yrkesvägledare, där det tydligen krävs att man har läst mer engelska och den halva poängen därmed försvinner. På tredje plats i min lista kommer naturbrukssektorn, där jag klämmer in 0,25 poäng för kursen Arbetsmiljö och säkerhet.
Jag måste säga att jag inte förstår riktigt. När det gäller Kultur- och idéhistoria samt Arbetsmiljö och säkerhet antar jag att jag får meritpoäng för dem, eftersom de anses behövas för eller åtminstone underlätta studier vid nämnda utbildningar. När det gäller språk och matte däremot får jag meritpoäng för kurser som inte behövs för att komma in på programmet. När behörighetskraven höjs försvinner meritpoängen. Förutom franska har jag inte läst någonting som inte var obligatoriskt på mitt program. Jag har alltså inte ansträngt mej ett dugg mer än jag behövde, förutom då franskan som faktiskt hörde till mina kämpigare kurser på gymnasiet (mina bristande kunskaper i franska har omnämnts tidigare här på bloggen). Vad jag förstår ska yrkesprogrammen efter gymnasiereformen inte längre ge grundläggande behörighet till högre studier och på de högskoleförberedande programmen är väl matte och språk obligatoriskt i ganska stor utsträckning? Då blir ju vitsen med meritpoäng ännu mindre. Varför inte bara ta bort dem innan det ens har börjat?
*I den händelse någon läsare vet vilka jag pratar om vill jag förtydliga att jag inte vill dissa eller förminska A och J. De var väldigt betydelsefulla för mej och jag tycker fortfarande mycket om dem. Men jag hoppas och tror att det framgår att det här handlar om sak och inte person.
**Numera står det: "...den som har, han skall få..." och vidare: "...men den som inte har, från honom skall tas också det han tror att han har." (Luk 8:18)
***Räkna på meritpoäng.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar