Jag har skrivit om det förut (här, här, här och här). Förra veckan skrev Metabolism och Körling om det och då uppstod ett behov hos mej av att skriva om det igen. Det lustfyllda lärandet.* Ett ständigt återkommande tema. Körling skriver att vi har "målat in oss i ett förrädiskt hörn då vi talade om det lustfulla lärandet och glömde bort att lärande kräver insatser och mödosamt arbete." Det har vi sannerligen. Om lustfyllt är lika med lättsamt och friktionslöst, hur ska vi då kunna lära oss någonting över huvud taget? Hur ska vi kunna skapa någonting med mening? Körling anger två definitioner av ordet lust: känsla av tillfredsställelse och vilja att pröva. Mycket intressant. Jag har aldrig lagt märke till de definitionerna tidigare, men tillsammans tycker jag de beskriver vad min lust till dansen handlar om. Att vilja pröva. Jag vill pröva att dansa. Jag vill pröva att göra saker jag inte gjort förut. Jag vill utmana mej själv, testa, försöka. Jag vill pröva om jag kan bli en bättre dansare. Prövar man måste man, precis som Sir Ken Robinson säger i sitt fantastiska tal, vara beredd att misslyckas. Misslyckanden känns inte alltid så himla lustfyllda, men de är nödvändiga. De gör att vi utvecklas, växer. Att vilja pröva betyder för mej inte att testa en gång och sen aldrig mer. Det handlar om att pröva igen och igen och igen. Att göra sina tenduer varje dag för att testa hur en tendu känns idag, för att testa hur den tionde tendun känns eller den hundrade. Och sen kommer tillfredsställelsen. När fötterna blir starkare, när benen känns lättare och längre, när vristerna blir rörligare.
En del av mina elever vill inte göra tenduer varje lektion. De tycker det känns onödigt. Vissa skriver på sina utvärderingar att vi tränar för mycket teknik. Längre ner kan samma elever skriva att de vill bli fantastiska/grymma/jättebra/professionella dansare. Metabolism ogillar skolans paroll Vissa saker är tråkiga och de måste man lära sig ändå. Det gör jag med. Det handlar inte om det. Det handlar om att sätta upp ett mål och - med hjälp av sin lärare - ta sej dit. Vill du bli en fantastisk dansare? Var så god och gör dina tenduer.**
För skapande gäller samma sak som för tekniken. Man måste ta sej igenom processen, för att skapa något med mening i, något som betyder nåt för en, något man kan känna sej stolt över. Man måste vilja pröva - och vara beredd att köra fast och få kämpa lite eller mycket - för att nå en känsla av tillfredsställelse.
*För mej är skapa och lära i det här sammanhanget mer eller mindre synonymer. Processerna är ungefär desamma.
**Man måste förstås inte göra tenduer för att bli en fantastisk dansare inom alla genrer. Vissa genrer kräver tenduer, andra genrer kräver annat, men principen är densamma. Att nå målet kräver jobb. Körling citerar Sven-Eric Liedman: "För att nå backkrönet måste man betvinga motluten!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar