2010-09-22

Upprepar sej historien?



Idag drog jag snabbversionen av jazzens historia för en av mina jazzgrupper. Anledningen var att vi gjorde ett väldigt gammalt move, ni vet det där när man slår ihop knäna och byter plats på händerna, så det ser ut som om knäna byter plats. Snabbversionen av jazzens historia i Emeliestil låter ungefär så här: "Ni vet, det var ju så här att en massa européer seglade över till Nord- och Sydamerika och jagade bort alla indianer eller dödade dem. Sen åkte de till Afrika, till västkusten, och rövade bort en massa folk, som de tog med till Amerika och gjorde till slavar. De här afrikanska människorna, som blev slavar, hade förstås med sej en massa musik och dans och andra kulturyttringar från Afrika. I mötet med... hm... det var en del olika turer, men i alla fall, i Nordamerika utvecklades den här afrikanska dansen och musiken till det vi idag kallar jazz och stepp och även hiphop är en del av den grenen inom dans. Den väldigt tidiga jazzen, på 1800-talet, gick ut på att de svarta slavarna spexade och gjorde sej löjliga inför de vita slavägarna, den vita överklassen, som kunde skratta och tycka det var jätteroligt." Ungefär där började en massa tankar snurra i huvudet. Det är ju så hemskt med den där rasismen. Nu måste jag nog säga nånting om att jazz inte är rasistiskt längre. Fast det här är ju faktiskt en del av jazzens historia och den innehåller ju rasism, förstås, eftersom det är hela grunden till alltihop. "Så att... eh... så är det ju som väl är inte längre. Som tur är har allting förändrats både i USA och resten av världen..." Har det verkligen det? Vad är det vi ser i Europa just nu? "I alla fall... Så småningom uppstod en genre som heter locking. Har ni hört talas om den? (några nickar, några skakar på huvudet) Ok, några. Har ni sett det, ni som vet vad det är? (jakande hummanden) Det är också en väldigt spexig och liksom clownig stil och där finns också det här steget, så de tog liksom upp den traditionen igen, precis som vi gör nu, när vi gör det här steget i vår lilla dans." Och så en sån där hastig tanke igen: är det så bra egentligen? Är det här en rasistdans då? Nä, det är det ju inte, för den har ju helt andra syften. Men hur placeras den i ett sammanhang som det här, några dagar efter första valet då ett rasistiskt parti har kommit in i Sveriges riksdag?

4 kommentarer:

Hanna sa...

Okej jag kan inte få låten ur huvudet sen jag läste det här inlägget.. Så jag kan ju lika gärna dela med mig:
http://open.spotify.com/track/05mdiAnALU200LER7TId7R

Emelie sa...

Jaså den! Den är bra! Jag har till och med dansat till den, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad eller i vilket sammanhang. När jag nu hörde den igen blev jag dock genast sugen på att göra nåt till den med mina elever.

Hanna sa...

Jag har också dansat till den! Jazz, minns att jag fick en kommentar av läraren som tröttnade på att jag alltid körde safe och inte vågade testa dubbelpirouetter, den sitter kvar än idag och påminner mig om att det kan vara läge och testa gränserna lite ibland =)

Emelie sa...

Det kan vara bra att ha i åtanke både när man dansar och i övriga livet. Det blir ju så mycket roligare att dansa också, när man gör mer än man egentligen kan. :)