Det pratas mycket om hur man ska locka "de duktigaste studenterna" till lärarutbildningen och hur läraryrkets status ska höjas. I förrgår hade Stockholms stads skolborgarråd med flera en debattartikel i DN. Jag blir lika förbryllad när jag läser den som jag alltid blir när jag hör talas om de här sakerna. Precis som i många andra sammanhang (till exempel betygsdebatten) verkar debattörerna blanda ihop inre och yttre motivation.
För några år sen hörde jag en nationalekonom (minns inget namn tyvärr) säga att säkraste sättet att få de bästa cheferna är att sänka chefslönerna radikalt. Då skulle man locka dem som verkligen var intresserade av att leda företagen och inte bara av att tjäna mycket pengar. För mej verkar det helt logiskt - precis som att man kommer lära sej de viktiga sakerna om man slipper plugga till ett prov eller för ett betyg.
Samma sak borde logiskt sett gälla även för lärare. Eller kanske är det bara för mej det gäller? Jag var en av "de duktigaste studenterna", i alla fall om man ser till mina betyg från såväl grundskolan som gymnasiet och lärarutbildningen. Jag tycker också själv att jag är en bra lärare, även om jag naturligtvis har massor kvar att lära, utveckla, bli säkrare på, förändra. Jag blev lärare för att jag tycker om att undervisa, för att det känns som en ynnest att få möta eleverna och vara delaktig i deras utveckling, för att jag lär mej så mycket om mej själv, om dans och om andra människor varje dag på jobbet. Jag blev lärare helt enkelt för att det kändes som ett asgrymt jobb. Först en bit in i lärarutbildningen började jag fundera på att lärare tjänar för dåligt med pengar och har tuffa arbetsvillkor - inte minst lärare i estetiska ämnen - men debatten ser helt bakvänd ut i mina ögon.
Så här tänker jag: Lönerna borde höjas, de administrativa uppgifterna tas bort, karriärvägar upprättas och så vidare för att de befintliga lärarna är så himla bra. Det är så märkligt att säga: "Ni är så kassa, så vi måste förbättra arbetsvillkoren för att få in andra som är bättre än ni." För jag är inte särskilt kass och de flesta lärare jag har haft har inte varit särskilt kassa. Tvärtom. Och vi förtjänar att ha det bättre.
2 kommentarer:
Oj, det var en mycket trevlig och givande läsning jag hittade här hos dig - och ändå har jag ännu inte läst speciellt mycket - men mer lär det bli.
Det här inlägget är ju bara så underbart och jag känner så väl igen dina tankar från när jag var ung och nyutbildad lärare. (Numera är jag en gammal och utbränd f.d. lärare.) Att vända på resonemanget så här får mig att småle och se läraryrket på ett helt annat sätt. Tack för de orden. :)
Hej Susanne! Välkommen hit! Det gläder mej att det jag skriver kan intressera även en gammal och utbränd före detta lärare! Mycket tråkigt att så många bra lärare sliter ut sej i sin strävan efter att göra ett bra jobb. Jag hoppas att jag kan hitta en balans som gör att jag kan fortsätta undervisa länge, länge, länge.
Skicka en kommentar