2011-03-17

Kunskap inuti, mellan och runt oss

Jag var på en föreläsning om lärande, där tre olika synsätt presenterades. I alla tre illustrerades läraren av en cirkel, lärarens kunskap som en kvadrat (skild från cirkeln), eleven som ett kryss och elevens kunskap som en annan cirkel (skild från krysset). Det första synsättet gick ut på att läraren får ta mycket plats (stor cirkel) och anses ha en stor kunskap (stor kvadrat) medan eleven får lite plats (litet kryss) och anses ha en liten kunskap (liten cirkel). Läraren anses alltså veta det eleven behöver veta och målet med lärandet är i princip att överföra den lärarens kunskap till eleven.

Det andra exemplet representerade motsatsen. Där får läraren ta lite plats (liten cirkel) och anses ha en liten kunskap (liten kvadrat) medan eleven får ta stor plats (stort kryss) och anses ha en stor kunskap (stor cirkel). Läraren håller sej i bakgrunden och iakttar barnets utveckling utan att lägga sej i. Målet med lärandet är att låta eleven utveckla en kunskap byggd på egna erfarenheter, utan handledning.

I synsätt nummer 3, som underförstått var att föredra framför de två andra, var lärarens cirkel och elevens kryss lika stora. På samma sätt var lärarens kunskapskvadrat och elevens kunskapscirkel lika stora. Både läraren och eleven anses alltså kompetenta och målet med lärandet är att skapa ny, gemensam kunskap. Som illustration drog föreläsaren ett streck från lärarens kunskap och ett streck från elevens till en oformlig blobb.

Jag tycker egentligen att mycket saknas även i det tredje synsättet. Det förutsätter en gammaldags lärandemiljö, där eleven har kontakt med mycket få vuxna och andra influenser. Dessutom sätter det fortfarande kunskapen utanför människan, vilket jag tycker är märkligt. Jag hade velat rita elevens kryss inuti kunskapscirkeln och lärarens cirkel inuti kunskapskvadraten. Sen hade jag velat placera ett helt gäng cirkelkvadrater kring plus en massa krysscirklar kring eleven. Cirkelkvadraterna skulle förstås symbolisera vuxna och krysscirklarna andra barn. Dessutom hade jag velat rita dit en stor oformlig blobb, som skulle representera internet, filmer, böcker, spel, musik och allt annat som influerar eleven och bidrar till hens lärande. Elevens kunskapscirkel kan sedan växa åt alla möjliga håll beroende på hur hen låter sej influeras av allt och alla i omgivningen. Både barnens och de vuxnas kunskapscirklar och dito kvadrater kommer dessutom överlappa varandra och ibland smälta ihop. Till slut blir det inte ens relevant att prata om cirklar och kvadrater längre, eftersom olika människors kunskap kan ha alla möjliga former beroende på i vilken riktning vi väljer att utvidga vår kunskap härnäst.

När jag har kommit så här långt inser jag att jag har influerats av Björn, som sätter ord på och förklarar det jag så länge har anat, till exempel i den här artikeln.

4 kommentarer:

Björn sa...

Spännande läsning! Jag tror verkligen det är viktigt att pedagoger sätter sig ner och funderar över de här sakerna.

Till viss del gillar jag den där synen där läraren har liten plats och liten kunskap. Den här reflektionen kanske är mer åt det didaktiska hållet, men min åsikt är att läraren skall ställa frågor och absolut inte servera svar. Det krävs ju förvisso mycket kunskap för att ställa bra frågor...

Emelie sa...

Jag har funderat mycket på det där med frågor och svar de senaste dagarna, sedan jag läste din kommentar första gången. Det jag har tänkt är till exempel det här: När jag gick i skolan var det bland det mest tröttsamma jag visste att få svaret: "Titta i uppslagsboken!" när jag ställde en fråga till en lärare. Det hände ganska ofta. Jag visste hur man använda uppslagsboken och tyckte det hade varit mycket smidigare om läraren bara hade gett mej ett svar. Kanske borde mina lärare diskuterat källkritik med mej istället? Varför var det bättre att titta i uppslagsboken än att fråga läraren. I vilket fall som helst förstod jag inte och det var tröttsamt.

Mina elever ställer ofta frågor till mej. Det handlar för det mesta om kroppen, om smärtor de har eller hur man blir starkare/vigare i en viss kroppsdel. Ibland vill de också ha en tydligare förklaring av hur en viss rörelse ska utföras i en koreografi. Jag tycker det vore taskigt av mej att inte svara.

Jag antar att det inte är såna saker du menar, när du skriver att läraren inte ska servera några svar. I andra sammanhang försöker jag diskutera med eleverna. Det gäller framför allt vid olika typer av dansanalys. Men när vi analyserar berättar jag också vad jag har lagt märke till, eftersom jag hoppas att det bidrar till att eleverna ser fler saker nästa gång de ser ett dansstycke. De lär sej förstås samma sak av att höra varandras iakttagelser.

Nu tänkte jag inte skriva en hel uppsats om det här, men jag tänkte fråga om du har lust att utveckla din tanke om frågor och svar lite mer. Vill du?

Björn sa...

Hej, Emelie! jag var nog lite väl kategorisk i min förra kommentar. Om en elev frågar hur många riksdagsledamöter vi har så svarar jag såklart.

Jag tänkte nog mer på frågor som kanske inte har några uppenbara svar. Så här: om jag pratar om ett ämne i tio minuter med mina elever så vill jag nog helst gärna att de går därifrån funderandes på en eller flera frågor. men det beror såklart på ämnets natur, de ska inte behöva fundera på vilka bokstäver som är konsonanter och vilka som är vokaler. det delger jag dem gärna.

hm, kanske återkommer jag med mer tankar kring det här, lyckas inte riktigt formulera mig känner jag. nu ska jag dessutom bygga rymdraketer...

Emelie sa...

Tack! Jag tror jag förstår mer hur du menar nu. Lycka till med rymdraketerna!