Återigen slår det mej vilken lång process en föreställning innebär. Just nu jobbar jag med två olika saker. Det ena är en föreställning två av mina kollegor ska göra. Jag har blivit ombedd att göra en koreografi och nu håller jag på att fnula på idéen. Det kan ta ett tag och jag låter det ta tid. Ångesten dämpas den här gången av att jag vet det övergripande temat för föreställningen och dessutom har fått ett motiv att jobba med i min koreografi. Inte ett rörelsemotiv, men så att säga ett idémotiv, som jag nu håller på att utveckla. Min research har hittills gått ut på att samla berättelser genom att läsa på internetforum, titta på film (igår såg jag Lost Highway, som gav mej en del bra utgångspunkter) och ta emot sånt folk vill berätta för mej om motivet. Samtidigt börjar idéer för improvisationer ta form. Nästa steg kommer vara att testa dem med dansarna. Föreställningen är i mars och jag inser att processen kommer pågå ända till dess.
Parallellt med det håller jag på att läsa in mej på boken, som kommer ligga till grund för vår föreställning med Kulturama i maj nästa år. Större föreställning = ännu längre process. Idén att utgå från den här boken kom för nästan ett år sen. Under slutet av vårterminen började jag jobba mer på den och nu läser jag alltså boken och sammanfattar händelserna i den, skriver ner vilka roller som kan behövas och vilka gruppscener som kan vara möjliga. Nästa steg blir att delge mina kollegor allt det och börja bena ut vem som vill jobba med vilken del och med vilka grupper. Under tiden formar sej också idéer om hur jag skulle vilja jobba med mina grupper. Alltihop känns väldigt spännande.
Se det här för mer idéer om hur man kan jobba med motiv och utveckling.
2 kommentarer:
så himla kul och intensivt du måste ha det nu! blir det lättare när man är mer erfaren, eller får man bara fler idéer? ;)
Haha, jag vet inte. Jag känner mej fortfarande ganska oerfaren. Men på ett sätt är det lättare att jobba nu än för några år sen, eftersom jag börjar hitta arbetsmetoder som funkar för mej. Å andra sidan är det ju en utmaning då att förnya sej och inte bara göra samma sak om och om igen. En sak som är svårare nu är pressen att alltid vara kreativ. Jag måste ha material till 17 lektioner i veckan + uppvisningskoreografier och eventuella extragrejer. Det gör att jag inte kan gå och vänta på inspiration, utan måste både spotta idéer och förverkliga idéerna kontinuerligt. Men det är ju roligt också. Som jag skrev tidigare jobbar jag ju bäst under press. :)
Skicka en kommentar