Jo, det finns det såklart, men det betyder inte att kläderna är oviktiga. Jonas från Dance & Gym Shop påpekade idag att han har lagt märke till att eleverna generellt presterar bättre på de skolor** som håller någorlunda på klädkoden. Intressant. Vad kan det bero på?
Jag tror så här: Ändamålsenliga kläder ger bra resultat. Det är lättare att gå i skogen i kängor än i klackskor. Det är lättare att simma i baddräkt än i pyjamas.*** Och det är lättare att bete sej artigt och belevat i långklänning/smoking än i en trasig t-shirt och ett par skitiga jeans. På samma sätt är det lättare att anpassa sitt rörelsemönster till en genre, om man har den kostym som hör till genren. Det är lättare att strama upp sej och sträcka lite till och lite till och lite till i dräkt och trikåer (eller åtminstone något tight). Ser man i spegeln att man ser ut som en ballerina är det lättare att dansa som en. Även det motsatta gäller. Det är lättare att känna tyngd och hitta gunget i säckiga mysbyxor och gympaskor än i leggings och strumpor. Ser man i spegeln att man ser ut som en hiphopare är det lättare att dansa som en.
I helgen ska jag förresten på bröllop. Klädkoden är "kavaj".
*Hos oss får de naturligtvis ha keps på lektionerna, om det ingår i genren. Min kollega, som undervisar i locking, tycker till och med det är bättre med keps än utan.
**Jag menar i det här fallet inte grundskolor, utan frivillig verksamhet.
***Jag vet, för vi fick simma i pyjamas en gång i skolan.
Bilder härifrån och härifrån.
4 kommentarer:
Tyvärr finns det många elever som inte har råd att prioritera danskläder. Jag tänker att man tager vad man haver. Som fd dansare har jag aldrig tyckt att kläderna var viktiga, utan själva kroppen. Och det fanns stunder då danslärarna, som du, försökte förklara hur viktigt det just är. Synd var det om oss som inte hade en rik pappa... Man måste inte ha passande kläder för att bli en bra dansare.
Jag håller med om att det är ett problem att det kostar pengar för barn och ungdomar att dansa - eller spela hockey eller gitarr. Det är bland annat därför jag tycker att dans (och idrott och musik) ska finnas i skolan. Där blir konsten tillgänglig för alla utan extra kostnader.
Men nu pratar jag om mina hobbyelever, som har valt att betala för att gå och lära sej dansa balett (eller hiphop eller någon annan genre). De flesta av dem som har råd att betala 1400:- för en balettkurs har råd att också köpa ett par skor för 200:-. Om någon skulle komma till mej och säga att de faktiskt inte har råd med skor skulle jag erbjuda dem mina gamla gratis (tvättade naturligtvis, eftersom jag alltid använder tygskor). Och de måste inte köpa märkestrikåer för dyra pengar, de kan lika gärna köpa legging på H&M för 29:50, men att komma till baletten med pösbyxor är nonchalant (förutsatt att de har fått veta att det hör till balettgenren att ha tajta byxor).
Man måste inte ha rätt kläder för att bli en bra dansare, men det underlättar. Jag har svårt att tänka mej att någon skulle säga till sin hockeytränare: "Jo, jag vill spela, men jag gillar liksom inte skridskor."
Håller med om att kläderna inte gör dansaren, men det är lättare att "ta på sig rollen" som dansare om man har kläderna.
T.ex för mig betyder vita strumpbyxor, svart dräkt och 'soft shoes', teknik. Står alla på rad i samma "uniform" koncentrerar i alla fall jag mig på ett visst sätt. Byter jag sedan till demi-pointe skorna eller tåspetsskorna byts fokus till något annat, men jag är ändå fokuserad på balett. Kan tänka mig att det går att överföra den här fokusen på annan typ av dans också med hjälp av kläder.
Så, i det här fallet blir inte kläderna ett "fashion statement" utan ett arbetsredskap som hjälper hjärnan att fokusera.
Hoppsan! Jag ber om ursäkt att det har tagit mej nästan ett år att svara på din kommentar, Sara! Tack för din kommentar och välkommen hit! :)
Skicka en kommentar