Ha! Jag är så i tiden. Samma dag som jag repriserade mitt inlägg om alternativ till idrott togs ämnet upp inte bara i P1 utan också i DN och på Lärarnas Nyheter. På båda ställena fokuseras idrottens positiva inverkan på barns hälsa. En tysk studie har nämligen visat att när man ökade antalet idrottstimmar från två till fem i veckan minskade barnens vikt och deras "hälsovärden" förbättrades. Därför öppnar nu båda de politiska blocken för ett ökat antal idrottstimmar i den svenska skolan. Nåväl, beroende på innehållet är det inget fel i det. När de ändå håller på får de gärna göra dans till ett separat och obligatoriskt ämne också (det är idag en del av idrottsämnet). Det jag vänder mej mot är argumenten.
Den idrottslärare som intervjuas i Kropp&själ, som jag länkade till igår, påpekar att idrott&hälsa numera är ett kunskapsämne, men att de flesta fortfarande ser det som ett aktivitetsämne. "Å, vad bra att de har idrott där," kan han få höra sina kollegor säga, "så att de är pigga när de kommer tillbaka till skolan." Jag har full förståelse för den underton av bitterhet som går att ana i hans röst. Jag har många gånger hört samma sak sägas om dans i skolan. Idrotten - och dansen på de skolor som har valt att ha det - är en del av skolan! Det är ingen liten sidoverksamhet eller paus från skolarbetet. Idrotten - och dansen - måste finnas i skolan av samma skäl som alla andra ämnen, nämligen att vi ser det som en del av den viktiga allmänbildning alla behöver för att fungera som vuxna människor och medborgare i det svenska samhället. Det kan inte vara så att det enda argumentet för att ha idrott&hälsa i skolan skulle vara att minska barnfetman. I så fall måste kursplanen ändras radikalt och inga under- eller normalviktiga barn skulle delta i undervisningen.
Dessvärre har till och med våra politiker uppfattningen om idrott&hälsa som ett aktivitetsämne. Det gäller politiker från båda sidor och inte minst skolministern och hans parti, som säger till Kropp&själ att "när det står idrott på schemat ska barnen röra på sej." Jaha, så man ska återigen få en boll kastad på sej med uppmaningen: "Spela fotboll!" utan att få lära sej reglerna? Eller simma på tid utan att få lära sej någon teknik? Eller hur ska det funka egentligen? När kommer den nya kursplanen som förhoppningsvis ger svar på mina frågor?
Framför allt undrar jag: Är det skolans ansvar att minska barnfetman? Och är det i så fall skolans fel om barn är feta?
Läs också om Michael Sjöströms kritik mot utökad idrottsundervisning.
5 kommentarer:
Nej, det är föräldrarnas ansvar! Men eftersom vi inte har fått lära oss kunskap om t ex kost, friskvård, sömnens betydelse, rörelselära m m så tar vi dåliga beslut.
Eftersom detta är det dominerande samhällsproblemet - kostnaden för vård och ohälsa är astronomisk - borde detta vara prio 1.
Mer kunskap åt folket!
Rörelselära på schemat! :)
Karin
Det är lite konstigt det där.. För om man av ngn anledning inte får vara med på idrotten (typ om man har äs, dåliga värden och läkarordinerad vila) så blir det ett satans liv om betyg och liknande (varför har man betyg om det bara är ett aktivitetsämne??). Om idrotten bara vore för att öka hälsan måste det ju då anses som mycket bra prestation om man faktiskt sitter still dom där timmarna när dom andra rör på sig?
Karin: Ja, jag håller med! Rörelseläran skulle kunna vara ett eget ämne eller en del av ämnet idrott&hälsa eller dans (om det nu var ett eget ämne). Men syfte och mål måste vara att man ska LÄRA sej hur man bör röra sej, äta, osv. När det nu är så mycket fokus på kunskap i skoldebatten är det ju märkligt att det motsatta verkar gälla för idrottsämnet.
Hanna: Ja, precis. Idag är idrott&hälsa ett kunskapsämne och det är därför man får betyg i det, som i alla andra ämnen. Jag har förvisso hört ganska många säga att de inte tycker man ska ha betyg i idrott&hälsa och skulle det åter bli ett aktivitetsämne skulle den diskussionen vara tvungen att föras. Men hur menar du med att det skulle vara en prestation att sitta still? Kan du utveckla det lite?
Alltså om målet är ökad hälsa och man har övertränat och inte får träna längre, då är det en prestation att sitta still snarare än att röra på sig och det vore det valet som ledde till bättre hälsa.
Alla har inte problem med övervikt eller att man tränar för lite men det är det som idrott och hälsa lektionerna oftast inriktar sig på (eller lektioner om kost och näringslära).
Hanna: Då förstår jag bättre. Och jag håller med. Jag var väldigt trött på alla gå-ner-i-vikt-tips när allt jag behövde var att lägga på mej sisådär 10 kg.
Skicka en kommentar