Även om dans har varit en "kvinnlig" aktivitet under långa tider och i stora delar av världen är det ovanligt att danshistorisk litteratur antar ett feministiskt perspektiv. Det är också ovanligt att sällskapsdans och scenisk dans beskrivs i samma bok och ges samma status. Och ännu mer ovanligt är det med danshistoria som inte bara består av en lång lista med namn och tillhörande beskrivning av namnbärarens insats för dansens utveckling.
I Something in the Way She Moves beskrivs snarare dansens betydelse för samhällsutvecklingen - och vice versa. Buonaventura berättar om religioners relationer till dans, om cross-dressers, om sexuell frigörelse, om enskilda dansare, om modeflugor och långa traditioner. Hon kastar sej hit och dit i rum - Japan, Mellanöstern, USA, Nordafrika, Västeuropa, Latinamerika - såväl som i tid. Ett kapitel kan beröra 1970-talet och nästa kapitel tar med sej läsaren till 1670-talet. Och så tillbaka igen. Bristen på kronologi och brottet mot det traditionella sättet att behandla en världsdel i taget tycker jag hör till bokens styrkor. Jämförandet av fenomen på olika platser och i olika tider ger ett djup som ofta saknas i danshistorisk litteratur. En annan styrka är Buonaventuras sätt att jämställa och jämföra sällskapsdans och scenisk dans. Istället för det vanliga beskrivande och kategoriserande perspektivet har hon valt att belysa dans i allmänhet med en feministisk lampa. Hon beskriver dansen inifrån, ur dansarens perspektiv, istället för utifrån, ur åskådarens eller kritikerns synvinkel. Då dansaren ofta är en kvinna och kritikern ofta en man ger det perspektivet i sej en ny dimension åt historieskrivningen.
Det är dock en särartsfeministisk analys. Att dansare är kvinnor (eller män i drag) tas för givet och inga frågor ställs om hur det kommer sej eller om det hade kunnat se ut på något annat vis. Romantiserandet av förhistoriska religioners kvinnodyrkan och hyllandet av den fylliga kvinnokroppen som ideal känns redan från början lite tröttsamt. Samtidigt är det befriande att Buonaventura inte försöker vara akademiskt neutral, utan säger rakt ut vad hon tycker.
"Some young women are after something a bit more daring, and they go elsewhere. At the time of writing, pole dancing is being touted for those who are slim and good-looking (no one else need apply). Like stripping, shinning up a pole wearing only a g-string is being sold as an empowering, sexually liberating activity for women. Of course, neither activity is being promoted for anyone over, say, twenty-five, which gives us a good idea just who that sexy display is really for. In a post-AIDS world, where soft porn has become a form of safe sex, the line between social dancing and sexual exhibitionism has vanished entirely. At the start of the twenty-first century, few taboos remain for Western women concerning how they dress and express their sexuality; and on the dance floor, as elsewhere, anything goes." - s. 286I en tid när både feminismen och dansvärlden känns alltmer diplomatisk känns det som en lättnad när någon är totalt osmidig.
2 kommentarer:
Hej,
jag googlade på dansens historia & hamnade i din blogg. Det var mycket intresant och givande att läsa ditt inlägg "Ovanlig danshistoria"
Jag läser till förskollärare & har nu en kurs som heter Dans, lek & rörelse, emd fokus på dans. Jag sitter & läser en avhandling av Britt-Marie Styrke "Utbildare i dans.Perspektiv på formeringen av en pedagogutbildning" och ett kompendium av Birgit Boman " Isadora Duncan och den svenska barndansen" Då jag inte har några som helst kunskaper eller förförtåelse om dans & allt vad det innebär resulterade detta i att jag nu fastnat i två frågor. Därav mitt desperata googlande ;) Min fråga är om möjligtvis vet av någon bra sida/sidor på webben som berör:
1. Varför har dans i västvärlden huvudsakligen utövats av kvinnor - att det kan beskrivas som feminint kodat.
2. Finns det likheter i det tidiga 1900-talets rörelsekultur och de kropps- och rörelseideal vi kan se idag.
I fråga ett tror jag det kan bero på att dansen har varit kvinnodominerat, men varför? Jag har ingen baktanke med att du ska besvara mina två frågor. Hoppades bara på lite tips. Och ja, totalt Problemet är att jag nog inte riktigt förstår texterna & med noll förförståelse blir det jobbigt att finna svaren. Jag bara tar en vild chansning & hoppas på svar.
Hälsningar / smått desperat student
Hej Malin! Välkommen hit! Vilken spännande kommentar! Jag har inte läst avhandlingen du har som kurslitteratur, men Birgit Bomans text har ingått som litteratur även i min utbildning. Den kommer från en bok som heter Dans i världen med Madeleine Hjort som redaktör. I den boken finns många intressanta texter om dans ur olika perspektiv. Just nu vet jag inga bra hemsidor med svar på dina frågor. Jag ska fundera lite till på det. Tills vidare vill jag rekommendera några andra böcker istället. Jag förstår om det känns tungt att läsa ännu fler böcker än de som ingår i kurslitteraturen, men om de finns på biblioteket kan du i alla fall bläddra i dem och läsa det som känns intressant för dej.
Anna Lindqvists licentiatuppsats Dansens plats i skolan (Umeå universitet 2007) är jättebra. Den besvarar stora delar av din första fråga. Att känna rörelse av Anne Wigert och Elisabet Sjöstedt Edelholm (Carlssons förlag 2005) ger också en jättebra bild av hur man kan jobba med dans för förskolebarn. När det gäller fråga 2 skulle jag rekommendera att läsa till exempel boken inlägget handlar om, Something In The Way She Moves. Eller googla på till exempel Linggymnastik, Delsarte eller Dalcroze. Då borde du hitta en del om det tidiga 1900-talets kroppsideal. Titta också gärna in på bloggen igen! Jag blev inspirerad av dina frågor och skriver kanske ett par egna inlägg om dem!
Skicka en kommentar