Uppvisning coming up

Nästa helg är det dags för årets stora elevuppvisning. I år gör vi två olika föreställningar med samma grundstomme. Inspirationskällan är densamma som titeln, nämligen Tusen och en natt. Alla de kända figurerna från boken, Sjeherezade, Ali Baba, Aladdin och Sindbad Sjöfararen dyker upp i föreställningarna, men det är inte säkert att publiken känner igen dem. Publiken får också möta Anna-Hanna, Locking-Abdullah och Ragga-mamman, karaktärer som hittills varit okända men som alla har förebilder i originalberättelserna. Platserna där historierna utspelar sej har också förändrats, förvrängts eller helt bytts ut. Ett stråk av orienten kan visserligen anas i föreställningarna, men vi kan lika gärna hamna i Narnia eller 1930-talets New York.

Det är, som ni förstår, ett spännande arbete, även om den här tiden är den värsta varje år. Kan alla elever sina koreografier? Vet de vilken tid de ska vara på konserthuset? Har alla fått tag på rätt kläder? Har vi all rekvisita? Hur ska vi få med allt till konserthuset? När ska alla hinna lära sej applådtacket? Kommer allt att klaffa? Och inga lediga dagar de sista tre veckorna innan uppvisningen, aldrig nånsin. Nu är vi kulturarbetare mer än lärare.

Igår var första gemensamma reptillfället för två av sagorna, Sindbad Sjöfararen och Sjeherezade och kungen. Trots det kaos som uppstår när ett hundratal elever samlas samtidigt var det en bra start på repveckan. Nu vågar jag hoppas på att det faktiskt blir en uppvisning i år också.

Eller i kortare drag: Just nu undrar jag varför vi utsätter oss för det här varje år, men jag vet att jag kommer stå där nästa helg och se mina lyckliga elever gå av scen och då kommer jag tänka att nästa år gör vi det ännu större, ännu bättre, ännu mer! För det är ju ändå det bästa som finns!