2011-05-26

Behörighet - en klagosång

Jag är lärare. I mars 2009 fick jag mitt examensbevis. Där står att jag är lärare i dans för grundskolans senare år och gymnasiet. I mars 2009 var jag, utan arbetslivserfarenhet, behörig att ansvara för undervisning och sätta betyg i ämnet dans. Det gjorde jag också. Det vill säga ansvarade för undervisning i skolår 6-8. Bara eleverna i år 8 fick betyg och då ingick dansen i idrottsbetyget. I vilket fall som helst ansvarade jag för undervisning i år 6-8 på en skola under hela vårterminen 2009. Därefter har jag jobbat heltid i frivillig verksamhet i snart 2 år. I frivillig verksamhet gör jag i princip samma sak som jag skulle ha gjort i skolan:
  1. Jag ansvarar för undervisning i ämnet dans.
  2. Jag undervisar ca 25 timmar i veckan.
  3. De flesta av mina elever är 13-20 år, alltså går de i grundskolans senare del eller gymnasiet.
  4. Jag är med i regionens fokusgrupp för dans, där jag tillsammans med fyra andra ansvarar för utvecklingen av dansämnet i regionen.
  5. I samarbete med en gymnasieskola håller jag på att starta upp en dansinriktning, där jag också ansvarar för undervisning och betygsättning.
Trots detta är jag inte längre behörig. När jag ansöker om lärarlegitimation i sommar kommer jag med största sannolikhet få avslag. Jag har nämligen inte undervisat i rätt skolform. Trots min lista ovan räknas inte frivillig verksamhet som behörighetsgivande. Synd för mej.

Skolverket har publicerat en lista på kompetenser en nybliven lärare ska ha efter sitt introduktionsår. Jag tycker att jag lever upp till dem. Inte så att jag är en perfekt lärare - absolut inte - men efter 2 års heltidsarbete tror jag att jag i alla fall är lika bra som jag skulle varit efter ett års introduktionsår.

Samma dokument innehåller bestämmelser kring vad introduktionsåret ska innehålla. När jag läste det blev jag så irriterad att jag inte vet var jag ska börja. Två saker slog mej dock:
  1. Handledning är naturligtvis bra. Särskilt den där första terminen hade det varit fint att inte vara helt ensam med allting. MEN daltandet med den nya läraren som beskrivs i skolverkets bestämmelser är ett hån både mot läraren och mot lärarutbildningen. Det ingår ju faktiskt vfu i utbildningen. Den nyblivna läraren kan eventuellt ha träffat elever innan hen börjar jobba.
  2. Vilken rektor kommer vilja anställa någon nyutbildad, om hen också måste erbjuda och organisera allt det där introducerandet och bedömandet? Inte särskilt arbetsgivarvänligt, måste jag säga. Om jag skulle välja mellan att anställa nån som bara glider in och börjar jobba eller någon som behöver en mentor och som ska bedömas av mej personligen flera gånger under det närmaste året känns valet ganska självklart. Det enda argumentet för att anställa den nya är ju i så fall om lönen får sättas extremt lågt - och hur blir det i så fall med den stackars lärarens studielån?
Nä, nu ska jag sluta klaga och sätta mej och slipa på min ansökan om legitimation istället. Annars kanske det inte blir någon dansinriktning på vårt gymnasium - för vem ska ansvara för undervisningen?

4 kommentarer:

clair sa...

du är bäst och borde läsas av bjöklund. hoppas innerligen du får din egitimation!!!!!!!!

Emelie sa...

Tack för pepp! :)

Anonym sa...

Självklart borde du läsas av Björklund. Det är därför tankarna måste spridas från bloggvärlden och direkt till den som fattar besluten (eller inte fattar de beslut som hen fattar).Bloggen är en bra opinionsbildare och säkert läser Björklunds stab många lärarbloggar men det är omöjligt för dem att hålla sig a´jour med alla. Så: Vad ska vi hitta på för utåtriktad aktivitet? undrar en som inte heller får lärarlegitimation trots 36 år som fritidspedagog varav 21 år som lärare på högskolan (med en metodik-pedagogiklärarutbildning med mera med mera) och som examinerar och betygsätter lärarstudenter. Inkonsekvent? Eller?
mamma

Emelie sa...

Det är ytterligare ett bevis på att legitimationen är ogenomtänkt och dåligt underbygd. Jag har hittills inte hört eller sett någon lärare säga/skriva att legitimationen är en bra idé, även om facken jublar.

Ja, vad ska vi göra? Det är ett par år sen jag skrev till Jan Björklund senast. Kanske är dags igen?