Efter de första två veckorna, när jag inte riktigt var lika mycket av ett vrak längre började vi promenera i skogen.** Total stillhet gör ofta inflammationen värre, eftersom blodgenomflödet minskar ännu mer. Man behöver röra på sej lite, utan att anstränga sej för mycket eller belasta i ytterlägen. Det kallas för aktiv vila. Att gå i skogen är bra, helst där det inte finns någon stig. Marken i skogen är mjukare än den asfalt vi annars brukar gå omkring på och knä- och fotleder belastas därför mindre. När man går på ojämnt underlag får lederna dessutom röra sej i alla sina möjliga riktningar och nöts inte på samma sätt, som när vi går på jämnt underlag. Samtidigt tränas alla små muskler, som parerar ojämnheter, stabiliserar lederna och hjälper oss att hålla balansen. Jag simmade också. Hur ofta minns jag inte, men det måste åtminstone varit några gånger i veckan. Att röra sej i vatten är mycket skonsamt för kroppen. Lederna belastas i princip inte alls och ändå tränar simningen mer eller mindre hela kroppen samtidigt. För mej var det också en enorm lättnad att uppleva smidigheten vattnet gav mej, att låta vattnet bära min tyngd.
Den tredje punkten på mitt och mammas rehabprogram var taktil massage. Mamma masserade mej varje dag i fyra månader. Hon är inte professionell massör, tvärtom jobbar hon heltid med något helt annat, men den kärlek och energi som hon la i massagen fördes över till min kropp och var kanske det som var mest läkande av allt. Jag tror att mamma förstod mycket bättre än jag själv hur illa däran jag var, men när jag var rädd, frustrerad och arg riktade hon sitt fokus mot helandet, att jag skulle bli frisk. Jag var fortfarande inriktad på prestation - målet var att jag skulle dansa - men mamma var mycket mer intresserad än jag själv av att jag skulle må bra. Det tog flera år till innan jag insåg att det faktiskt är en viktig aspekt på livet.
*Den första sjukgymnasten har jag redan berättat om. De övriga som jag bett om hjälp ska jag berätta mer om det i ett separat inlägg.
**I rättvisans namn måste jag berätta att det var ett tips från en sjukgymnast.
2 kommentarer:
Jag läser med stort intresse dina inlägg om inflammation p.g.a. överträning. Säkert för att jag själv har en autoimmun sjukdom som ger inflammationer på samma sätt. Du beskriver så på pricken det jag upplever på morgnarna, även om det inte är så illa för mig.
Håller med om det du skriver här om rehabilitering. Det är precis den erfarenhet jag har: lätta promenader som inte ska göra ont alltför mycket, simning är fantastiskt om man skiftar ställning då och då och sen kan dyka in i den varma bastun också. :) Värme hjälper mig väldigt mycket. Jag har även gått på massage men det gjorde bara ännu mer ont, så det fortsatte jag aldrig med.
Cykling fungerar också bra för det mesta, om nu inte handleder och knän värker för mycket. För mig blir det ibland ett alternativ till att ta mig fram till fots när inte höftlederna vill riktigt.
Vad jag förstår är det länge sedan det här hände dig, så jag antar att du nu är bra igen. :)
Välkommen hit, Susanne! Det var tråkigt att höra att du har så mycket smärtor, men det gläder mej samtidigt att du uppskattar mina texter. Det gläder mej också att du har hittat strategier som hjälper dej lite grann. Värme funkar för mej också. Att basta är bland det bästa jag vet! När min ryggrad är inflammerad kan jag inte gå på vanlig klassisk massage, eftersom massören ofta trycker för hårt vid ryggraden. Då kan jag inte slappna av, utan spänner mej tvärtom pga smärtan. Min mamma hade fått lära sej taktil massage av en bekant. Kanske har du redan provat det, men annars kan jag rekommendera det! Det är mycket mjukare än klassisk massage och knådar inte musklerna på samma sätt. Du kan läsa mer om det tex på wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Taktil_massage..
Det jag hittils har berättat om i mina inlägg hände under läsåret 2002/03, men jag har fortfarande stora problem med återkommande inflammationer. Sedan den där lilla pyrande smärtan började i högra armbågen har jag inte haft en enda smärtfri dag - men jag hoppas fortfarande på sådana!
Skicka en kommentar