Från weberskold.blogg.se |
"Allting faller!" är också en av mina ofta återkommande deviser i klassrummet. Bara att gå omkring upprätt är en ständig kamp mot gravitationen. Enda gången vi faktiskt samarbetar med gravitationen - eller ger upp inför den - är när vi ligger platt på marken eller befinner oss i fritt fall, vilket så småningom resulterar i att vi ligger platt på marken. Om ni testar att släppa taget och ge efter för gravitationen kommer ni förmodligen också göra den fascinerande upptäckten att man landar som ett X. Kanske finns det en formel för det? I vilket fall som helst, i alla andra lägen jobbar vi mot gravitationen och för att kontrollera sin teknik och hitta olika rörelsekvaliteter är det av yttersta vikt att dansare vet hur mycket de ska kämpa emot eller släppa efter. Och bästa sättet att lära sej är förstås att testa.
Men så en dag, när jag blåste såpbubblor, tittade jag på bubblorna som steg mot himlen och tänkte: Allting faller faktiskt inte! Jag blev så där lite pirrig i magen och tänkte att jag måste diskutera det med mina elever. Vad betyder det för oss? Hur förhåller vi oss till det? Kan vi skapa en dans omkring det? Jag har fortfarande inte tagit upp det, men kanske när vi ses igen efter sommarlovet? Då är det kanske dags att göra en dans om såpbubblor?
Fotnot: Såpbubblor faller faktiskt, om man blåser inomhus. Att de stiger utomhus antar jag beror på någon slags uppåtvindar. Kanske finns det formler för det också? Däremot finns det andra saker som stiger såväl inomhus som utomhus, till exempel heliumballonger. Det beror på att helium har lägre densitet än luft, kommer jag ihåg från grundskolan.
Läs också: Matte, slöjd, fysik och dans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar