Jag har just varit på en veckas workshop i Simonsonteknik med Katiti King. Katiti bor och undervisar vanligtvis i New York och jag gick på alla hennes klasser på DNA, när jag var där. Både hennes undervisningssätt och hennes rörelsematerial passar mej perfekt. Därför känns det som en enorm lyx att få möjlighet att träna för henne i Sverige, även om det bara blir en liten vecka på ett helt år.
På DNA benämns Katitis lektioner som contemporary jazz, men jag tycker snarare det påminner om den etnojazz som kom med Pearl Primus, Katherine Dunham och Joséphine Baker på 1930- och 40-talen. De var alla, förutom dansare och koreografer, antropologer och mycket inspirerade av Karibien. Katiti King hämtar inspiration från folklig dans från många delar av världen och använder också folklig eller folkligt inspirerad musik. Mycket tyngd, mycket kraft, mycket fart, mycket fysiskt.
Och så är hon så otroligt kunnig om kroppen och om danstekniken hon undervisar. På fem dagar lyckades jag hitta tillbaka till min kropp och upptäcka ett par nya saker, som jag inte lagt märke till tidigare. Så viktigt och stärkande det är att ibland få släppa lärarrollen och istället vara elev, att få handledning och bara fokusera på sin egen kropp några dagar. Jag önskar att jag hade chansen oftare, men jag gläds också åt de chanser jag får. Nu känner jag mej peppad och inspirerad att börja undervisa igen! Men det är allt några veckor kvar. Mer inspiration ska inhämtas innan dess!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar