Övning ger färdighet, brukar man säga. Det gäller även i det här fallet. Man kan träna sej på att låta saker duga som de är och ju mer man övar desto lättare blir det. På danslärarutbildningen fick vi till exempel i uppgift att göra en kombination* på tio minuter: "Du ska ha jazzlektion om tio minuter och behöver ha en ny kombination till den. Det här är den musiken du har med dej." Tio minuter senare fick vi lära ut våra kombinationer till resten av klassen oavsett vad vi själva tyckte om den lilla kombinationen vi hade skapat. Det var mycket bra övning. Jag har fortsatt att öva på det sedan jag började jobba. Varje kombination behöver inte vara ett koreografiskt mästerverk. Det är inte kombinationens syfte. Men jag behöver fortfarande allt som oftast påminna mej själv om det. Ju fler kombinationer jag har gjort och lärt ut har jag också upptäckt att eleverna inte börjar hata mej eller slutar dansa. Ibland blir de till och med extra förtjusta i de kombinationer jag inte alls är nöjd med.
Den strategi jag använder mej av för att bli av med min prestationsångest är alltså exponering. Det är ungefär som när personer med spindelfobi får hålla i en spindel tills de vant sej. Jag försätter mej själv i den jobbiga situationen. Mitt jobb gör förstås att jag inte precis behöver leta efter tillfällen. För varje gång jag säger till mej själv: "Ok, det får duga så här" släpper prestationsångesten lite mer. För varje gång jag tänker: "Good enough" blir det lite lättare.
*En koreograferad sekvens som ofta görs i slutet av en danslektion. Eleverna brukar kalla det en "dans".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar