Från vild till vila. Musikens möjlighet är spännvidden mellan det lilla och det stora, mellan kraftfulla utspel och tystnad. /.../ Barnen får använda olika sidor av sig själva; något kraftfullt, något tveksamt, något självklart, något läskigt, något sorgset. /.../ Jo, något händer. Barnen får en helhetsupplevelse som inbegriper både kropp och själ. Musik och rörelse kan öppna kanalerna till en människas känslor. Och att musicera tillsammans är att mötas utan ord. Det är slitna fraser men de uttrycker vad som kanske är en kärna: Att genom rytmiken utforska spännvidden mellan ensamhet och gemenskap, mellan att stå i centrum och vara en i mängden. Det är naturligt att jag gör, du gör, vi gör - och ni tittar! Hur mycket plats kan jag ta i förhållande till andra? Blir vi alltid starkare tillsammans? Vad händer med mig själv om jag bara står tillbaka? Det är centrala mänskliga frågor som man ofta talar om och som får en kroppslig aspekt genom musiken.Särskilt det där med att "utforska spännvidden mellan ensamhet och gemenskap" fångade mitt intresse. Att dansa unisont, att lyfta fram en solist mot gruppen som bakgrund, att skapa små grupper i gruppen eller att improvisera individuellt fast alla tillsammans, det är intressanta former för komposition - men det är också ett utforskande av våra sociala relationer i verkligheten. Många ser det som att soloroller är viktigast, men vad är en solist utan gruppen? Det är stor skillnad på att dansa ett solo ensam på scen och att göra det med en grupp dansare där som gör något annat. Att komma till insikt om att alla deltagare är lika viktiga för kompositionen är en fantastisk känsla. Att vara en del av en helhet som är mer än summan av delarna... En kör är mäktig för att den är en kör. Samma sak med en orkester - eller en dansensemble. Det hänger också ihop med det Cecilia Hofsten säger om att det blir naturligt att man turas om att titta på varandra. Vi har olika roller i sammanhanget, men alla är lika viktiga. Att visa något utan publik är helt meningslöst och en motsägelse i sej själv.
Läs också:
Att hantera elevers prestationsångest
Öppna dörrar
3 kommentarer:
Hej Emelie! Jag har följt din blogg i några veckor nu och jag tycker mycket om den. Jag dansar själv, enbart för nöjes skull, och har gjort det i snart två år. Många timmar framför datorn och problem med muskelspänningar har gjort att jag är stel i kroppen och har svårt att kunna gå fullt ut i alla rörelser i dansen. När jag är riktigt varm och stretchad är jag förhållande vis vig, men det är långt ifrån split och spagat. Har du några tips för att uppnå en bra smidighet? Hur har du själv gjort? Jag känner inte att de vanliga stretchövningarna riktigt räcker till.
Hej Kajsa! Välkommen hit! Jag är själv inte så jättevig för att vara dansare, men jobbar förstås med det kontinuerligt både med mej själv och med eleverna. Smidighet är, precis som styrka, något som måste underhållas hela tiden. Jag skulle rekommendera dej att kolla frontsplitsfast.com eller söka efter Lisa Howell på youtube. Lisa Howell är sjukgymnast i Australien och specialiserad på dansare. Hon har många bra tips och stor kunskap. Jag skriver också om stretching, smidighet och vighet ibland, så håll utkik. Du kan också läsa mina gamla inlägg i kategorierna stretching och yoga. Yoga är förresten också ett väldigt bra sätt att bli vigare, tycker jag. Hoppas du hittar något som kan vara till hjälp!
Jag är bara vig på höger sida kan högerspagaten i bland,undrar hur mna kommer i en konsekvent spagat
Skicka en kommentar