2010-06-08

En del av det jag hade tänkt säga på Dans i skola-biennalen

En sak jag inte insåg när jag började på utbildningen var hur mycket mer än själva undervisningen läraryrket innehåller. Att lära ut dans är ju den lättaste biten! Sen tillkommer att tolka styrdokument, sätta betyg, skriva omdömen, samarbeta med andra lärare, uppmärksamma alla elever och lära känna dem, föräldrakontakter, att försvara sitt ämnes existens, att utveckla skolans verksamhet, osv. Det är svårt! Och det är därför jag tycker det är så himla viktigt att de som undervisar dans i skolan – oavsett om det är i förskolan, grundskolan, fritidshemmet eller gymnasiet – har lärarutbildning.

Självklart har jag användning för det jag lärde mig på utbildningen även nu när jag undervisar i frivillig verksamhet. Allt från konkreta tips på hur man lär ut en övning till varför olika grupper fungerar så olika, från att förklara för föräldrarna vad det är vi håller på med på lektionerna till att motivera trötta trettonåringar. Men kraven när man undervisar i skolan är helt andra. Först och främst har vi naturligtvis behörighetskraven. Vi måste helt enkelt ha lärarexamen för att få lov att undervisa i skolan – åtminstone i teorin. Sedan har vi samarbetet med andra lärare. För att det ska fungera smidigt är det viktigt att vi har samma baskunskaper och referensramar. Kommunikationen underlättas om man pratar samma språk – och det är ett språk man lär sig på lärarutbildningen. I relationen till våra kollegor är det också en fråga om status. Om dansen och de andra estetiska ämnena någonsin ska komma att tas på allvar i skolan måste samma krav ställas på dessa ämnen som på de teoretiska – och samma krav måste förstås ställas på lärarna i estetiska ämnen som på dem som undervisar teori.

Allt det där är jätteviktigt, men det viktigaste argumentet är ändå att vi måste ge eleverna den utbildning de har rätt till och för att kunna göra det måste vi vara superduktiga på att läsa och tolka styrdokument som läroplan, kursplaner, lokala skolplaner, likabehandlingsplaner, betygskriterier och så vidare. Som jag sa tidigare är det jättesvårt, men lärarutbildningen ger träning i det. Vad som står i läroplanen bearbetas dessutom så mycket under utbildningen att det verkligen sätter sej i ryggraden, vilket är nödvändigt, eftersom det ska genomsyra hela skolans verksamhet – inklusive dansundervisningen.

Dans i skola-biennalen hölls på Aucusticum, Musikhögskolan i Piteå, 8-9 oktober 2009. Jag höll ett kort anförande, som representant för de nyutexaminerade danslärarna, vid de inledande presentationerna.

Inga kommentarer: